söndag, juli 08, 2012

Give 'em Hell Harry

Avgörande år är den svenska titeln på den amerikanska presidenten Harry Trumans krigsmemoarer som skrev och publicerades i mitten av femtiotalet. När Truman ärver presidentposten från Franklin D Roosevelt ("Det har behagat gud att i sin oändliga visdom beröva oss Franklin Roosevelts livgivande närvaro") vet han inte mer om kriget eller utrikespolitik än vad man kan läsa i tidningen. Så säger han i alla fall själv.

Harry Truman var en god människokännare redan som barn, förklarar Truman. Han förstod tidigt att man kunde få folk att göra som man vill om man begriper sig på dem. I sina memoarer ger Truman många prov på sin förmåga att analysera människor. Stalin, noterar Truman, är till exempel kort: kanske bara 165 centimeter och kortfattad. Churchill är också kort men talar mer och bättre. Bägge är kortare än Truman. Ingen av dem tycker om att vara kortare än Truman. Men denna insikt (och liknande) tycks inte ha hjälpt Truman i några förhandlingar mellan stormakterna. Kanske kan det dock förklara varför Charles de Gaulle (196 centimeter) aldrig blev inbjuden till Potsdam eller tidigare möten. Truman var för övrigt precis som Hitler 173 centimeter men det berättar han inte.


En inte obetydlig del av Trumans memoarer består av citat från telegram, noter och brev där han ofta utbyter hövliga fraser med utländska ledare och amerikanska politiker. Här och där slänger han in ett brev till sin nittioåriga mamma. I dessa berättar han på ett språk anpassat till femåringar vad för mat man ställt fram på olika bjudningar.


Då boken bara är på lite mer än fyrahundra sidor har mindre viktiga händelser, som Hitlers folkmord, fått utelämnas. Här finns faktiskt inte en rad om förintelsen av sex miljoner judar så man undrar om Truman kanske bara skröt när han hävdade att han visste vad man kunde läsa i tidningarna. Inbakat i en lång mening om flyktingsituationen finns en passage som tyder på att Truman ändå kan ha hört talas om 1900 talets största folkmord:…”men det fanns judiska överlevande från de nazistiska förföljelserna (…)vilkas återsändande fördröjdes av politiska skäl.” En förklaring kan vara att Truman helt enkelt inte gillade judar. I sin dagbok skriver han några år senare att:

"The Jews, I find, are very, very selfish" (...)

"They care not how many Estonians, Latvians, Finns, Poles, Yugoslavs or Greeks get murdered or mistreated as D[isplaced] P[ersons] as long as the Jews get special treatment."
He continued: "Yet when they have power, physical, financial or political neither Hitler nor Stalin has anything on them for cruelty or mistreatment to the underdog."

Fast Truman var inte bara ointresserad av judars lidande utan tycks överlag ha hållit en professionell distans till alla människors lidande. Under en färd genom ett sönderbombat Berlin skämtar han:
”Jag hade aldrig sett något så förstört. Så går det, anmärkte jag, när man sträcker benen längre än skinnfällen räcker”.
De civilas lidande är inte heller en fråga som är uppe när Truman redogör för sitt beslut att använda kärnvapen mot Japan. I sitt radiotal hävdar han felaktigt att Hiroshima var en militärbas. I sina memoarer nämner han aldrig att det finns japanska civila:

”Det tillkom mig att besluta om var och när atombomben skulle användas. Låt oss inte ge rum för någon missuppfattning! Jag betraktade bomben som ett militärt vapen och hade aldrig tvekat om att den borde användas. Mina främsta militära rådgivare tillrådde det, och när jag talade med Churchill förklarade han genast att atombomben naturligtvis skulle användas om den kunde bidra till att göra slut på kriget.
Innan jag beslöt att ta bomben i bruk ville jag förvissa mig om att dess användning som vapen överensstämde med överenskomna konventioner för krigsföringen. Det innebär att den skulle fällas så nära ett krigsviktigt industricentrum som möjligt. ”

Men att kärnvapenbombningarna av Japan avslutade kriget är ett rätt tveksamt påstående. De konventionella bombningarna av japanska städer dödade redan betydligt fler japaner än atombomberna. I Europa hade de flesta större tyska städer jämnats med marken utan att varken den tyska regeringen eller befolkningen drivits till att kapitulera. Ett par hundra B 52 bombplan hade kunnat skapa samma förstörelse atombomben som föll över Hiroshima : kärnvapen var inte mycket mer än en utökad bombkampanj.


Bilderna från det ödelagda Hiroshima skvallrar också om att även kärnvapen har en begränsad kapacitet att förstöra. De flesta husen i Hiroshima har förintats men bara trähusen. Hus som byggts av sten eller cement står kvar. Även hus i betong nära nedslagsplatsen stod kvar. På fotot här ovan kan man också se att bron står kvar. Vari ligger det militär värdet i ett vapen som inte kan förstöra infrastruktur som broar?

Man kan också fråga sig varför Truman gång på gång i sina memoarer kräver att Sovjetunionen ska anfalla Japan efter Tysklands kapitulation om han verkligen trodde på kärnvapnens förmåga att avgöra kriget. Inte minst då han är så oroad över att Sovjet ska få ett inflytande över efterkrigstidens Japan.


4 kommentarer:

Anonym sa...

Jag finner det svårt att tro på dina skäl till Truman utelämnat en så pass viktig historisk händelse som "förintelsen" skulle vara pga platsbrist eller "antisemitism".

