tisdag, januari 01, 2013

Gott nytt år från Manilla



Manilla är lite som Mexico City: en tsunami av människor och händelser med svindlande rikedom och nöd. Det låter inte som det bästa stället för någon som mig som tycker om att vara ensam, lätt besväras av fattigdom och äcklas över rika människors livsstil. Trots enorma klassklyftor tycks det finnas mycket lite politisk medvetenhet. I alla fall som går att iakta från välbeställda kvarter. Politiken tycks i stället rotera kring familjeklaner - den ena rikare och mer korrupt än den andra.
På en fest jag tvingat mig själv att gå på träffar jag en person som instinktivt väcker mitt obehag. Med filipinska mått - vilka mått som helst - är han ovänlig och osympatisk. Trots det är han vald till den filipinska kongressen. Kongressmannen är den enda människan av ett hundratal på festen som inte försöker att vara trevlig. Men varför skulle han vara det. Han äger ett kasino och kan köpa sina röster. Det var hans far - en höjdare under Ferdinand Marcos diktatur - som ville att han skulle bli politiker förklarar någon för mig. Att kongressmannen saknar personlighet och talang är oväsentligt. Kongressmannens mål är att först bli talman och sedan bli president. Kontakter och kontanter är kung här i Manilla. Det hela illustrerar det sociala arvets betydelse. Vem som helst kan naturligtvis inte heller öppna ett kasino i Manilla. Pengar är viktigt men politiska kontakter viktigast.


1 kommentar:

Björn Nilsson sa...

God fortsättning!

Kanske en patrull från de folkliga befrielsestyrkorna skulle komma och ta ett samtal om gott uppförande med den otrevlige herrn?