torsdag, juli 19, 2012

Jan Myrdal 85 år!


Smockan hängde i luften. Det var en vårdag i slutet av nittiotalet och jag hade frågat efter en av Jan Myrdals skriftställningar på ett antikvariat på Södermalm. Ägaren – en äldre nyss så försynt man - reagerade som om jag hade hällt ut en hink skit på golvet.
- Vet du inte, skrek han, vet du inte, upprepade han, medan han höll en knuten näve strax under min näsa, vet du inte att Jan Myrdal är antisemit!
En kompis som följt med in gick baklänges mot utgången. Så nära att bli överfallen har jag inte varit sedan Vikman härjade på högstadiet. Jan Myrdal brukar inte lämna någon oberörd. En av mina kusiner tycker att han kramar muslimer och hatar honom för det. En av mina bekanta hatar honom för en bok han skrev om Albanien. Äldre förfasar sig för vad han skrivit om sina föräldrar, yngre ryser över vad han sagt om feminism eller homosexualitet. Många blir arga bara av hans röst och meningsbyggnad. Åter andra tål inte hans historiska referenser och källor. På ledarsidor hatas han numera mest och regelbundet som folkmordskramare för vad han skrivit om Kampuchea för fyrtio år sedan. Var tid och varje generation tycks ha sina egen Myrdal att förfasa sig över.

Jan Myrdal har varit portad från Sovjetunionen och USA. I sin ungdom blev han deporterad från Storbritannien. Hans senaste bok – Röd Stjärna över Indien – har gjort att nu även den Indiska regeringen förbjudit honom att besöka Indien. I Sverige har politiker krävt att han inte ska få tala i skattefinansierade lokaler.




Borgerlighetens behov av Jan Myrdal tycks inte sina. Oavsett om man diskuterar ärligt eller, vilket oftare är fallet, mot en avatar man själv skapat, kan man inte släppa gubben. Svenska ledarskribenter har aldrig ansett det nödvändigt att fundera över hur det kan komma sig att USA stödde Röda Khmererna i åratal efter att de genomfört sitt folkmord. Inte heller att det var det kommunistiska Vietnam som satte stopp för det. Men att Jan Myrdal inte såg något folkmord kan man inte släppa. För liberaler som hellre vill bli bedömda efter andras meriter än sina egna är den här gamla mannen helt enkelt ovärderlig.


Idag fyller Jan Myrdal 85 år. Min egen erfarenhet är att Myrdal är lika vänlig privat som han kan var stridbar som skribent. När jag jobbade på FiB gav han mig en byst av Marianne som inte bara är en symbol för den franska republiken utan också för frihet och förnuft. Nu är han 85, på det åttiosjätte. Grattis.

Fler om Myrdal idag.

Butter tar ordet: Jan Myrdals tio bästa böcker.
Åtta dagar: Jag Myrdal levande begravd

Inga kommentarer: