tisdag, juni 19, 2012

Björn Wimans kamp med antisemitismen



Den norska fredsforskaren Johan Galtungs uttalanden om judars makt över världens media har fått svenska tidningar att reagera. DN har känt ett behov av att publicera fyra artiklar: tre där Galtung kritiseras och ett svar från fredsforskaren själv. Man kan fråga sig om det var rätt av DN att ge den åttiotvåårige Galtung så mycket uppmärksamhet. Är judars makt över media verkligen något som behöver debatteras i Sveriges största tidning? Galtungs ursprungliga artikel publicerades av en föga läst norsk kulturtidskrift.

Flera av reaktionerna på Galtungs självmål är dessutom så absurda att man blir fundersam. SvD som publicerat flera texter om detta passar bland annat på att försöka diskreditera fredsforskningen som studieobjekt, och näringslivsfinansierade Johan Lundberg på Axess hänger ut Aftonbladet för att tidningen för några år sedan återgett helt andra saker Galtung sagt. Här finns uppenbart helt andra politiska intressen än att bara göra upp med antisemitism.

Men den mest absurda reaktionen av alla kom naturligtvis från DN:s kulturredaktör Björn Wiman som på fullt allvar hävdar att det kanske är bra för karriären att sprida judehat (6/5). Nu kan man i och för sig säga att Wiman stärkt sin tes lite genom all den uppmärksamhet han gett Galtung i DN men den norska fredsforskaren har faktiskt inte blivit berömd på judehat. Och nyligen petades han som huvudtalare vid en fredsforskningskonferens som arrangerats av Göteborgs universitet just på grund av sina tokiga uttalanden.

När Aftonbladets Åsa Lindborg för en tid sedan påpekade att Lenin, till skillnad från många demokrater i väst motsatte sig första världskrigets utbrott, svarade Wiman med att anklaga henne för att hylla en massmördare. Att Wiman inte förmår se att Lenin inställning till första världskriget var sund kan förklaras psykologiskt. Människan har ett behov av koherens och förenkling. Goda människor kan bara göra goda saker, och onda gör bara dumma saker. Det är samma mekanism som gör att folk blir arga om man påpekar att Hitler tyckte om hundar och barn. Hitlers inställning till barn är inte viktig men Lenins förhållande till första världskriget kan inte avfärdas med att han var skum i övrigt.

Wiman gör det ofta svårt för sig men extra tokigt blir det så fort det är tal om judar. Det var Wiman som tog bort en Rockystripp som drev med antisemitismen från nätet. I den skyller en seriefigur sina problem med tjejer på ”judarna på Bonniers”. Om det var Wiman som inte förstod ironin eller om han inte tror att DN:s läsare skulle begripa är oklart.

DN kulturs lätt paranoida inställning till det judiska visade sig senast i samband med Gunter Grass omdebatterade dikt. Den fick Wiman att publicera en artikel där det meddelades att den tyske författaren inte skulle förlora sitt nobelpris. Denna ickenyhet - inget nobelpris har någonsin återkallats och frågan togs aldrig ens upp av svenska akademin – föranleddes av att en israelisk minister krävt att Grass skulle fråntas priset. Det är svårt att förstå hur man kan ge utrymme åt en sådan ickenyhet om det inte vore för att Wiman och DN:s kulturredaktion har överdriven tro på judisk makt.

DNs problem med det judiska är inget som började med Wiman. När staten Israel grundades, och striderna var som mest dramatiska, gav DN kriget minimal uppmärksamhet. I stället prydde DN dag efter dag förstasidan med utdrag ur Winston Churchills nyligen publicerade krigsmemoarer. Att Churchill kunde skriva 4736 sidor om andra världskriget men inte en rad om Förintelsen utan att någon på DN reagerade säger något om tidsandan.

DN SvD Aftonbladet

5 kommentarer:

Anonym sa...

Hade världens största och namnkunnigaste mediekonglomerat omvänt varit företrädda av palestinska familjeklaner så hade sakfrågan knappast varit belagd med tabu. Den rätta frågan att ställa är sålunda: Hur påverkas nyhetsflödet av att en specifik tribal grupp överlägset dominerar? KAN det möjligen finnas en chans att den i likhet med "The New York money men", AIPAC & USA har ett massivt inflytande?

Unknown sa...

Men enligt den mångårige DN medarbetaren Nathan Shachar är det ju numera helt OK att peka ut specifika grupper:

”Statistik och data om grupper är inte rasism, det är en förutsättning för att bekämpa rasism"

http://www.dn.se/debatt/statistik-och-data-om-grupper-ar-inte-rasism-det-ar-en-forutsattning-for-att-bek

Fast det kanske inte gäller alla grupper?

Jetset Kim sa...

När jag plugga på Stanford så fanns en liten grupp icke judiska naiva omskärelse motståndare på campus. Denna grupp spred information om judiska omskärelsens nackdelar och bad om namnunderskrift för att stoppa ofrivilliga operationer. Men efter drygt 2 månaders arbete stoppades Intaktivisterna av aggressiva judar som ansåg att kritik mot omskärelse var samma sak som förintelse förnekelse. Judarna fick rätt av rektorn och därmed stoppades minsta tillstymmelse av kritik gentemot judisk sed

Anonym sa...

Man kan alltså inte tala om öppna hemligheter. He. he. Vem äger DN, hum?

Anonym sa...

Vill judar worldwide normalisera omskärelse? Varför?