onsdag, december 28, 2011

Aristoteles om jämlikhet


"Överallt ger ojämlikhet orsak till uppror, utom där det finns någon kompensation för de ojämlika (ett kungadöme på livstid är nämligen ojämlikt om det existerar bland likar), och i allmänhet är det jämlikhet man efterstävar när det blir uppror.

Jämlikhet är av två slag, jämlikhet i antal och jämlikhet efter värde. Med ”jämlikhet i antal” menar jag att det som är lika stort i mängd eller storlek även är jämlikt, och med ”efter värde” menar jag proportionell jämlikhet. Vid jämlikhet i antal, t. ex. , är tre lika mycket mer än två är mer än ett, men proportionellt är fyra lika mycket mer än två som två är mer än ett; två är nämligen en lika stor del av fyra som ett är av två; båda utgör ju hälften.

Även om man är överens om att den absoluta rättvisan är rättvisa efter förtjänst, uppstår det olika uppfattningar, alldeles som det tidigare sagts. Somliga som är mer jämlika i något avseende, anser sig jämlika i allt, medan andra anser sig mer värda i allt om de är ojämlika i något avseende. Därför uppstår det i huvudsak två statsskick, demokrati och oligarki; ett fåtal besitter nämligen hög börd och dygd men många har ovannämnda kvalifikationerna; välborna och goda finns det inte ens hundra av någonstans, men välbärgade och medellösa finns det många av på många håll.

Men att utan inskränkningar reglera allt efter bara den ena jämlikhetsprincipen är mindre bra. Det visar sig också i praktiken, eftersom inget sådant statsskick blir bestående. Orsaken är att ett misstag i första början oundvikligen leder till något ont i slutet. Därför bör man ibland använda jämlikhet efter antal och ibland efter värde. Likväl är demokratin stabilare mindre utsatt för revolutioner än oligarkin. I oligarkin uppstår det nämligen tvister av två slag, dels stridigheter oligarker emellan, dels tvister med folket men i demokratierna uppstår bara tvister med den oligarkiska falangen, ty inom folket uppstår inte inbördes stridigheter värda att tala om."

ur:
Aristoteles
Politiken
Översättning Karin Blomqvist
Paul Åströms förlag

måndag, december 26, 2011

Marxistisk humor

Karl Marx har inte gått till historien som en lustigkurre. Det är egentligen orättvist. Gubben hade humor. Den amerikanske litteraturhistorikern Edmund Wilson menar rent av att Marx är "den störste ironikern sedan Swift." Fast de flesta läsare missar den gamle tyske filosofens ironi hävdar Francis Wheen, som skrivit den ypperliga Karl Marx En biografi. Wheen ger ett exempel på Marx mera lättförståeliga ironi som är hämtad ur Teorier om mervärdet, som återfinns i det fjärde bandet av Kapitalet:

"En filosof producerar idéer, en poet dikter, en pastor predikningar, en professor kompendier osv. En förbrytare producerar brott. Om man närmare betraktar sambandet mellan denna senare produktionsgren och samhället i dess helhet, kommer man att bli fri från många fördomar. Förbrytare producerar inte enbart brott utan också straffrätt och därmed också professorn som håller föreläsningar om straffrätt, och dessutom det ofrånkomliga kompendium i vilket samme professor släpper ut sina föredrag som "vara" på öppna marknaden...

Förbrytare producerar vidare hela polisen och rättskipningen i brottmål, hejdukar, domar, bödlar, jurymän osv; och alla dessa olika näringsgrenar, som bildar lika många kategorier inom den samhälleliga arbetsdelningen, utvecklar olika färdigheter hos människoanden, skapar nya behov och nya sätt att tillfredsställa dem. Enbart tortyren har givit upphov till de mest sinnrika mekaniska uppfinningar och sysselsatt en mängd hedervärda hantverkare i produktionen av dess redskap.

Förbrytaren producerar ett intryck, dels moraliskt, dels tragiskt - allt efter omständigheterna - och gör på så sätt publikens moraliska och estetiska känslor en "tjänst". Han producerar inte bara kompendier i straffrätt, inte bara brottsbakar och därmed strafflagstiftare, utan också konst, skönlitteratur, romaner och till och med tragedier, vilket inte endast bevisas av Mullners Schuld och Schillers Räuber utan också av Oidipus och Richard the Third... In i detalj kan brottets inverkan på produktionskraftens utveckling påvisas. Skulle lås någonsin ha utvecklats till sin nuvarande perfektion om det inte fanns tjuvar? Skulle framställningen av sedlar ha framskridit till sin nuvarande fulländning om det inte fanns några falskmyntare?... Och om man lämnar det privata brottets sfär: skulle någonsin världsmarknaden uppkommit utan nationella brott? Ja, ens nationer? Och har inte det förbjudna trädet varit kunskapens träd alltsedan Adams tid?"

Jag har nog recenserat Wheens biografi en gång i tiden någonstans....

söndag, december 25, 2011

Rätten att ljuga

Per Gudmundson, SvD:s svar på Ulf Nilsson, tycks ha slutat skriva ledare. Kanske blev hans besatthet av invandrare för mycket även för SvD. Förhoppningsvis blir det ingen mer hets eller skriverier om påhittade iranska folkfördrivningar från hans sida. SvD:s nye skribent Daniel Persson tycks vara en betydligt mer balanserad skribent (fast vem är inte det). Idag skriver Persson om ett franskt lagförslag som innebär att det kommer att bli kriminellt att förneka Turkiets folkmord på armenier under första världskriget. Persson problematiserar lagförslaget utifrån klassiska liberala världen. Samma resonemang kan naturligtvis användas för att kritisera lagen som kriminaliserar förnekandet av förintelsen av judar under andra världskriget. Men kanske är det för mycket begärt att Persson också skulle ta upp det.


Om Israels ovilja att erkänna folkmordet på armenierna.

SvD "Sarkozy går över gränsen"

onsdag, december 21, 2011

Ett svenskt fiasko


De svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson har fällts för illegal inresa i Etiopien och terrorbrott. Åklagaren yrkar på femton till arton års fängelse. Det möjligt att de trots allt kommer att släppas då det inte vore rationell av Etiopien att stöta sig med en stor biståndsgivare som Sverige. Sverige har ju också som medlem i EU stora möjligheter att utöva påtryckningar. Å andra sidan ser de kanske en chans att skrämma fler västerländska journalister från att arbeta i landet. Utrikesminister Carl Bildt har ju tydligt signalerat att han inte bryr sig om vad som händer med svenskarna. Bildt har till och med "direkt motsatt sig att försöka få EU att uttala sig till förmån för de bägge svenskarna" skriver Jonas Sjöstedt.

Att Martin Schibbye och Johan Persson ens utsatts för denna fars till rättegång är ett resultat av den svenska regeringens passivitet. Det finns, vad jag vet, inga europeiska eller amerikanska journalister i afrikanska fängelser. Västerländska journalister som grips släpps i regel ganska fort. Så även om Shibbye och Persson ändå släpps - vilket är högst osäkert - så är frågan varför de varit fängslade så länge. Det hela är knappast en seger för Carl Bildts diplomati.

Bilden ovan via Skvitts

DN SvD DN2 DN3 SvD2 SvD3 SvD4 GP SvD4 SvD5 SvD6 DN

Integration i konkursbo att föredra


Saab borde hade ha integrerats mer i GM anser industriforskaren Matthias Holweg. Frågan är dock om GM varit tillräckligt integrerad i GM eftersom man gått under om inte amerikanska staten tagit över företaget. Det statsägda och omstrukturerade GM har nu fått luft under vingarna. USA är dock inte intresserade av att rädda jobb och kunnande i Sverige. Det är inte osannolikt att den amerikanska staten kommer att få tillbaka det mesta av pengarna man satsat på GM, samtidigt som man sluppit undan alla de kostnader en konkurs hade fört med sig. Statsingripande i olika former är norm inom bilindustrin - inte minst när det uppstår problem - men i Sverige går detta inte att diskutera. Inte en enda borgerlig riksdagsman eller ledarskribent har ens antytt att andra stater aktivt skyddar sin bilindustri. Alla borgerliga politiker tänker ofelbart nyliberalt i frågan. Enigheten bland moderater, folkpartister, kristdemokrater och centerpartister har nått nordkoreanska höjder.


