torsdag, augusti 30, 2012

Budskapet om seger



I början av december 1937 låg lastångaren Mars vid Kalhälls kaj i Luleå. Den var lastad med pappersmassa som skulle till London. Ombord fanns också min morfar. Isak Amandus Bergman var fyrtiotvå år, bar runda glasögon, bred hatt och en prydlig grå kostym. Han skriver om resan i tidskriften Budskapet om Seger som han var redaktör för på trettio och fyrtiotalet.


”Jag hade lyckan att få medfölja för endast fem kronor per dag vilket var mycket billigt, och ett offer som jag ej fick försumma. Resan från Luleå till London tog drygt åtta dagar i anspråk, en ganska lång tid för den sträckan, men det var en av de angelägnaste resor jag någonsin företagit. Lugnt och trevligt ombord, och icke vidare stormigt på sjön. Från London åkte jag tåg till Glasgow, där ett hjärtligt mottagande väntade mig.”

Morfar hade varit ute och rest tidigare. I mars 1923 tog han Swedish American Line MS Kungsholm från Göteborg till New York. Det var MS Kungsholms jungfrufärd. Antagligen var det en stormigare resa än den till London. Morfar stannade tio år i USA och ska bland annat ha kört taxi i Chicago. Han lär också ha druckit rätt mycket men bytte som många andra senare ut spriten mot Gud. Och det var till sina metodistvänner i Glasgow som han reste till vintern 1937. I Sverige drev han bokförlag, tryckeri och tidskrift – inte för att tjäna pengar – utan för att frälsa supande norrlänningar.


Språket i tidningen är oftast ålderdomligt. Till och med i annonserna:
”De som äro intresserade i kristelig läsning böra icke försumma att prenumerera på BUDSKAPET OM SEGER. Priset är satt så lågt att alla som äro intresserade, kunna hålla sig med tidskriften. Om ni icke redan är en av våra läsare, så insänd nu idag Eder prenumeration, så skola vi Eder tidskriften för ett helt år. Priset är som förut endast en krona pr år”

Intresserade ombads skicka summan i frimärken till I. A Tryckeri i Luleå. Senare flyttar verksamheten till Klutmark utanför Skellefteå. Då går det också bra att ringa till morfar. Hans telefonnummer är 26. Till min förvåning tycks verksamheten haft en viss omsättning. En bönbok som han hävdar innehåller ”gripande predikningar” trycks upp i fem tusen exemplar. Det måste ha varit tråkigt i de norrländska skogarna innan TV kom för morfars tycks ha sålt slut på hela upplagan på bara några år.

Morfars tidning ingick i ett större protestantiskt nätverk av evangelister om jag förstått det rätt. Han menade att frälsningsarbetet inte var effektivt nog. Han hade läst i den amerikanska tidningen Watchman-Examiner att ”85 procent av medlemmarna i de evangeliska församlingarna i U.S.A. vunnos för Gud innan de uppnått 21 års ålder. Ytterst få bliva kristna efter 30 års ålder.” Morfar var själv ett undantag. Tidningen innehåller också ett par vittnesmål från en Gerda Wahlberg som funnit Gud i sena tonåren. Gud kom till henne den 7 oktober 1936 skriver hon.
”Det är en salig glädje att få böja knä inför Frälsaren och med honom samtala om allt som rör själens välfärd och från honom mottaga ny kraft och ledning för fortsatt vandring mot målet.”

Jag undrar om kristna nuförtiden talar om att ”böja knä inför Frälsaren”. I en artikel från 1937 berättar hon om hur det gick till när hon fann Gud.
”En tid i mitt liv står särskilt tydligt för mitt inre. Det är eftersommaren 1935. Min far kom hem från arbetet en lördagseftermiddag, och omtalade för oss att en kvinna helt hastigt hade dött. O vad det grep mitt hjärta att döden så plötsligt hade ryckt bort just den kvinnan; jag kände henne mycket väl. Ångestfyllda frågor började uppstiga ur djupet av mitt hjärta. Kan man dö så snabbt utan föregående varning? Det stod klart för mig att också jag kunde dö när som helst, och jag kände icke Gud; jag var ej frälst. ”
Gerda tycks ha resonerat som den franske filosofen, teologen och matematikern Blaise Pascal. Att tro kan vara en bra försäkring. Den potentiella vinsten är enorm samtidigt som det inte finns klara nackdelar. Gerda tycks vara den enda som fått skriva om sin frälsning i tidningen. Den tjugo år yngre Gerda måste ha gjort intryck på Isak för de gifter sig 1940.

I övrigt innehåller morfars tidning mest artiklar av teologer och predikanter som dött 30 till 300 år tidigare. Det är Martin Luther, W.S Hitchcock, Catherine Booth, och John Wesley. Den enda levande människa som får komma till tals i teologiska frågor tycks vara morfar själv. Han skriver inte ofta men långt. Hans Gud är krävande:

”En stor del av mänskligheten förgäter helt och hållet Guds befallning att bereda sig för att möta honom. Detta jordiska upptager all deras tid och uppmärksamhet, men själens beredning, som är det viktigaste, åsidosättes.”

Morfar ägnar ingen tid åt världsliga frågor. Åren då tidningen kommer ut (1933-1947) blir stora delar av Europa till grus i världskriget men morfar diskuterar i stället frågor som dopets betydelse. Världen och samhället existerar inte: det enda som finns är den enskilda människan och Gud.

D

Inga kommentarer: