tisdag, februari 28, 2012

Mästarens återkomst


För ett par månader sedan kastade sig en kvinna i Carnegie Hill i New York ut ur fönstret från tionde våningen. Sjukhusräkningar, börsens nedgång och andra ekonomiska problem gissar en kompis som bor några våningar under i samma fashionabla fastighet. Ändå är vi långt ifrån krisen 1929 då börsen på några år rasade med 90 procent och ruinerade spekulanter hellre kastade sig ut från skyskrapor än att leva en dag i fattigdom.

Den dominerande ekonomiska teorin hävdar att marknader är självreglerande och alltid sätter rätt pris. Så är det i alla fall på sikt, heter det. Blodpölen på gatan visar att det argumentet är svagt. Det är kanske sant – som att aktier på sjuttio års sikt alltid är den bästa placeringen – men för människor av kött och blod är det ingen hjälp.

En av de fränaste och tidigaste kritikerna av tron på den självreglerande marknaden var den brittiske ekonomen John Maynard Keynes som grubblade mycket på hur osäkerhet påverkar konjunkturen. När andra ekonomer hävdade att marknaden alltid reglerar sig själva i längden påpekade han att vi alla på sikt kommer att vara döda.

Keynes gick själv bort redan 1946 men hans idéer har fått ökad aktualitet i och med dagens ekonomiska kris. Därför är det glädjande att Karneval förlag nu publicera Robert Skidelskys biografi Keynes Mästarens återkomst.

Keynes menade att människan är rationell men att ansåg att hennes förmåga att dra rätt slutsatser om framtiden är betydligt mindre än vad dagens nationalekonomer tror. Människan har lättare att förutse andra människors kortsiktiga reaktioner än det långsiktiga resultatet av en viss investering. Kloka aktiehandlare föregriper därför ”mobbens psykologi” snarare än den verkliga händelseutvecklingen. Investerare vet inte mycket mer än någon annan, fast de låtsas göra det. Därför gör de rätt i att ”föregripa konventionella värderingar några månader i förväg snarare än ett bästa tänkbara utfall för en investering under en lång följd av år…”

Den välbetänkte bankmannen är inte den som förstår och undviker faror utan den som har fel tillsammans med kollegor så att ingen särskild skuld faller på honom.

Robert Skidelskys nya keynesbiografi är skriven för att visa att den gamle mästaren även kan kasta ljus över dagens kris. I förbifarten framträder också bilden av en man som kommit fram till slutsatser som närmast systematiskt motsäger dagens nationalekonomi. Staten måste ingripa för att stabilisera ekonomin och uppnå full sysselsättning. Frihandel kan leda till krig när stater konkurrerar om marknadsandelar och naturresurser. Keynes förkastade utilitarismen: ”den mask som gnagt den moderna civilisationens innanmäte och bär det ansvaret för dess nuvarande moraliska förfall. ”


En stor del av dagens akademiska ekonomer ägnar sig åt att konstruera en idealvärld på pappret men Keynes ansåg att syftet med ekonomisk teori var att undersöka världen som den är. Keynes var också noga med att påpeka att nationalekonomi inte var en naturvetenskap, utan en moralisk vetenskap.

Hos Keynes framstår till och med konservatismen som en ideologi med förtjänster. Det är aldrig rätt att offra något bra idag för osäkra fördelar i framtiden, förklarade han. Det räcker inte med att det tillstånd vi söker befordra är bättre än föregående tillstånd – det måste vara så mycket bättre än att det uppväger det onda som sker under övergången. Kanske något för såväl krigshökar som nyliberaler att fundera över.

Keynes var kapitalist och borglig men med måtta. Ekonomi är ett medel för att göra livet godare, inte ett självändamål. Han hoppades att kärleken till pengar skulle bli ”ett ganska osmakligt sjukdomstillstånd… som man med en rysning överlämnar åt specialister på sinnessjukdom ” så snart samhället uppnått ett visst materiellt välstånd.

Robert Skidelskys biografi hör till årets intressantaste böcker.

Keynes Mästarens återkomst
Robert Skidelsky
Karnevals förlag

3 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

Ja, konflikten här går inte mellan konservativa och radikala. Samma sak påpekar Erik Reinert på http://icr.arcticportal.org/images/stories/documents/ealat_news_dox/2010/Reinert-Utddd_kriseforstelse.pdf

Ibland undrar jag om inte en konservativ adlig överste år 1900 var mer socialist än en vänsterpartist av idag. Han begrep i alla fall att samhället var större och viktigare än individen.

Pierre Gilly sa...

Men var hittar man en riktig konservativ idag?

Jan Wiklund sa...

Den konservativa positionen går väl ut på att bevara samhällsstrukturen, om nödvändigt genom tekniska anpassningar till förändrade förhållanden. Det är den klassiska överklass-sysslan. Men frågan är om överklasserna i Europa och USA ser detta som viktigt idag. Är de inte mest upptagna med att sätta samhället på grund för att kunna plundra det, enligt principen "efter oss syndafloden"?

Så svaret på din fråga är väl inte i Europa. Kanske i Kina?