fredag, mars 01, 2013

Om den sociala friheten


Centern borde inte ha backat från sitt förslag till nytt idéprogram tycker Mikael Hermansson i dagens ledare i Borås Tidning. ”Det går inte att kompromissa bort friheten bara för att den skulle vara obekväm att försvara ” skriver han. Då partiet ”inte hade problemformuleringsinitiativet så blev de frihetsfrågor som idéprogrammet faktiskt innehöll, istället en belastning”.

Den allmänna opinionen förkastade Centerpartiets idéer om frihet. Hermansson ser det som ett problem att man inte förankrade idéprogrammet innan man lanserade det. Kanske hade Hermansson sett opinionen som en tillgång om partiet hade haft ett problemformuleringsprivilegium. Men det är inte säkert, för på slutet förklarar Hermanson plötsligt att idéprogrammet kanske inte stod för frihet: ”Jag är långt ifrån övertygad om att platt skatt skulle vara bättre än sänkt skatt i största allmänhet. Inte heller om huruvida månggifte egentligen skulle vara en frihetsreform.”

Friheten är en abstrakt princip som får mening först i ett konkret sammanhang. En människas frihet att säga vad han vill bör naturligtvis inte omfatta rätten att hota någon annan. Därför är det meningslöst att slagordsmässigt slå fast att ”friheten alltid måste försvaras”. Frågan man hela tiden bör ställa sig är vad frihet är.

Centerns förkastade idéprogram såg friheten som något som inskränks av stat och lagar. Det är också vara en vanlig syn bland opinionsbildare. Men det finns inskränkningar i friheten som är en större fara än lagen. ”Det finns en underlig, vag skräck för att göra något som ingen annan någonsin gör, för att vara helt och hållet ensam, vilket vida oftare hindrar människorna… (…)… att ge efter för sina personliga infall och nycker än genom den allmänna lagens förbud” skriver John Stuart Mill i essän Om den sociala friheten.

Mill anser att människor ofta gör ofta val mot sina egna övertygelser, pressade under den allmänna opinionen och eller av sociala omständigheter: …”den människa med ställning i samhället, som döljer sina religiösa, sociala eller politiska åsikter, för att han inte ska förlora sin sociala ställning, den politiska ledaren som ansluter sig till ett parti, vars politik han inte gillar, för att få en inkomstbringande plats, prästen som förnekar sina högtidligaste övertygelser för att behålla eller för att få ett pastorat, författaren som publicerar åsikter som inte är hans egna, för att vinna publikens gunst eller gunst från någon del av publiken….”

Vettiga lagar kan öka vår frihet. Fel lagar, eller frånvaron av lagar kan minska individers frihet. Att tillåta surrogatmoderskap innebär att man i än högre grad öppnar dörren åt ett samhälle där fattiga eller utsatta kvinnor fattar beslut som de egentligen inte vill ta. Det är val utan egentlig frihet.
Paradoxalt nog är det ofta liberaler som försöker reducera friheten (och demokrati) till att skapa ”rätt motiv” åt allmänheten. När folk använder den frihet som sociala skyddsnät ger till att tacka nej till skitjobb anses de använda sin frihet på fel sätt. Såhär stod det till exempel i en ledare i Sydsvenskan igår: ”Regeringen borde stärka arbetsmarknadsparternas incitament för att enas. Det behövs överhuvudtaget nya och betydligt större grepp för fler jobb."

SvD
Dagen

3 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

De som äger medierna vill förstås öka sin egen frihet.

Medier ägs av miljardärer och försvarar alltid miljardärers intressen, påstod George Monbiot. Men det gäller förstås bara om det inte finns medier som ägs av andra.

Pierre Gilly sa...

Även tidningar som inte ägs av kapitalister finansieras av näringslivet och har därför ingen verklig frihet. Sjuttio, åttio procent av intäkterna kommer genom annonser, främst från företag. När Arbetet i Malmö på ledarplats undrade om det kunde finnas miljöskäl att säga nej till öresundsbron, blev de tillsagda av annonsörerna att sluta skriva om frågan. Det gjorde de också, men bristen på annonsintäckter (inte läsare) tog ju död på tidningen sen ändå.

Björn Nilsson sa...

När biskop Tomas skaldade att "frihet är det bästa ting" tänkte han nog närmast på det andliga och världsliga frälsets frihet, och förmodligen betydligt mindre på eventuell frihet för kyrkans landbönder.