Svd
SvD2 DN DN2 GP SvD2 SvD4

tisdag, december 20, 2011

Framgångsrik drogpolitik: fördubblad dödlighet



Hur bra fungerar den svenska narkotikapolitiken? Det svala intresset för frågan i samhällsdebatten skulle kunna tyda på att narkotikapolitiken är effektiv. Om riksdagspartierna inte grälar så måste väl förklaringen vara att man hittat en framgångsrik politik?

Ändå dör allt fler svenskar till följd av narkotikamissbruk. De narkotikarelaterade dödsfallen har nästan fördubblats sedan mitten av nittiotalet. 2007 tog narkotikan 350 liv.

Siffrorna är hämtade från antologin Narkotika: om problem och politik (red. Börje Olsson, Norstedt Juridik), där några av Sveriges mest erfarna forskare ifrågasätter det mesta inom svensk narkotikapolitik.

Att få svenskar testar narkotika är till exempel inget att slå sig för bröstet för, menar forskarna. Inga data tyder på att det finns ett samband mellan hur många som provar narkotika och utvecklingen av tungt narkotikamissbruk.

Det finns visserligen inget objektivt eller enkelt sätt att avgöra hur stort ett samhällsproblem är, påpekar professor Börje Olsson. Narkotikan som samhällsproblem tycks mer grundat i vem som använder den än att den är farlig i sig. På sextiotalet formades samhällets respons på problemet av kopplingen (verklig eller inbillad) mellan kriminella och narkotika.

Det finns senare exempel på hur en moralisk panik kan ersätta fakta i samhällsdebatten. På nittiotalet fick partydrogen ecstasy enorm uppmärksamhet. Trots att drogen inte är beroendeframkallande och bara orsakat ett par dödsfall framställdes den som ett av de stora samtidsproblemen. Någon liknande panik har aldrig alkoholen väckt, trots att runt 2000 svenskar i arbetsför ålder super ihjäl sig varje år.

I dag är den narkotikarelaterade dödligheten i Sverige ungefär dubbelt så hög som genomsnittet för EU-länderna. Detta beror naturligtvis mer på hur Sverige reagerat på drogerna än på hur drogerna reagerar på svenskar. Bakgrunden är det svenska beslutet från 1988 att även kriminalisera eget användande.

Det innebär till exempel att fängelsestraff har kunnat utdömas för innehav av små mängder narkotika och att narkomaner därmed kan dra sig för att söka vård. Den svenska drogpolitiken har haft marginell effekt på användandet men påtagliga effekter på brukarnas, och missbrukarnas, sjuklighet, dödlighet, marginalisering och kriminalitet.

”Den svenska stresspolitiken mot narkotikaanvändare och narkotikamissbrukare är ur moralisk synpunkt inte ett spår rättfärdig. Det är därför också ovärdigt att stödja den”,
sammanfattar juris doktor Per Ole Träskmark.

Bland riksdagspartierna tycks det istället råda konsensus om att den svenska narkotikapolitiken är en framgångssaga. Trots att dödligheten är dubbelt så hög som snittet för EU-länderna visar man inga tecken på omprövning.

Fria Tidningen

Här är ett föredrag av drogforskaren David Nutt. Temat är "How can we get the media to tell the truth about drugs". Via Stardust blogg som många bra inlägg i frågan.

måndag, december 19, 2011

Washington lägger ner SAAB


Bild via fotolasse

Saab ska läggas ner. Den amerikanska regeringen som äger sextio procent av GM har effektivt blockerat alla möjligheter för SAAB att hitta samarbetspartner som kan göra företaget konkurrenskraftigt. Sverige sticker ut som det enda landet i världen som inte försvarar sin bilindustri.

