lördag, februari 16, 2013

Avbrott för brott

Vaknar sent på kvällen i tron att det är morgon. Men har ändå inga problem att sova tio timmar till. Ramlar nästan ner i ett stort hål i sovrumsgolvet. Förkylningsdrömmar är knasigare än det vanliga knaset.

Bläddrar i böcker utan att orka läsa mer än enstaka rader. I avdelningen franska tänkare hittar jag en bokserie tryckt i Tyskland mellan 1791 och 1794. Det är samlingsvolymer med Moliere, Fenelon, Voltaire och den idag mindre kände Fontenelle.

Förr i tiden visste jag var jag fått varenda bok ifrån, och hur mycket jag betalt. Förr visste jag också om en viss uppgift stått på höger eller vänster sida. Nu fungerar minnet annorlunda. Jag tror det undermedvetna tagit över allt mer. Jag vet att det finns användbar information och uppslag i den ena eller andra boken men har ingen aning om var eller ens vad det är tills jag bläddrat igenom. Det är häpnadsväckande lite av vårt tänkande som sker medvetet.

Jag är egentligen inte förtjust i gamla böcker. De är ömtåliga, och ofta inte så läsarvänliga. Ett undantag jag ångrar att jag inte köpte var Gunnar Myrdals Asian Drama dedicerad till Herbert Tingsten av Gunnar Myrdal själv. Jag hade redan köpt de tre feta volymerna i storpocket, och tjugo år senare har jag fortfarande inte läst mycket av dem.

De här franska böckerna köpte jag på Linköpings antikvariat för 20-25 år sedan när gammalt fortfarande utövade en viss lockelse. Jag tror mig känna igen handstilen, det handskrivna priset, som tillhörande den förrförre ägaren av antikvariatet. Idag får jag nästan en allergisk reaktion från de nötta omslagen.

De här böckerna måste ha haft en massa ägare. Kanske har de bundits om en eller flera gånger. Det finns dock bara en notering i den – bortsett från antikvariatets prismarkering. I alla böcker är skrivet med gåspenna: ”Eric Wilhelm Montan. Uppsala den 3 e maj 1823.” Han kan ha varit advokatfiskal i riksbanken. Om det är rätt person var han sexton år när han skrev sitt namn i böckerna. De bör ha varit begagnade redan då, såvida de inte legat osålda i en bokhandel i runt trettio år. Eric fick tydligen ett tråkigt slut: han hittades strypt på ett litet hotell vid Östra Bangränd vid Klara den 23 mars 1870. Då var han 63 år och hade sex barn. En ättling till Montan, författaren Bengt Beckman, har skrivit på sin blogg om händelsen. Förövaren var en 21 årig kvinna han hade en relation till. Beckman stavar Eric med K men jag har svårt att tänka mig att det fanns två personer med det här namnet som var födda samma år och hade samma yrke.

När jag köpte de här böckerna fanns inte internet som vi känner det idag. Då hade det tagit veckor av arkivstudier för att hitta uppgifter om Eric. Idag tog det mindre än en minut att spåra honom. Kanske har också internet förändrat hur vårt minne fungerar. Det är kuriosa att fördriva tiden med när man är förkyld.

3 kommentarer:

Björn Nilsson sa...

Fontenelles "Samtal om världarnas mångfald" kanske? Finns i en vacker svensk nyutgåva som kom för några årtionden sedan.

Montan-mordet inspirerade Strindberg till en av figurerna i skådespelet 'Midsommar'. Men redan strax efter händelsen kom skillingtryck med roliga bilder från dramat.

Björn Nilsson sa...

PS. Glömde: "Krya på dig!" DS

Pierre Gilly sa...

Tack! Jo, tyvärr är det den Fontenellboken. Dialogues des morts verkar intressantare.