torsdag, oktober 31, 2013

Tack alliansen för bostadskrisen



Egentligen borde jag väll tacka regeringen. Min lägenhet har fördubblats i värde på mindre än två år. Den tidigare ägaren fick ut tre gånger vad han betalt efter fem sex år. Värdestegringen är betydligt större än kostnaderna för mitt boende. Jag bor i praktiken gratis.

Att regeringen talar så mycket om att det ska löna sig att arbeta beror naturligtvis på att deras politik har rakt motsatt effekt. Underskottet på boststäder skapar arbetsfria värden åt dem som redan äger, åt de som kan spekulera och åt bankerna. Kort sagt: åt dem som brukar rösta på borgerliga partier. Jag hade aldrig kunnat spara ihop så mycket pengar genom att skriva åt tidningar eller slita på en skola.

Så tack Fredrik Reinfeldt. Tack för att bostadsbyggandet minskat med 73 procent sedan du blev statsmister. (Mellan hösten 2006 till våren 2012 enligt siffor från SCB som byggindustrin sammanställt. )

Att bostadsbyggandet minskat beror inte på konjunkturen. Norge och Finland har byggt dubbelt så många lägenheter per tusen invånare som Sverige de senaste tio åren. Boverkets menar att det svenska bostadsbyggandet sjönk först efter att det statliga stödet togs bort. Nedgången är regeringens förtjänst.

Det finns ett tydligt samband mellan subventioner och byggande. En fjärdedel av hela bostadsbeståndet byggdes på bara tio år på sextio och sjuttiotalet. Det var inte en invändningsfri politik. Högerledaren Gösta Bohman kritiserade miljonprogrammet. Han ville inte ha en miljon subventionerade lägenheter. Bohman ville i stället ha en och en halv miljon statligt subventionerade bostäder. Borgarna då var mer sossar än sossarna. Men nuförtiden skulle den här typen av fakta bara förvirra allmänheten. Nu säger man bara att subventioner och regleringar inte fungerar. Amen.

Det svenska bostadsbyggandets faktiska utveckling är inte så viktigt som insikten att den fria marknaden löser alla problem. Det är tydligen av ideologiska uppenbarelser: inte historien som man kan förstå hur samhället fungerar.

Hade regeringen fått igenom förslaget om att bostadsrättsägare ska få hyra ut utan att behöva be föreningen om lov hade jag genast köpt flera lägenheter och hyrt ut dem. Och när jag känner efter i plånboken så kan jag inte annat än att hålla med om att hyrorna nog blir lägre ju friare hyresvärden är att själv bestämma.

Miljonprogrammet finansierade till viss del med hjälp av statliga pensionsfonder. Idag använder vi i stället en del av pensionsavgifterna till att spekulera på börsen. Dessa pensionspengarna används inte till investeringar i nystartade företag utan går i huvudsak till att pressa upp aktiekursen i befintliga bolag.

Debatten har en märklig skevhet. De flesta som avfärdar bostadsubventioner men har aldrig något att säga om de skattesubventioner som bostadsrätts- och villa-innehavare får i form av ränteavdrag. Varför är det rätt att manipulera marknaden med att låta (i huvudsak) medelklassen dra av trettio procent av sina bostadslån men fel att lägga skattepengar på att bygga nya hyresrätter?

Avdragen bidrar till att trissa upp priset på det befintliga fastighetsbeståndet: direkta byggsubventioner ökar naturligtvis bostadsbeståndet. Räntesubventionerna uppgår till 24 miljarder kronor om året. Det skulle man kunna bygga en massa nya hyreshus för.

Publicerad i Fria Tidningen

6 kommentarer:

Simsalablunder sa...

Man behöver inte lägga några skattepengar på subventioner (man kan egentligen inte heller för skatt finansierar inte på statlig nivå). Det räcker med att öka statens underskott genom att öka budgeten, dvs skippa allt vad balanserad budget heter.

Inte ens när man säger sig vilja balansera budgeten är man i närheten av det. En verklig balanserad budget innebär att underskottet måste öka i samma takt som BNP. Gör den inte det så minskar penningmängden i ekonomin pga av inflationen.

Så envisas man med att styra statsbudgeten genom storleken på skatteintaget, måste man öka underskottet. En skattehöjning måste alltså åtföljas av ännu större underskott, annars minskar penningmängden.

Jan Wiklund sa...

"Asset play" kallas det enligt den brittiske bankmannen Adair Turner, se http://www.dagensarena.se/opinion/spelet-som-knacker-ekonomin/

Pierre Gilly sa...

Jan: Richard A Werner skriver i Mammons furstar Pengar, makt och centralbanker (Agora) hur Japans centralbank styrde in krediterna till produktiva investeringar, som nya fabriker, i stället för att föda bostadsbubblor. Och sedan de övergav det systemet trampar de mest vatten.

Jan Wiklund sa...

Jovisst är det så. Det är pga kollapsen för de produktiva investeringarna som bankerna sitter med för mycket kapital som de till varje pris måste låna ut till något. De började efter energikrisen 1973 att låna ut pengar till afrikanska och sydamerikanska diktatorer och gick över till fastigheter på 80-talet. Med samma katastrofala konsekvenser.

Det enda som kan få stopp för det är en ny kodratievcykel. Såna är människoskapade, det har de alltid varit. Ett förslag finns på http://carlotaperez.org/papers/TechnologyGovernance_nro28.html

Anonym sa...

Jättebra artikel!

Men jag skulle tillägga att det också finns betydande särintressen som har medverkat till utvecklingen. T ex är det ju självklart att bankerna är de stora vinnarna på att det inte byggs några hyresrätter längre för då måste folk ju ta lån (och ovanpå det har de fått en jättefin skattepresent i form av sänkt bolagsskatt!)

Sen undrar jag ibland hur mäklarna har medverkat? Det går ju inte att bevisa, men onekligen vinner de ju på att det finns bostadsrätter och ägarlägenheter och -hus att sälja.

Pierre Gilly sa...

Anonym: tack. Borde kanske nämnt också att mäklarannonser är en stor inkomstkälla för tidningar. Det kan förklara varför det är så svårt att diskutera bostadspolitiken på allvar. Journalister äger förmodligen också i hög utsträckning sitt eget boende så de har ju ett egenintresse av att begränsa byggandet.