Som USAs president var han givetvis rysligt välinformerad, lika välinformerad som Churchill i vars memoarer denna händelse också lyser med sin frånvaro."Antisemitism" och "platsbrist" där också?

Faktum är att du får leta förgäves i samtida litteratur för att hitta något som tillnärmelsevis överensstämmer med dagens kabblistiska sifferexercis och hysteriska förintelseindustri...

Pierre Gilly sa...

Churchills krigsmemoarer är på över 4000 sidor så att han inte heller nämner det är värt att uppmärksamma. Inte heller de Gaulle skriver något i sina böcker. Kontrasten mellan dåtidens fullständiga tystnad i frågan och idag, då man kan tro att andra världskriget gick ut på att stoppa folkmord är slående. Det kan också vara så att författarna inte trodde att läsarna ville höra om folkmorden på ickearier. De Gaulle uppgav det som förklaring till att han inte ville ta upp förintelsen i något radiotal från London. De Gaulle sa att han inte ville ge franska folket intrycket att kriget utkämpades för judarnas skull.

Anonym sa...

"De Gaulle sa att han inte ville ge franska folket intrycket att kriget utkämpades för judarnas skull."

Vilket det ju inte gjorde heller. Inte heller för 30 miljoner förintade Ryssar även om det var de som räddade världen från Nazismen och satte stopp för galenskaperna. Tidpunkten för uttalandet kan dock vara värt att notera.Siffran 6 miljoner fanns inte specificerad vid denna tid (men förekommer flitigt i Thoran som förutsättning för staten israels etablerande)och letar man efter nyckelorden "gaskamrar", "6 miljoner" eller "folkmord" återfinns dessa vare sig hos De Gaulles "Mémoires de guerre" på 2054 sidor, Trumans, Eisenhowers eller Churchills memoarer vilket är högst anmärkningsvärt, varför är uppe för personliga tolkningar och du verkar mena på att herrarna uppenbart och medvetet valt att undanhålla detta och i vis mån "antisemitism", vilket jag definitivt inte håller med om men man måste fråga sig, och detta är synnerligen relevant i sammanhanget; Skulle rasstaten israel överhuvudtaget existera som sådan idag om siffran och de påstådda omständigheterna varit annorlunda?

Ordet "konspirationsteorier" och "konspirationsteoretiker" ligger alltid i beredskap så fort en öppen diskussion i ämnet påbörjas, jag är ingen sådan men finner en artikel, uppenbart avsedd för inomtribalt bruk,i Times of israel intressant som en liten vägledning:
http://blogs.timesofisrael.com/jews-do-control-the-media/

Kerstin sa...

Tvåsaker här:
Klart att väst, åren efter kriget, inte var så intresserat av att skriva och berätta en massa om judarnas öden i Tyskland, och i de av Tyskland ockuperade områdena. Antisemistismen var ju närmast normaltillståndet i hela Västvärlden vid den tiden, och hade så varit länge, liksom den allmänna rasismen riktad mot alla "icke-vita". Det är ju lätt att idag glömma de apartheidlagar som man hade i USA ändå in på sextiotalet, som för oss pensionärer var vår ungdomstid.
Jag är alltså gammal nog att minnas, och ha förfärats över, hur svarta inte fick sitta på samma bänkar som vita, hur svarta inte fick sitta framme i bussarna, hur svarta var utestängda från högre utbildning etc. etc. Jag minns hur KKK agerade och ganska öppet. Det talas väldigt lite om det här idag. Medborgarrättsrörelsen i USA finns nästan inte idag, och om så mest i form av den utmärkte talaren Martin Luther King, vars verksamhet måste hänga i luften för de flesta yngre idag. Man kan ju undra varför?

Och det som Finkelstein idag kallar för "The Holocoust Industry" kom inte igång förrän flera decennier efter kriget. (Jag tror det var i slutet av 70-talet. Jag minns hur jag började notera och förundras över det plötsligt uppflammade intresset för judeutrotningen, som man sade då, och vad som närmast liknade an kampanj för judar/israel, och till slut började tycka att det hela blev obehagligt. I synnerhet som det som alltmer liknade en kampanj, verkade organiserat för att ta uppmärksamheten från hur palestinierna behandlades och hade behandlats i Israel, vilket man började tala mer om vid den tiden. Före sexdagarskriget var saken helt klar, och behövde inte ens diskuteras - judarna hade rätt till staten Israel och vi var många som länge trodde att de flyttade in i ett helt obefolkat område "Ett land utan folk för ett folk utan land", som det hette vid den tiden.

Det hela har idag blivit en skröna om att 6 miljoner judar gasades ihjäl av Hitler, vilket inte är korrekt. På sin höjd är det sant att c:a sex miljoner judar dödades systematiskt, men på olika sätt i olika områden, i samband med WWII. Idag brukar man väl säga att c:a eller drygt 4 miljoner dog i koncentrationslägren. Det är ju förfärande så det räcker. Men visst vore det klädsamt om man lika ofta och intensivt påtalade att andra grupper drabbades lika illa, kommunister, socialdemokrater, fackföreningsaktiva, romer, jehovas vittnen, homosexuella, mentalt sjuka m.fl.

Om det är korrekt som Anonym skriver ovan, att Thoran talar om 6 miljoner före återupprättandet av staten Israel så är det ju onekligen mycket intressant. Det har jag nämligen aldrig hört tidigare, så ge mig gärna källorna för detta påstående.