tisdag, juni 04, 2013

TT tillverkar kärnvapen

Idag rapporterar svenska TT att IAEA:s chef, Yukiya Amano, sagt att de kanske inte kommer att hitta något om de får tillträde till Parchin, en iransk militärbas, de velat besöka. Men när TT ska redogöra för vad detta något är gör man bort sig igen. I stället för att berätta vad IAEA misstänker kan ha ägt rum där drar TT upp vad västerländska politiker tror: Iran kan ha "... gömt allt som skulle kunna bevisa att Iran tillverkar kärnvapen, vilket västländerna misstänker".

Men IAEA har aldrig misstänkt att Iran håller på att tillverka kärnvapen i Parchin eller på någon annan plats. Det man vill kontrollera är uppgifter om att Iran kan ha utfört experiment och forskning kring kärnvapen i den här basen.
Franska AFP återger det korrekt:

"Iran may have removed all evidence of alleged nuclear weapons research at its Parchin military base, the head of the UN atomic agency said Monday."

IAEA inspekterade Parchin två gånger 2005 utan att hitta något misstänkt. Iran har sagt sig vara beredd att släppa in IAEA:s inspektörer igen - men under vissa förutsättningar. En sådan är förmodligen att man vill veta vad som krävs för att IAEA en gång för alla avskriver Parchin. Jag har inte tid att gå in på det nu men media är rätt kass på att förklara vad de här förhandlingarna egentligen handlar om. En del av detta har jag försökt reda ut i boken Informationskriget mot Iran.



2 kommentarer:

martin sa...

IAEA används som instrument för trackasserier. Jag förstår inte riktigt att en organisation accepterar att bli använd på det viset. Det liknar polisens praktik att släpa in ungdomar för pissprov för att de var uppkäftiga.

Iran har inga kärnvapen.

Ett kärnvapen kanske inte är superkomplicerat på papper. Men om inte planen var att spränga sig själv åt helvete i en ganska fjuttig smäll, då krävs det lite resurser. Att faktiskt bygga strategiskt kärnvapen från scratch kräver förutom specialiserade anläggningar, särskilda grundämnen som inte är särskilt vanliga. Du behöver en jävla logistik, det blir oundvikligen en jäkla massa folk inblandade. Det blir också ett sjuhelsikes hål i budgeten, electroniken, de där grundämnena som behövs och anläggningarna för produktion är liksom inte en friggebod bakom någon reaktor. Antalet universitetsplatser inom tämligen specialiserade ämnen kommer att öka. Efterfrågan av vissa vetenskapliga artiklar ur litteraturen kommer börja efterfrågas i större utsträckning, en uppsjö patent kommer behöva laddas ned. Varje transport in och ut från Iran observeras av satellit och kan spåras. Den mängd beryllium de behöver kommer att komma någonstans ifrån, vilket skapar ett hål i tillgången på världsmarknaden. Det är inte heller en brevpress man bygger, man måste testa den. Ingen utom någon som är sinnesjuk på riktigt skulle riskera att en strategisk kärnvapenstridspets detonerar i avfyrninsrampen, vid marknivå.

De påstods försöka få tag i beryllium på 90-talet, men det visade sig vara nys det med. Sedan dess har övervakningen av Iran inte precis avtagit.

Men de skall ha forskat på kärnvapen säger nån besserwisser säkert då. Jo, men jag forskade också på kärnvapen för att skriva den här artikeln, anser man forskning vara ett hot man måste agera emot, då är man en bokbrännare.

Det är få saker man kan vara säkrare på än att Iran inte har kärnvapen. Vilket betyder att höjdarna IAEA har gjort sig själva till ryggradslösa horor.

Patetisk ryggradslöshet och fnaskande är dock inte begränsade till FN organ med lite att göra. Man undrar om personalen på TT sitter i skyltfönster.

Pierre Gilly sa...

Martin: kan bara hålla med.