Regeringen försöker dölja sin passivitet genom att låtsas vara nyliberala: staten ska inte tillverka bilar, säger man. Och så överlät man rekonstruktionen av SAAB åt en skojare, en amatör utan pengar. Det hela för att ge sken av att alla möjligheter prövats. Samtidigt stödjer staten mer eller mindre i smyg andra branscher. Bankerna har fått ojämförligt mest och man har stora förhoppningar att bioteknik ska bli något i framtiden.

Kanske är den röda tråden i svensk industripolitik att vi bara ska satsa på företag som inte tillverkar materiella ting. Därför ingår Facebook i regeringens framtidsvisioner, men inte en biltillverkare som SAAB.

I ärlighetens namn är flykten från tillverkningen även en trend bland svenska kapitalister. Wallenbergarna har sålt Scania – ett teknikledande, oerhört lönsamt företag – till Tyskland. En del av pengarna förlorade man sedan på en porrfilmskanal i Italien. Det är svårt att tänka sig att Frankrike skulle låta Mercedes köpa Peugeot, eller acceptera att ett utländskt statsföretag i praktiken lade ner franska företag. Men så hade man inte heller 28 åriga industriministrar i andra länder.

Nu tycks i alla fall cirkeln sluten. SAAB skapades i praktiken tack vare den svenska statens aktiva inblandning. När den nu läggs ner är det en direkt konsekvens av den amerikanska statens industripolitik och den svenska regeringens svek.

Tidigare poster om SAAB:

Avveckla Maud Olofsson
Förstatliga bilindustrin

Om vår så kallade näringsminister:

TV:s förenklingar ger politiska underbarn

SvD DN SvD2 SvD3 SvD4 DN2 DN3 DN4 GP GP2 GP3 GP4 HD HD2 SvD4 SvD5 GP2

lördag, december 17, 2011

Mitt möte med Strindberg


Han var en av Sveriges äldsta aktiva författare. Han skrev pjäser, skönlitteratur, poesi och tidningsartiklar. Men han gjorde också operaöversättningar, skrev avhandlingar och populärvetenskapliga historieböcker.

När Axel Strindberg fick Martin Kockpriset 1999 passade jag på att intervjua honom i bostaden på Stora Essinge åt Avisen. Tidigare hade bland annat Sara Liedman och Lars Åke Augustsson fått ära och 10 000 kronor från Martin Kochsällskapet i Hedemora. Juryn beskrev hans författarskap som präglat av ”kritisk radikalism och demokratisk omutlighet”. Denna samhällskritiska sida har han gemensamt med sin farbror, August Strindberg.



Påverkad av Koch

- Det här är ingen av de större litterära utmärkelserna, men det betyder mycket för mig som i unga år läste hans böcker. Martin Koch inledde det stora genombrottet för trettiotalisterna och radikalerna. Vi föddes båda i borglig miljö och hans livsåskådning och idévärld har påverkat mig.

Axel Strindberg introducerade den marxistiska litteraturkritiken redan innan Marx bok ”Kapitalet” fanns i svensk översättning. Men det som skulle bli hans licensiatavhandling, ”Arbetare och radikaler i 1700 - talets Sverige” blev underkänd av litteraturprofessor Martin Lamm. På den tiden skulle litteraturvetare undersöka hur texter påverkade varandra. Men Axel Strindberg mer intresserad av att studera skönlitteratur utifrån sociala och ekonomiska perspektiv.

Trots att Martin Lamm inte ville godta avhandlingen hjälpte han ändå Axel Strindberg att få den tryckt. Efter att ha blivit underkänd med ytterligare ett arbete lämnade Axel Strindberg den akademiska världen för skönlitteraturen. När jag träffade honom hade han precis gett ut pjäsen ”Örnars flykt”Gidlunds förlag.

- Den handlar om Louis Napoleon som var radikal som ung men som sedan blev en reaktionär diktator. Napoleon är en bild av kraft och makt. Historien är skriven som en parallell till dagens samhälle.


