torsdag, april 26, 2012

Malmö objektivt säkrare för judar än Israel


Den ständigt uppblossande mediarapporteringen kring antisemitismen i Malmö är ett bra exempel på vad den amerikanska historikern Daniel Boorstin kallar för pseudohändelse.

En pseudohändelse är inte nödvändigtvis overklig men den handlar om en värld som skapats för och av media. En klassisk pseudohändelse är en intervju eller en presskonferens som i regel arrangeras av företagare, politiker eller kändisar från underhållningsvärlden. Pseudohändelser som arrangeras för media är enklare för media att processa vilket leder till att de tränger ut den traditionella verkligheten. Debatter handlar mer om debatten än om verkligheten.

Det ständiga tjatet om Reepalu handlar nästan uteslutande om Reepalus uttalanden, syften och intentioner. Nyhetsvärdet är mer beroende av exponering i media än av en självständig bedömning av betydelsen av ickearrangerad verklighet. Ju mer media skriver, desto större nyhetsvärde får affären.

En självständig bedömning visar att det i sak inte finns någon grund för de hysteriska rubrikerna. Reepalus uttalande har friats av JK. Vissa saker han sagt som anses helt oacceptabla av opinionsbildare som jämförelsen mellan sionism och rasism är helt okontroversiella bland akademiker på världens mest prestigefyllda universitet.

De antisemitiska incidenter som anmälts till polisen i Malmö – 20 till 60 incidenter om året (i en stad med 290 000 invånare) består nästan uteslutande av klotter och okvädningsord. Och en kastad äppelskrutt. Malmö är helt objektivt sätt en betydligt säkrare för judar än Israel, USA eller många andra städer och länder som media inte uppmärksammar.

Medias problem är en direkt konsekvens av hur marknadsekonomin fungerar och de tekniska förutsättningarna för nyhetsproduktion. Politiska intressen som Hannah Rosenthal äger makten att beskriva verkligheten även när det sker i strid mot objektiva fakta.

Mer: Antisemitismens nya skepnad

Skånepolisens statistik om antisemitiska brott i Malmö rapporterad av GP

DN SvD LT SvT GP.se Norran DN2 SR SR2 BT SvD3 SvD4
Aftonbladet

6 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tycker att USA ska hålla tyst och börja med att se över sin egen hantering av invandrare och muslimer och den rasism som finns i USA.

Och den där Hannah Rosenthal tycker jag kan åka till Israel och tala om för medlemmarna Knesset att deras uttalanden om Araber och "vänsterfolk" är fördomsfulla och oacceptabelt. Sedan kan hon åka till USA igen och rapportera bistert om arabhatet i Israel till president Obama.

Kerstin sa...

Det är dock ganska obehagligt när Israel börjar föra en internationell kampanj mot Sverige för vår antisemitism, som verkar vara fallet. Med tanke på den makt Israel har över USA:s regering blir jag väldigt illa berörd av denna anti-Sweden-kampanj får jag ju säga.

Anonym sa...

Det är på tiden att någon visar lite ryggrad och säger som det är. Reepalu har kört Malmö i botten på flera sätt.
Det märks på kommentarerna här att svenskar inte gillar när andra länder kritiserar oss, men Sverige har inga som helst problem med att tala om för världen vad som är rätt eller fel.

Och Kerstin har väl missat (hur man nu kan göra det) svensk medias hat kampanj mot Israel, och som vanligt gillar inte folk när judar sätter hårt mot hårt.

Bra USA! Ett land som vågar ta ställning.

Anonym sa...

De här reflektionerna blir kanske en utmaning för Pierre Gilly att hantera men så här känner jag:

Erik Ullenhag har som minister uttalat följande (pressmeddelande 26 april 2012):

”- Hannah Rosenthal och jag talade också om situation i Malmö i dag och kommunalrådet Ilmar Reepalus återkommande okunniga och fördomsfulla uttalanden som försvårar arbetet mot antisemitism. Dessa skadar inte bara bilden av Malmö utan hela landets trovärdighet i dessa frågor.”

Detta får mig att undra vilken regering Ullenhag ingår i. Jag skulle vilja se en reaktion från statsministern. Kan verkligen en svensk minister opåtalat göra sådana uttalanden?

Jag undrar också om Obama har någon lämplig person att skicka hit till Sverige när min dotter blir kallad ”svennehora” därför att hon lever sitt liv på ett sätt som är, eller åtminstone var, allmänt accepterat i Sverige eller när min son får ”böta” för ditten eller datten med den huvudsakliga motiveringen att han är ”svenne”.

Jag har annars inget annat land att vända mig till – min ”stamtavla” är svensk så långt tillbaka som det låter sig fullständigt beläggas. Det är till mitten av 1700-talet. Dokumentationen dessförinnan är mer sporadisk på grund av att dokumentation ej hittats, gått förlorad eller aldrig funnits.

Allt starkare känner jag att om jag skall försvara min enda hemvist, så måste jag nog vara väldigt noga med vem jag har bredvid mig i stridslinjen. Man vill ju inte i sådana situationer att den som går bredvid en har fler ”utgångar” än en själv eller till och med dubbla lojaliteter!

martin sa...

Ganska snyggt det blir här Pierre. Högerextrema nationalister i ljuv förening, den ene skriker antisemitism, den andra skriver svenskfientlighet.

Vackert.

Pierre Gilly sa...

En rasistisk antirasism. Suck.