söndag, december 09, 2012

Ojämlikhetens pris

På flygplatsen i Tunis köper jag två dyra flaskor vin för att bli av med mina sista dinarer. Tillbaka i EU förklarar en tulltjänsteman att han måste beslagta vinet av olika byråkratiska skäl. Säljaren visste förmodligen att jag inte kunde föra in flaskorna i Europa men om han informerat mig hade det inte blivit någon affär.

Finanskrisen 2008 var en större flopp än mitt vinköp men var även den en konsekvens av bristande information. Amerikanska banker lånade ut pengar till husköpare som de visste inte skulle kunna betala tillbaka. Därför skrev de medvetet dunkla avtal som vilseledde kunderna om kostnaderna. Sedan omvandlade de lånen till obligationer som de gav tjusiga namn och sålde dem vidare till investerare som inte förstod vad de köpte.

Den amerikanska ekonomiprofessorn Joseph E. Stiglitz fick den svenska riksbankens pris till Alfred Nobels minne 2001 just för sin forskning om hur informationsasymmetri påverkar marknaden. Informationsasymmetri är orsaken till att mitt vin spolades ner i toaletten och oreglerade marknader överhuvudtaget fungerar dåligt.

Den traditionella neoklassiska ekonomins syn på marknader utgår ifrån att marknadens köpare och säljare är närmast allvetande. Enligt neoklassiska ekonomer misslyckas den fria marknaden bara i undantagsfall, men ska man tro Stiglitz är det tvärtom så att den bara fungerar i sällsynta fall.

Frågan är därför inte om marknaden ska regleras eller ej – utan hur och till vems fördel, menar Stiglitz. I dag utformas marknaden så att den ökar ojämlikheten. Det är inte bara orättvist utan leder också till att ekonomin inte utvecklas optimalt, skriver Stiglitz i sin senaste bok, The price of inequality.
Ett exempel på det är hur den amerikanska regeringen hanterade bostadsbubblan. Ett enda företag, låneinstitutet AIG, fick 150 miljarder dollar i stöd 2008, vilket är 16 gånger mer än vad USA lägger ut på välfärd för fattiga under ett år.

Stiglitz bok är skriven för amerikanska läsare men hans analyser är ofta relevanta även för oss i Sverige. Vår statliga riksbank lånar till exempel ut pengar billigare till banker än vad statliga CSN lånar ut till studenter. Hur kan det komma sig att alla dessa röstberättigade människor med skulder till CSN inte lockat de politiska partierna att ge dem lika goda villkor som bankerna får?

Stiglitz menar att de ökande klassklyftorna skapar en rad problem. Ojämlikheten är ett slöseri med mänskliga resurser. Studiesvaga amerikaner från välbärgade familjer har större chans att avsluta universitetsstudier än fattiga studiebegåvade barn. Ett annat problem är att rika hushåll spenderar mindre än fattiga. När de rika blir rikare så minskar efterfrågan och ekonomin går på lågvarv.

Mycket av ojämlikheten kommer av att företag och rika individer utnyttjat sin maktställning för att sätta konkurrensen ur spel och tillskansa sig en större del av befintliga resurser. Deras inkomster motsvarar inte deras samhällsnytta. Det är till exempel inte de som uppfunnit ny teknik eller gjort stora vetenskapliga genombrott som skördar frukten av detta, utan patentadvokater, bankirer och direktörer som har makten att skriva sina egna anställningskontrakt.

Men ojämlikhet är inte oundviklig. Om man kan bryta den rikaste procentens makt över hur marknaden utformas kan man komma till rätta med en stor del av dagens elände. Stiglitz vill göra sig av med privata aktörer som är dyrare och ineffektivare än offentliga alternativ. Det gäller till exempel de amerikanska sjukförsäkringsbolagen som lever på att neka sina kunder olika behandlingar när de blir sjuka. Han vill höja skatterna till 70 procent för de allra förmögnaste och menar att det kommer att öka tillväxten. Och han presenterar ett trettiotal andra åtgärder för att skapa en marknad som tjänar allmänheten istället för den rikaste procenten.

Publicerad i Fria Tidningen

The Price of Inequality How Today's Divided Society Endangers Our Future
Joseph Stiglitz
Norton

Inga kommentarer: