måndag, juli 09, 2012

En riktig ekonom


Höjd a-kassa ökar arbetslösheten hävdar Svenskt Näringslivs PR man Stefan Fölster. SvD faktagranskning visar att Fölsters påståendet faktiskt stämmer med vad den nationalekonomiska forskningen kommit fram till. Men hur relevant är frågeställningen? Ingenstans berättar man hur mycket arbetslösheten påverkas av ersättningsnivån.

En låg ersättning kan visserligen tvinga eller förmå en arbetslös att ta ett dåligt betalt jobb snabbare men hur skulle den kunna förmå företag att köpa mer arbetskraft? Företag behöver inte heller färre ingenjörer eller servitriser om a-kassan höjs. Effekten av sänkt eller höjd a-kassa bör vara ytterst, ytterst, marginell.

SvD artikel illustrerar varför August Strindberg kallade nationalekonomi för
”en vetenskap uppfunnen av överklassen för att komma åt frukten av underklassens arbete”.
Gunnar Myrdal – Stefan Fölsters morfar – var väldigt medveten om att nationalekonomi inte var fri från ideologisk barlast. Fölster borde läsa morfars ypperliga lilla bok Vetenskap och politik i nationalekonomi från 1968:
"Fakta organiserar sig inte själva till begrepp och teorier endast genom att man ser på dem; utanför en referensram av begrepp och teorier finns inga vetenskapliga data, bara kaos. Det ligger ett oundvikligt a priorielement i allt vetenskapligt arbete. Frågor måste ställas innan svar kan ges. Alla frågor är uttryck för vårt intresse för världen - de är i grunden värderingar. Värderingar kommer således med nödvändighet in redan på det stadium, då vi observerar fakta och företar teoretisk analys, och inte bara på det stadium då vi drar politiska slutsatser från fakta och värderingar".


Men det är som Upton Sinclair sa
”svårt att få en man att förstå något när hans lön är beroende av att han inte förstår det”
.
Risken är överhängande att Stefan Fölster skulle bli arbetslös om han insåg att hans morfar hade rätt.

3 kommentarer:

Unknown sa...

Ja Stefan Fölster är ju verkligen en auktoritet inom ekonomi. Men verksamheten hos hans egen arbetsgivare, Svenskt Näringsliv, går ju ganska knackigt. Den ideella föreningen Svenskt Näringsliv gjorde förra året en förlust på 197 miljoner kronor, men det är ju ändå en uppryckning jämfört med valåret 2010 då förlusten (eller snarare investeringen i en borgerlig valseger) var 732 miljoner kronor.

http://www.dagensopinion.se/r%C3%B6da-siffror-svenskt-n%C3%A4ringsliv-%E2%80%93-tappade-miljard-p%C3%A5-f%C3%B6rvaltning

martin sa...

Nationalekonomisk forskning är kantrad till arbetsköparnas fördel. Exempelvis NAIRU, där angrips arbetarnas prissättningsmodeller som de värsta för att skapa inflation. Inflation så den är definierad, vilket inte innefattar alla saker som medför samma resultat som inflation. Företagens prissättningsmodeller har till exempel aldrig tagit upp, då de i sig skapar exakt samma effekter som arbetarnas prissättningsmodeller.

Därför kan man gladeligen bortse från så kallad nationalekonomisk forskning.

Jan Wiklund sa...

Det finns ekonomer och ekonomer. Fram till för några år sen dominerades branschen av den sällsamma neoklassiska inriktningen, som utgick från axiomet att marknaden alltid visste bäst. Sen kom finanskraschen, och den inriktningen förlorade snabbt anseende, till förmån för andra (tyvärr har varken medier eller politiker velat upptäcka detta ännu...).

Bara för att man har haft oturen att anlita en klåpare till elektriker bör man inte döma ut elektrikerskrået. Samma sak med ekonomer.