onsdag, april 03, 2013

Varför vi behöver en public service tidning



SvD har idag inne en debattartikel (SR snedvrider konkurrensen) där tre tidningsdirektörer klagar på SR planer på en ny hemsida. De tre direktörerna menar att detta är oschyst att deras (i huvudsak) näringslivsfinansierade verksamhet ska behöva konkurrerar med public service. Att SR ökar sitt utbud av textnyheter är nämligen inte bra för mångfalden, menar man. De tre direktörerna har dock ingen åsikt om att deras text publiceras i en tidning som uppbär runt 55 miljoner kronor i året av skattebetalarnas pengar i form av presstöd. De ondgör sig också över att SR inte tar emot annonser men hade de verkligen tyckt att det varit bra om så varit fallet?

Det är naturligtvis bra för mångfalden om SR gör om sin hemsida så det blir mer tidningslik. Till skillnad från vad man annars kan läsa i direktörernas egna tidningar anser jag inte att konkurrens är bäst i alla lägen men i det här fallet är det så. Ytterligare en aktör garanterar inget i sig självt men det faktum att SR inte är beroende av näringslivets annonser gör att man har bättre förutsättningar att producera vettiga nyheter och opinionsmaterial än dagstidningarna.

När nu nerlagda tidningen Arbetet ifrågasatte om Öresundsbron var en bra ide ur miljösynpunkt fick man att ultimatum från regionens näringsliv: om ni fortsätter att ifrågasätta broplanerna så slutar så vi att annonsera. Arbetet gav upp frågan men annonsörerna svek ändå. Eftersom tidningen hade fel politisk linje i största allmänhet och fel läsare fick man fem gånger mindre annonsintäkter per läsare än konkurrenterna. Det var inte läsarna som svek Arbetet utan näringslivet.

Skillnaden mellan vad SR kan producera och den sörja dagstidningarna vanligtvis serverar riskerar att underminera förtroendet för dagspressen. Risken är stor att dagspressen i så fall tvingas bättre sig rent journalistiskt, vilket är ett hot mot pressens politiska agenda och näringslivets önskemål.

SR nya hemsida i all ära: det som skulle behövas i Sverige är en public service tidning som inte tar emot annonser från näringslivet. Tidningens ledning skulle kunna styras av en styrelse som representerar tidningens journalister och läsarna. En public servicetidning skulle kunna finansieras med hjälp av de 55 miljoner kronor om året som SvD nu får i presstöd.

Liknande texter:
Om stöld som affärsidé

SvD2 SvD3 SvD3

7 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

Ja! Hur går vi vidare med detta ytterst angelägna projekt?

Jag tror att det inte räcker med "public service" - nyhetsvärderingen på SR/STV är identisk med nyhetsvärderingen på DN och SvD. Det behövs någon form av kämpande public service, vad nu målet bör vara. Brett bör det i alla händelser vara, det får inte bli ett bihang till ett politiskt parti, då blir det ointressant.

Men som sagt, hur går man vidare? Går det att börja i liten skala, som en portal för ett tjog bloggare med specialintressen som tillsammans kan bli en intressant nyhetsbevakning?

Pierre Gilly sa...

Men det är ju du som är experten på folkrörelser! Fria Tidningen har potential men om de lyckas bli en dagstidning misstänker jag att de kommer att kommer att slukas av systemet på lite längre sikt.

Jan Wiklund sa...

Fria Tidningen är, om uttrycket ursäktas, Lennart Fernströms privata projekt på samma sätt som Etc är Johan Ehrenbergs. Det behövs något som går utöver de privata projekten. Det behövs något som är mer som Klassekampen i Norge. Som förutom detta har mer ambitiös nyhetsvärdering och inte sitter fast i någon grundares favoritteman.

Fast frågan är om pappersprodukten behövs - det är den som kostar pengar. Distribution och papper kostade åtminstone på 90-talet tre fjärdedelar av budgeten för en tidning. Skippa det och man gör sig nästan oberoende av annonser.

Och då slipper man kanske slukas av systemet på medellång sikt. På lång sikt slukas allt av systemet, eller blir systemet, beroende på hur framgångsrik man är.

Och ja, jag kan en del om folkrörelser. Men jag är ingen vidare organisatör och mediaexpert.

Pierre Gilly sa...

Kan vara så. Dock tror jag, att LF är på väg ut. På gott och ont. Håller med om art Klassekampen är ett trevligare alternativ. Papperslöst är nog en bra ide. Har skrivit om det tidigare, hur det öppnar möjligheter. Själv köper jag inga papperstidningar numera. Kanske kan en gräsrotsrörelse som gör praktiska saker mot nyliberalismen samla likasinnade för ett senare tidningsprojekt. Det finns en stor resevoar av människor som nog gärna skulle vilja göra något om de bara visste vad.

Björn Nilsson sa...

Idén om en public service-tidning har jag sett tidigare. Var det möjligen Björn Elmbrandt som framförde den - och blev vederbörligen utskälld av den fria pressen?

Jan Wiklund sa...

Vilka personer kan det vara värt att diskutera public service-tidning med, som också har en möjlighet att bidra till att det genomförs? Mediafolk, organisationsfolk etc etc... kanske det också finns andra kategorier som kräks åt situationen som den är nu, när t.o.m. Kinas engelskspråkiga tv har bättre nyhetsbevakning än STV.

Pierre Gilly sa...

Björn: Vet ej men det låter bekant. Någon sa något liknande i LO tidningen för tio år sedan tror jag.
Jan: Vet ej. Kanske får man söka utanför journalistkåren.