Pjäs om stormakter

- Jag är gammal socialdemokrat men väldigt kritisk till utvecklingen. Partiet var en radikal kraft som numera vridits åt höger. Sossarna har börjat svamla om att det inte finns en motsättning mellan arbete och kapital. Min senaste pjäs handlar om stormakter som kan jämföras med EU. Pjäsen slutar med fransk-tyska kriget.

Axel Strindberg, som för övrigt hade Ibsen som litterär förebild, planerade att skriva fler pjäser. Nu blev det inte så men en ny diktsamling, Böljegång, blev hann Strindberg med innan han gick bort, vintern 2000.

Brita fick Puh att tala svenska


En intervju med Brita af Geijerstam. Den gick 1999 i veckotidningen Avisen som delades ut till de flesta hushåll i Stockholm.

Hon har lärt en björn med mycket liten hjärna att tala svenska. Hon har haft Per Albin Hansson som granne och undervisat såväl prinsessorna på Haga som ballerinan Anneli Alhanko i dans. Dessutom har hon skrivit ett tjugotal böcker med noveller, visor och poesi för barn.

Vid 97 års ålder debuterar nu Brita af Geijerstam som vuxenförfattare med diktsamlingen "Vad är kärlek". Fast egentligen föredrar Nalle Puhs översättare att tala om "människodikter".

- Det är viktigt att poesi kan beröra alla åldrar. Jag fick många positiva reaktioner från vuxna på min senaste barnbok "Lyssna på mig". Mina dikter upplevs på ett sätt av barn och på ett annat sätt av vuxna.


Avskalat språk med rytm

Som poet är Brita av Geijerstam som ett fint vin: hon blir bara bättre år från år. Hennes språk är avskalat och har en diskret rytm:

"Jag ligger vid havet och har lyssnar på sången av vågskvalpet. Känner doften av tången. Jag prisar min dag likt en aningslös slända. Ingenting ska komma och ingenting ska hända".


- Jag ogillar poesi som man måste ha ett lexikon för att förstå. För mig är det viktigt att språket är direkt. Jag tycker inte om att stapla adjektiv efter varandra. Dikter ska lämna plats åt stillhet och eftertanke.


Själv läser hon gärna Tomas Tranströmer och Gunnar Ekelöf, men också Harry Martinsson som var en nära vän. Fast några direkta förebilder har hon inte.

Sedan af Geijerstam fyllde nittio har hon nästan skrivit en bok om året.

- Att skriva kräver att man går in i sig själv. Man måste vara ensam. Jag skriver bäst när jag dricker kaffe, vid havet, på sommarmorgnar innan alla har vaknat.


För ett par år sedan dog hennes äldste son. Sorgen resulterade i de dikter som samlats i boken "Vad är kärlek".

- Kärlek är densamma oavsett vilken ålder man har, säger af Geijerstam.


Skrev redan 1912

Sin första dikt skrev hon på uppmaning av en klasskamrat 1912:

"Skridsko är en rolig sport, det veta vi alla, man lär sig det inom kort fast fötterna äro kalla."


Sina fötter använde af Geijerstam flitigt under de trettiosex år som hon var danspedagog och konstnärlig ledare för dansskolan i konserthuset. Nu dansar hon bara för nöjes skull, men aktiv är hon hela tiden. Hon sjunger i Nockeby huskör och går ofta på premiärer.

Så länge man kan producera sig är man mitt uppe i livet, hävdar af Geijerstam. Nyligen kom hon hem från Kanarieöarna där hon plockat hibiskus och njutit av naturen. Att Brita af Geijerstam fick vänta sju timmar på flygplatsen och kom hem först klockan fem på morgonen skrattar hon bara åt.

----
Brita gick bort 2003 men hann skriva ytterligare tre böcker.

Hertig papperskorg



Endast 29 900 kronor då marknadsföringen är gratis.

DN SvD

Btw: Hertigen tycks ha sett det komiska i när drottning Silvia & lagade korv en gång i tiden. Det tyder ju i alla fall på lite självdistans.

söndag, december 11, 2011

Den riktiga debatten om internationell säkerhet

Den akademiska debatten om internationell säkerhet har inte mycket gemensamt med vad som sägs av politiker och andra opinionsbildare i media. Här är tre smakprov från den så kallade realistiska skolan, som tycks dominera på amerikanska universitet.







