tisdag, april 02, 2013

Om att sälja hjärnor till näringslivet



Skillnaden mellan reklam och tidningsledare är inte alltid klar. Oftast handlar det mer om formen än innehållet. I bägge fallen försöker man påverka allmänheten på uppdrag av någon som betalar för det. Reklam är mer uppenbart inriktad på att manipulera känslor medan ledare blandar rationella argument med manipulation. Reklamen ska ofta leda till en direkt köphandling medan ledare vill påverka världsbild, politiska attityder och ytterst valen.

En reklambyrå kan till exempel marknadsföra mobiltelefoner av ett visst märke medan ledarskribenter mer allmänt försöker tillvarata branschens intressen. Det är därför som Corren nyligen förklarade att det var orimligt att förvänta sig att folk på landet Ska kunna ringa och det är därför som Kristianstadsbladet idag kritiserar tanken att förbjuda SMS: ande under bilkörning. Näringslivets intressen tillvaratas med hjälp av en ofta infantil frihetsretorik. Kristianstadsbladets ledare är för övrigt skriven av en ung "marketing- och PR-manager: Johanna Nylander.

Reklambyrån får direkt betalning från ett företag medan ledarredaktionen via tidningen får del av näringslivets annonspengar. Dagstidningar får större delen av sina inkomster från annonser. Tidningsläsarna är tidningens verkliga produkt: tidningar säljer tillträde till folks hjärnor åt näringslivet.Den enda väsentliga skillnaden är ändå att vissa människor anser att ledare har något slags intellektuell kredibilitet, vilket inte är fallet med reklam och PR.



2 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

Och så förvånas dom över att tidningsläsandet minskar...

Det tråkiga i sammanhanget är bara att begreppet "tryckfrihet" som våra förfäder riskerade livet för kommer att betraktas som alltmer umbärligt. Det blir ju alltmer bara en frihet att trycka strunt och lögn.

Anonym sa...

Det fanns en tid då man på DN:s ledarsida kunde finna en slags varudeklaration, som talade om att allt vad som sades på ledarsidan var rätt och riktigt. Den är numera borttagen. Detta måste väl ses som ett ”fall framåt”. På DN har man nog insett vad man håller på med och man har väl i detta sammanhang funnit att en sådan varudeklaration skulle riskera att framkalla skrattparoxysmer hos normalbegåvade läsare.