torsdag, januari 05, 2012

Mediaåret 2011


Från senaste Fria Tidningen:

Vad tycker du om 2011 ur ett mediakritiskt perspektiv? Vad önskar du dig av landets medier 2012?

Om det funnits något enkelt sätt att mäta hur medias nyhetsrapportering varit ett år från ett annat kunde man besvara frågan. Nu blir det nästan som att fråga om lejonen var bättre 2010 än 2011. Ett lejon är ett lejon. På samma sätt som ett lejon har sin natur, är medias arbete beroende av de strukturer under vilket nyheter och opinionsmaterial verkar.

De flesta dagstidningar är inte skapade för att informera utan för att tjäna pengar. Och det är näringslivet – via annonser – som är dagstidningarnas huvudsakliga inkomstkälla. De ekonomiska förhållanden under vilket media arbetar får dem att prioritera snabba källor. Det är ofta källorna som kommer till tidningarna. Dessa är finansierade av staten eller särintressen, oftast näringslivet. Den verkliga kunskapseliten – oberoende forskare – kommer till tals mer sällan. De har ju inte heller presstalesmän som kan mata journalister med mer eller mindre färdiga artiklar.

Därför är det mesta media rapporterar om så kallade pseudohändelser. De är inte nödvändigtvis overklig men den handlar om en värld som arrangerats för och av media. 2010 hade till exempel media inget att säga om demokratin och de mänskliga rättigheterna i Libyen. Under det Natostödda upproret mot regimen var intresset för situationen i Libyen närmast gränslöst. Det är redan uppenbart att media inte är särskilt intresserade av den nya regimens förbrytelser. Kanske kommer de tidigare rebellerna att köpa det svenska krigsmateriel som Kadaffi ratade. Media avspeglar inte de objektiva förhållandena i världen, så mycket som den politiska och ekonomiska maktens intressen. Undantagen är få.

Det är för övrigt just därför som Fria Tidningen är så viktig. Frågan är om man kan klara övergången till dagstidning, utan att falla offer för den mediala ekonomins krav. Liknande experiment i andra länder visar att det kan gå ganska bra, de första tio, tjugo åren.

Det mediala systemet genomgår ändå mindre förändringar. Regeringen ändrade stödet till kulturtidskrifter 2010, vilket minskade mångfalden ytterligare. Tidskriften Latinamerika tillhörde de som försvann. Nu ser man över presstödet.

Honoraren för frilansare har varit ganska oförändrade i åratal. Många kultursidor har valt att prioritera rent kulturmaterial: sidorna har i hög grad avpolitiserats. Samhällsfrågor hänvisas till debattsidor, som inte betalar, och därför främst fylls av folk som tjänar sitt uppehälle på annat sätt. Politiker, näringslivsfinansierade debattörer, osv.

Internet har möjliggjort en nyhets och opinionsbildning à la carte; en individualisering av vad vi läser. Det paradoxala med Internet är att det både gjort det möjligt att skaffa obegränsad med information, men också att avskärma sig från oliktänkare.

Inga kommentarer: