fredag, maj 24, 2013

Upplopp: Sverige har blivit ett normalt land


Upplopp av Eli Horn


Sverige har blivit ett normalt land med upplopp och bilbränder. Lite som USA, Storbritannien, och Frankrike där små grupper ur en desillusionerad underklass med jämna mellanrum tar till våld och förstör sina egna kvarter. De här upploppen brukar ofta börja med att polisen har ihjäl någon eller misshandlar någon från trakten. Det behöver inte ens vara så att polisen gjort fel i just det fallet som utlöser våldet. Det är känslan som räknas och förr eller senare svämmar den över.

Det kan tyckas vara irrationellt, och det är lätt att moralisera när någon bränner upp sin grannes bil, men det är uppenbart ett beteende som återkommer med regelbundenhet runt om i världen. De brinnande bilarna har ett budskap som de som satt eld kanske inte ens är riktigt medvetna om. Ojämlika samhällen fungerar dåligt. Den berättigade känsla av maktlöshet som fattigdom skapar lägger grunden till upploppen.

Det handlar dock inte bara om en känsla av att vara utsatt för något fel. Kopplingen mellan ojämlikhet och ohälsa är välkänd. Låg social status sliter på hälsan: arbetare lever fler år kortare än tjänstemän. Folk i höginkomstkommunen Danderyd lever sex år längre i snitt, än folk från fattigare Sundbyberg. Klassamhället tär både själsligt och fysiskt på de i botten. Det här är vårt samhälles tysta våld. Det är brutalare än upploppen men gör sig inte lika bra på TV.

För de som anser att det inte finns ett samhälle utan bara individer är detta obegripligt. De kan inte ta till sig socialmedicinska forskningsresultat. De ser upploppen som en fråga om moral, uppfostran, galenskap eller kanske ras och religion. Men naturligtvis handlar det mer om samhället än om individer.

Sverige har blivit ojämlikt och övergett den fulla sysselsättningens politik. Det är inte högskolestudenter med framtidshopp som deltar i upploppen. Precis som det inte är de med störst chanser att få ett bra jobb som börjar råna korvkiosker. Visst finns det även medelklassbarn som startar en karriär som brottslingar – sociologins lagar är inte lika deterministiska som fysikens – men det är inte många. Det är lite som rökning: alla rökare kommer inte att utveckla cancer men man vet att en del kommer att göra det. Sambanden är statistiska.

Det finns de som påstår att ojämlika samhällen är mer effektiva än jämlika men lukten av bensin och brinnande bildäck visar något annat. Ett ojämlikt samhälle är minst lika dyrt som ett jämlikt. Det blir mer väktare och mindre välfärd. Att tillhöra underklassen är lika farligt för hälsan som att röka. Men det är inte lika enkelt att lämna underklassen som att sluta röka. Inte som Sverige ser ut idag. Om vi fortsätter att bygga ett samhälle som gynnar medelklassen kommer vi i slutändan att få ett som varken är bra för folk i Sundbyberg eller Danderyd

Publicerad i Arbetarbladet och norska Ny Tid


SvD
BT

4 kommentarer:

Anonym sa...

Pierre Gilly skriver:”För de som anser att det inte finns ett samhälle utan bara individer är detta obegripligt.” Till detta i och för sig riktiga konstaterande kan läggas att det finns också folk som tror att om man har ett samhälle och till detta flyttar ett annat samhälle, så har man fortfarande bara ett samhälle. Detta tror man trots att all erfarenhet pekar på att ett plus ett är lika med två.

Pierre Gilly sa...

Jo. Fast ett plus ett blir nog mer än två här. Delarna blir något mer än summan av dess komponenter.

Anonym sa...

@Pierre Gilly sa 11:33 fm

Här är du nog på rätt spår. Den konventionella visdomen säger väl att ett plus ett plus ett plus ett etc. blir lika med många. Men ett samhälle blir det inte!

Jan Wiklund sa...

Jovisst. För snart två hundra år sen skrev Disraeli om de två nationerna i England - de rika och de fattiga. Snart är vi där.