DN SvD Dagen

Om den sexuella kommunismen


Du har en rätt provokativ syn på kvinnor. De bör få chansen att ta samma ansvar bland väktarna som männen, skriver du i Staten. Kvinnor är överlag sämre än män men de bästa kvinnorna är bättre än en del svaga män. Hur kom du fram till det?

- Jo jag resonerade på följande sätt. Anse vi, att bland vallhundarna honorna bör delta i hanarnas vakthållning, jakter och övriga sysslor? Eller är de på grund av sina bestyr med att föda och fostra sina ungar oförmögna till det, och måste de i stället hålla sig inomhus och överlåta åt hanarna att arbeta och ha hela omsorgen om hjorden.

Folk gör nog ingen skillnad… Så du studerade tikar för att... Ok. Låt oss gå vidare. Kvinnor ska ha rätt till samma utbildning som männen, hävdar du. Var det inte lite vågat för tvåtusenfyrahundra år sedan att föreslå att även kvinnor skulle få idrotta? Ska de ha kortkorta kjolar?

- Väktarnas hustrur ska vara avklädda, eftersom de ju skall vara iklädda dygd i stället för kläder, och ta del i kriget och den övriga vakthållningen i staten och inte befatta sig med något annat. Men bland dessa sysslor skall kvinnan få lättare uppgifter än män till följd av sitt köns svaghet. Men den man som ler åt nakna kvinnor, vilka för ett nyttigt ändamål deltar i kroppsövningar, och som ”plockar löjets omogna frukt”, han tycks inte alls veta vad han ler åt eller vad han gör. Ty med fullaste rätt är det sagt och skall vara sagt även i framtiden: det som är nyttigt är vackert, det som är skadligt är fult.




Jaha. När du skriver i Staten om hur män och kvinnor ska leva tillsammans inom väktarklassen låter det lite som kommunism. Man skulle kunna beskriva det som en sexuell kommunism. Du vill ordna samhället så…ehh…

- Att alla kvinnor gemensamt tillhör alla män och att ingen kvinna bor ihop med en enda man och att barnen är gemensamma så att fadern inte känner sin avkomma och ej heller sonen sin fader. Men eftersom de har gemensamma bostäder och måltider och inget äger något sådant för sig själv, kommer de att vara tillsammans. Genom beblandelsen med varandra på övningsplatserna och i det dagliga livet, kommer de, så vitt jag förstår, med naturnödvändighet att drivas till sexuellt umgänge. Eller rör det sig inte om en nödvändighet?


Det sista låter inte helt orealistiskt i alla fall.

Bokus adlibris

måndag, december 05, 2011

Om magin i Tranströmers texter


I senaste numret av Tidningen Kulturen har Bo Gustavsson en essä om Tomas Tranströmers poesi.




"Samma dag som det tillkännagavs att Tomas Tranströmer fått Nobelpriset i litteratur 2011 ägnades litteraturprogrammet Babel åt den nye Nobelpristagaren. Runt bordet satt Peter Englund, Anders Olsson och några kritiker. Då kastade programledaren Daniel Sjölin ut en fråga: ”Hur uppstår magin i hans texter?” Det blev tyst runt bordet, Väldigt, väldigt tyst. Ja, hur uppstår egentligen magin i Tranströmers texter?"



Bo Gustavssons svar borde intressera alla som funderar på vad som gör litterära texter effektiva. Essän kan läsa här: Tranströmer och V-effekten

söndag, december 04, 2011

Problem om Iran inte använder kärnvapen

American Enterprise Institute hör till organisationer som arbetar hårt med att marknadsföra bilden av Iran som ett farligt land. Därför är det (kanske) helt logiskt att en av AEI höjdare, Daniella Pletka, nu förklarar att det stora hotet mot USA är att Iran skaffar kärnvapen och inte använder dem.



SvD SvD2 DN DN2 DN3