lördag, augusti 25, 2012

Retorikerna i Rosenbad


Det svenska försvaret befinner sig enligt flera experter i djup kris. Anslagen har i princip varit oförändrade sedan 1989! Försvaret har därför tvingats avstå från hela vapensystem. Det handlar om fartyg utan beväpning och flygbaser utan luftvärn. I stället för att åtgärda detta beställer regeringen 40-60 nya Jas-plan som till större delen ska finansieras inom den nuvarande försvarsbudgeten. De 300 miljoner kronor extra man anslår är enbart en symbolisk summa i detta sammanhang.

Det är visserligen bra att Sverige har en industripolitik men varför måste det ske på bekostnad av vår försvarsförmåga? I stället för att argumentera hederligt för sin sak hävdar regeringen i stället att försvaret saknar problem.

Detta är inget nytt. Regeringen har skapat ett överskott i sjukförsäkringssystemet genom att förvägra många sjuka ersättning. Dessa miljarder har man använt till bland annat skattesänkningar. När cancersjuka vägras ersättning hävdar man bara att systemet fungerar bra, och att man kan ha olika åsikter om det. (Samtidigt som man ständigt låtsas se över reglerna). Sven Otto Littorin reagerade på samma sätt när det kom fram att han hade en falsk magisterexamen. Han tyckte att han hade gjort rätt. Han ansåg att han hade en magisterexamen. Och statsministern ställde sig bakom fuskaren.

Kan man ha olika åsikter om huruvida flygbaser behöver luftvärn?

Kanske är grundproblemet att de egenskaper som krävs för att vinna val – förvränga och ljuga trovärdigt – är en nackdel när det gäller att styra ett land. Den svenska politiska eliten har lärt sig att vägen till att vinna politiskt inflytande handlar om att formulera sig rätt. Framtoning är viktigare än substans. Retorikerna härskar i Rosenbad.

DN


Svenska regeringen halverar antalet Jas plan

1 kommentar:

Sven Otto Littorin sa...

Hej!

En liten sakupplysning bara: 1995-97 bodde jag i New York. Jag hade över 120 gamla högskolepoäng, men i fel sammansättning för att ta ut examen från Lund. Jag blev tipsad av en arbetskamrat om Fairfax som då erbjöd distansundervisning. Vid det tillfället var de ackrediterade i Louisiana. Jag fick en skotsk professor som handledare, jobbade ett år med inlämningsuppgifter och skrev flera uppsatser som jag skickade in och som blev bedömda.

Det var först år 2000 som de amerikanska myndigheterna ifrågasatte Fairfax, alltså tre år efter att jag gjort klart mitt jobb. Jag hade i mitten av 90-talet ingen anledning att ifrågasätta dem utan trodde att allt var i sin ordning.

När sedan det hela blev ifrågasatt 2007 så valde jag att ta bort det från min CV – så viktigt var det faktiskt inte. Likafullt tog jag mina två gamla resttentor från Lunds Universitet för något år sedan och är nu ekon. kand. därifrån.

Jag förstår att det kan vara roligt att använda sig av Fairfax för att slå nuvarande regeringen i huvudet. Sånt får man leva med när man är minister. Men inte efteråt. Så använd gärna ett annat och bättre exempel i framtiden.

Mvh

Sven Otto Littorin