lördag, mars 02, 2013

Bistånd eller brandy?



Så här ligger det till. Ingen vet exakt vad den svenska sjukvården uppnått de senaste hundra åren. Ingen vet ens exakt vad modern medicin inneburit. De stora förbättringarna i folkhälsa och ökad livslängd inträffade till exempel innan penicillin och andra så kallade genombrottsmediciner började användas. De stora hälsoförbättringarna tycks vara ett resultat av bättre mat och hygien snarare än medicin och hälsovård. Det faktum att ingen exakt kan säga vilka effekter sjukvården egentligen har brukar dock inte hindra folk från att besöka en doktor ibland. Det är inte alltid så lätt att vetenskapligt utvärdera alla former av sjukvård eller medicinska samband.

De vetenskapliga bevisen för att motion är bra för hälsan är till exempel svagt. Massor av studier har visserligen visat att folk som rör på sig mår bättre och lever längre än soffpotatisar men hur vet vi att det inte bara är så att folk med bättre hälsa som röra på sig mer? För att göra en vetenskaplig studie skulle man behöva välja ut en grupp friska människor och få dem att bli soffpotatisar under tjugo trettio år. Men den typen av studier anses oetisk och görs inte. Inte heller nekar man hjärtsjuka operationer för att få en kontrollgrupp.

Samhällsvetenskaper har betydligt svårare än medicin att utvärdera sina teorier. Ändå har man en hel del framsteg. Sambandet mellan ojämlikhet och folkhälsa är till exempel ganska klara. Vi vet att folk mår sämre och dör tidigare i ojämlika samhällen. Men när det finns klara vetenskapliga belägg brukar SvD:s ledarredaktion ofta göra sitt bästa för att missleda sina läsare. SvD ledarredaktion låter sig sällan påverkas av vetenskapliga resultat och kräver inte att de egna käpphästarna ska granskas. Man har aldrig föreslagit att privatiseringar och liberaliseringar ska utvärderas och vid behov rivas upp.

Den här bakgrunden bör man känna till när nu SvD:s Ivar Arpi kritiserar svenskt bistånd: ”Ingen vet exakt vad det svenska biståndet har uppnått under de 51 år det har funnits.” Arpi levererar inte ens en anekdot som visar på problem inom biståndet, trots att det inte saknas sådana. Faktum är att biståndsminister Gunilla Carlsson som systematiskt misstänkliggör svenskt bistånd medverkat till att biståndet inte kommer de behövande till del. Under hennes tid vid makten har biståndspengar används för att finansiera svenska ambassader. Pengar som skulle ha gått till utvecklingsprojekt används nu till cocktailpartyn i Dublin, Abu Dhabi, Canberra, Luxemburg, och Tokyo. Gunilla Carlsson har också som ambition att låta biståndet finansiera svenska utvecklingen av svensk industri. Regeringens målsättning är att Sverige ska bli ”ett av världens fem bästa bioteknikländer” med hjälp av SIDAS pengar. Att svenska ambassader och bioteknikbolag får biståndspengar är inget som Ivar Arpi lär ta upp som exempel på att något kanske är fel. Utvärderingskraven tycks vara beroende av om mottagarna är rika och inflytelserika eller fattiga och maktlösa.

(En underhållande och tankeväckande bok om modern medicin är Ivar Illich Limits to Medicin, som vanligtvis har titeln Medical Nemesis.)

2 kommentarer:

Unknown sa...

UD och Gunilla Carlsson ansvar själva för 40% av bistådet, när Riksrevisionen studerade hur väl UD hanterar biståndspengar blev omdömet att departementets processer för styrning och kontroll är sämre än Sidas. Då valde regeringen att lägga ned Riksrevisionens förstudie. Tidigare fanns också en myndighet för oberoende granskning av biståndet, den myndigheten lade Biståndsministern också ned.

Pierre Gilly sa...

Synd att inte Maudan utvärderar. Det är ju ett plus i kanten när hon gör det själv...