tisdag, september 10, 2013

Illa underbyggt om pensioner




I dagens skånskan försvarar Irene Wennemo PPM systemet som socialdemokraterna nu äntligen säger sig vilja skrota. Wennemo föreslår i stället reformer för att bland annat minska förvaltarnas avgifter.

Wennemo presenterar flera usla argument för att vi ska fortsätta sätt pensionspengar på börsen. Hon anser sig till exempel veta hur börsen kommer att utvecklas i framtiden. Enligt Wennmo är det till och med så att:
”De flesta är överens om att avkastningen på premiepensioner långsiktigt borde vara högre än utvecklingen av inkomstpensionen.”

Även om detta stämmer är det dock ofta irrelevant för dödliga människor. Vid börskraschen 1929 förlorade aktierna 90 procent av sitt värde och det tog 25 år innan index nådde upp till samma nivå som innan kraschen. Att aktier ger den högsta avkastningen på sikt är på sin höjd en teoretisk sanning som medelålders människor inte har någon nytta av. En femtiåring som lagt sina pensionspengar på börsen kunde alltså räkna med att vunnit tillbaka förlusten vid 75 års ålder. Förutsatt att hen inte varit tvungen att sälja av till reapris för att betala levnadskostnader.

Sedan är det viktigt att komma ihåg att det handlar om ett statistiskt genomsnitt. Även när kurserna går upp kraftigt finns det förlorare.

Wennmo hävdar också att det skulle vara riskfullt att koppla pensionerna till löntagnarna via inkomstpensionen.
”Det förslag som Löfven och Eneroth lagt fram riske-rar att leda till att dagens pensionärer – som på grund av låg arbetslöshet och goda vill-kor i övrigt, haft lätt att tjäna ihop till en bra pension – gynnas på de ungas bekostnad.”

Men hur troligt är det att aktiekurser kan vara oberoende av sjunkande löner och högre arbetslöshet? Hur länge kan aktiekurser öka om köpkraften sjunker? Och är inte löner och sysselsättningsgraden mer stabil än aktiekurser? Och är det inte så att konsumtion som är beroende av vanor är mer stabila än investeringar som är beroende av förväntningar på framtiden? När löntagarna finansierar dagens pensionärer upprätthåller man konsumtion och sysselsättning. Men att spara en del av lönerna i till exempel ppm fonder leder till mindre investeringar. Det är ju trots allt väldigt lite pengar som satsas i nyemssioner.

Wennmo funderar inte heller hur det faktum att en allt större del av aktierna ägs av pensionsfonder kan komma att påverka börskurserna. Om alla generationer var ungefär lika stora hade det inte haft någon betydelse men så är det ju inte. Om Wennemo argument var rationella skulle vi naturligtvis även kunde fondera medel på börsen för att täcka framtidens kostnader för skola, hälsovård, försvar och brandkår. Om det är praktiskt och effektivt att göra det med pensionerna så bör man naturligtvis göra det med andra offentliga utgifter.

2 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

Dvs ungefär som norska oljefonden. Om vilken Michael Hudson säger så här: http://www.aftenposten.no/okonomi/innland/article4037143.ece

"- Hvordan burde Norge i stedet investere oljeformuen sin?

- I seg selv! Bygg infrastruktur, forbedre universitetene deres, bli verdensledende på teknologi og erverv dere spisskompetanse. Det vil gi dere konkurransefortrinn i fremtiden. Men i stedet for at myndighetene investerer i Elkem, lar dere Kina kjøpe deres kompetanse, sier han."

Pierre Gilly sa...

När jag intervjuade honom för några år sedan sa han ungefär samma sak, har jag för mig. Det tål ju också att upprepas.