onsdag, mars 27, 2013

Fel av Sverige att vara föredöme?



Sverige bör inte bli en förebild i kampen mot växthusgaser skriver Petter Birgersson i en ledare idag i Kristianstadsbladet. Det är i alla fall svårt att förstå det på annat vis när han kritiserar Pekka Mellergård som i Sydsvenska Dagbladet efterlyst att Sverige ska bli ett gott exempel. Birgersson skriver:
”Utan internationella överenskommelser lär det inte spela någon roll hur gott föredöme Sverige än är. Ett Sverige helt fritt från fossilbränsle påverkar inte mer än på marginalen utsläppen på hela klotet.”

Så mycket konstigt i två korta meningar... Värdet av ett föredöme ligger i exemplets makt. Man behöver inte vara stor och betydelsefull. Även små, svaga och maktlösa kan bli föredömen. En man utan armar som lärt sig rita med munnen kan till exempel få folk att inse envishet kan ge resultat. Resonerar man som på Kristianstadsbladets ledarsida borde man säga åt den handikappade mannen att sluta måla, eftersom han uppenbart inte är eller kan bli en ny Rembrandt. Om Sverige kan visa världen fungerande alternativ på energiområdet är det möjligt att vi kan inspirera andra. Och jantelagen som Birgersson tycks referera till senare är inget vidare motargument.

Ett föredöme kan naturligtvis också göra gott även om det inte leder till internationella överenskommelser.

Det är märkligt att borgerliga opinionsbildare som så ofta brukar vilja undvika lagstiftning och i stället förespråkar frivilliga initiativ har så svårt att se värdet i ett föredöme.

I måndagens Le Monde kan man läsa hur en rad franska byar och småsamhällen i Bretagne tack vare satsningar på förnyelsebara energikällor håller på att bli självförsörjande. Det handlar om ett tiotal olika energiformer: allt från grisskit till vindkraftverk. Inspirationen och kunskap har man fått genom att besöka Gussling i Österrike som har femton års försprång i de här frågorna. Det är en hoppfull utveckling, där det ena projektet inspirerar det andra, och de inblandade agerar utan att vänta på en internationell överenskommelse.








5 kommentarer:

martin sa...

Men det är ett vanligt resonemang: "Jag har så lite pengar så de som har kan hjälpa."

Med det sättet att tänka blir det en hierarkisk toppstyrd moral i hela samhället. I ett samhälle som belönar girighet och hänsynslöshet, så kan man ju förstå hur den moraliska utvecklingen i ett samhälle blir, när man resonerar på det viset.

Pierre Gilly sa...

Ja, han säger inget om pengar, men det är väll det det handlar om.

martin sa...

Jag hade tänkt skriva pengar/tid/makt/edyl, men det hade varit mindre begripligt. Hjälpa kan också förstås som hjälpa/ta ansvar/leva som jag lär.

Pierre Gilly sa...

I botten handlar det väll också om att liberalismens utopi är antiutopin. Man har inte, och vill inte ha en vision om vad det goda samhället ska vara.

martin sa...

Ja, människan kan inte förstås som varandes i ett vacuum, separat från sin omgivning. Den där fria individen, det är alltid den egna individen, det är moral.