onsdag, mars 20, 2013

Irak: tio år av meningsfullt våld?



I dag är det tio år sedan USA gick in i Irak och de mänskliga och ekonomiska kostnaderna för ockupationen har varit oerhörda. Ändå har ingen svensk krigshetsare dragit lärdom. Istället riskerar de att göra om samma misstag igen.


En ung flicka ligger död på den heta asfalten. Det är sommaren 2003. Saddam Hussein har störtats men ännu inte gripits. Den söta liklukten känns ända upp till hustaket där en amerikansk soldat tittar på flickan genom gevärets kikarsikte. Stanken kommer inte bara från flickan utan från flera döda människor som ligger och jäser i den stekande hettan på den dammiga gatan i Bagdad. Kanske var liken en gång en familj. Kanske var de grannar. Kanske var de främlingar som bara råkade dö på samma ställe, samtidigt.

En gathund går fram till den döda flickan och börjar tugga på hennes arm. Hunden drar i kroppen. Plötsligt exploderar flickan. På ett ögonblick slits hunden och flickan i bitar och delarna kastas iväg flera meter. Jag vet att det låter som en Hollywoodfilm, men det är en sann berättelse från den amerikanska ockupationen av Irak. Motståndsmän minerade sina döda landsmän i hopp om att spränga en och annan ockupant i luften.

För oss som inte varit med om kriget går det inte att förstå hur det var. Man kan redogöra för det grymma och makabra men när det inte är självupplevt går det inte att begripa på riktigt. Den amerikanska soldat som berättade den här historien för mig kan inte sluta tänka på flickan. Varje dag känner han liklukten och ser hunden tugga på flickans arm. Han känner tryckvågen från explosionen. Det hände för många år sedan, men för honom spelas scenen upp i huvudet varje dag.

En annan amerikansk soldat chockades i en explosion. Han har berättat för mig hur han får andnöd varje morgon och kväll då man avfyrar en salut på den militärbas där han bor.

En dag står han på sin balkong och hör en smäll. Utan att tveka kastar han sig ut från andra våningen. Han landar på gräsmattan nedanför balkongen – utan att bryta några ben, marinsoldater vet hur man ska falla. Smällen uppkom av att hans fru stängde igen sovrumsdörren lite hårdare än vanligt.

De amerikanska soldaterna lämnade Irak i december 2011. Då hade 4 484 av dem dödats och 32 000 sårats. Men många av de hundratusentals amerikaner som tjänstgjorde i Irak kom tillbaka hem som en slags zombier. Det kallas posttraumatiskt stressyndrom och de drabbade kan behöva medicin och terapi resten av livet.

Kriget i Irak har kostat USA ofattbara 1 700 miljarder dollar. Till det ska läggas 490 miljarder till vård och förmåner åt krigsveteraner. Men kostnaderna för kriget är inte slut bara för att USA har lämnat landet. Enligt beräkningar från The Watson Institute kommer krigsveteranerna att kosta USA hela 6 000 miljarder dollar de närmaste fyrtio åren. Det kan jämföras med att Bushadministrationen trodde att kriget skulle gå på mellan 50 och 60 miljarder.

Irakierna har förmodligen blivit minst lika psykiskt ärrade av kriget som amerikanerna, men deras historier når sällan fram. Språket är en barriär. De irakiska flyktingar jag jobbade med i Linköping 2004 ville eller orkade inte prata om vad de varit med om.

Uppgifterna om antalet dödade irakiska civila varierar från över hundra tusen till runt en miljon. 1,8 miljoner irakier flydde sitt land och ännu fler blev internflyktingar i Irak. Få av dem som kom till Sverige har återvänt frivilligt. Irak har kanske blivit mer demokratiskt, men säkerhetsläget är fortfarande bedrövligt och de flesta har fortfarande bara el några timmar om dagen.

Huvudargumenten för invasionen har visat sig vara lögner. Saddam Hussein hade inga massförstörelsevapen och samarbetade inte med al-Qaida för att genomföra attacken den 11 september. Tack vare en rad officiella dokument som släppts fria vet vi också att oljan var en mycket viktig faktor för Bushadministrationens beslut att invadera Irak.

Den utlovade promenadsegern blev till ett långt blodbad som fortfarande pågår. De amerikanska kostnaderna för kriget blev hundra gånger större än beräknat. Infrastrukturen i Irak är fortfarande sönderslagen och inget tyder på att det kommer att bli bättre snart. Iraks enorma oljeinkomster försnillas av den nya demokratiska regeringen.

Ändå tycks inte en enda svensk opinionsbildare som var för kriget 2003 ha ändrat uppfattning. Det var värt allt detta – den döda flickan på asfalten och ytterligare hundratusentals döda – för att bli av med Saddam Hussein. Diktatorn som begick sina värsta övergrepp när han var allierad med och beväpnad av västvärlden. Och inte en enda professionell opinionsbildare förmår se någon likhet mellan retoriken mot Irak 2003 och den mot Iran i dag. Nu ska vi glömma Irak och istället vara rädda för fiktiva iranska kärnvapen.

Publicerad i Fria Tidningen och Dalademokraten

Några tidigare Irakinlägg
Att skapa människors verklighet
(2008)
Mannen som räknar döda
(2008)
Fyra år med smör och kanoner
(2007)
Frihetsimperialismen
[2007)
Efter Saddam
(2007)
Det lyckade Irakkriget
(2006)
TV:s censur av Irakkriget
(2006)


DN SvD




Inga kommentarer: