torsdag, november 21, 2013

Hur styrs Sverige?



Förra veckan friades Sture Bergvall (tidigare Thomas Quick) från mordet på Charles Zelmanovitz från 1976. Bergvall är nu friad från de åtta mord han tidigare varit dömd för. Sveriges värsta seriemördare visade sig vara en seriemytoman. Det är ett fiasko för polis, åklagare, domare och för rättpsykiatrin under vars terapi de falska erkännandena kommit till.

Det är dock inte bara rättväsendet som har problem. I en intern rapport från UD framgår att departementet inte har kontroll över de 12 biståndsmiljarder man hanterar. Det handlar om chefer som inte förstår vad de godkänner, avdelningar som inte rapporterar vad de gör och att personer som verkställer betalningar också attesterar och granskar transaktionerna. Detta har skett under biståndsminister Gunnilla Carlssons ledning. Hon som ägnade sex år åt att anklaga SIDA och den tidigare regeringen för att inte hantera biståndet korrekt har låtit praktikanter utan handledning hantera biståndspengar.

När riksrevisionen granskade Sveriges insats i Afghanistan 2011 kom man fram till att regeringen varken informerat riksdagen eller allmänheten om att det är NATO som bestämmer både målsättningar och hur kriget ska bedrivas. Regeringen har också, enligt Riksrevisionen, mörkat krigets prislapp. Det skiljer fler miljarder kronor mellan vad Riksrevionen menar att kriget kostar och vad regeringen uppger. I detta fall handlar det kanske mer om ohederlighet än inkompetens.

UD:s högsta chef heter Carl Bildt., och är ytterst ansvarig för att praktikanter delat ut biståndpengar. Att han skulle behöva stå till svars för detta är otänkbart. Hade han skött kassan på en ICAbutik på samma sätt hade han fått sparken direkt men på den här nivån slipper man ofta allt ansvar.

I början av nittiotalet var Bildt regeringschef och försvarade in i absurdum kronans fasta växelkurs. Ränta drevs upp till 500 procent och tusentals svenska företag drevs helt i onödan i konkurs. För några år sedan liknade Bildt Putin vid Adolf Hitler: sedan bjöd den svenska regeringen in Rysslands Hitler till Stockholm.

Det här är inget nytt fenomen. Det finns många äldre skandaler som tyder på en utbredd inkompetens bland statens högsta tjänstemän och den politiska eliten. På femtiotalet hade vi Enbomaffären då flera personer dömdes för spioneri på bevis som var lika obefintliga som i fallet med Sture Bergwall. Sjuttiotalet dominerades av IB och bordellhärvan. På åttiotalet trodde marinen och många i den politiska eliten att minkar var ryska ubåtar. Kanske var det politiskt motiverat ljug men mycket tyder på att man själv trott vad man sa. Åttiotalets andra stora skandal var utredningen av mordet på statsminister Olof Palme som mest liknar en surrealistisk deckare.

De egenskaper som behövs för att göra karriär på den här nivån är inte desamma som krävs för att kunna sköta jobbet. Retorisk begåvning, personliga kontakter, och samvetslöshet är viktigare än organisatorisk talang, och kunskap. Det är inte underligt att så många svenska toppolitiker saknar högre utbildning och har svaga eller medelmåttiga betyg. Vem som har sex med vem viktigare än att man visat prov på omdöme. Den normala karriärvägen är att födas in i den politiska adeln. Man kan också gifta in sig eller vara undomsvän med dem. Carl Bildt är närmast övertypisk i detta avseende.

Att vara duktig i denna oduglighetskultur kan vara ett handikapp. Regeringschefen utser inga ministrar som kan överglänsa honom. Och ministrarna är inte heller intresserade av statssekreterare som kan hota deras ställning. Inkompetens föder inkompetens.

DN DN2 SvD SvD2

9 kommentarer:

Lasse U sa...

Du menar väl ”Inkompetens föder inkompetens”, som slutkläm? Det är i alla fall min erfarenhet av hur det bruka vara där medelmåttorna slagit klorna i en verksamhet.

Pierre Gilly sa...

Lasse: Ja. Har ändrat. Tack.

Pierre Gilly sa...

BTW: jag skulle aldrig få jobb som korrekturläsare....

Jan Wiklund sa...

"An nescis quantilla prudentia mundus regatur?"

Påstås Axel Oxenstierna ha svarat sin son då denne ansåg sig för okvalificerad för att representera Sverige vid en förhandling.

Dvs "Vet du inte med vilken ringa visdom världen ändå kan styras?"

Kanske hade han rätt. Kanske borde man försöka själv.

Simsalablunder sa...

"Ränta drevs upp till 500 procent och tusentals svenska företag drevs helt i onödan i konkurs."

Fast det var inte det som fick tusentals bolag att gå i konken. Det var bara under under några få dagar styrräntan var så hög.

Och styrräntan har knappast en sådan påverkan, då den är kopplad till själva utlåningen till banker som inte kan låna av andra banker för att fixa sin likviditet för stunden.

Vad som ofta glöms bort, men som hade en omedelbar negativ påverkan på ekonomin, var att regeringen Bildt samtidigt sjösatte ett krispaket av neoklassisk modell, där man minskade de offentliga utgifterna, främst genom att sparka människor.

När så stora mängder som det rörde sig om går från lön till A-kassa blir konsekvenserna för ekonomin som helhet katastrofal. Den redan undermåliga efterfrågan sjönk som en sten, eftersom de sparkade människor till allra största del spenderade sina pengar i den inhemska ekonomin.

Ingvar Carlsson och Göran Persson fortsatte att sparka ut folk i arbetslöshet, men GP hade sådan jäkla tur att få en exceptionell högkonjunktur i omvärlden till hjälp. Det stöptes han om till att vara hans förtjänst, genom "ordning och reda i finanserna".

Pierre Gilly sa...

S: det har du nog rätt i. Har en släkting som förlorade en hel del pengar när ett företag hon var konsult åt plötsligt kånkade. Över en natt hade banken fått för sig att dra in alla krediter trots att det var ett mycket lovande företag. Men det kanske var en konsekvens av den allmänna krisen som krispaketen skapade.

Simsalablunder sa...

De krisande bankerna tog det säkra före det osäkra och ströp mycket av sin utlåning så fort de bara kunde, utan hänsyn till någon annan än sig själva.

Checkkredit är ju ett måste för att sköta betalningar för de flesta små företagen och de löper på kort tid. Säger en bank upp en sådan kredit åker man först på att betala tillbaka eventuell skuld bums, vilket direkt försämrar likviditeten hos företaget.

Samtidigt måste man likafullt löpande betala sina leverantörer, löner osv, men kan kanske inte göra det eftersom man inte längre har checkkredit och tvingas därmed ställa in betalningar tills det flutit in nog med medel och det sker allt senare ju sämre efterfrågan blir.

Och har man då leverantörer som i sin tur har likadan kniv mot strupen, blir det ett race att sätta varandra i konkurs för utebliven betalning, i hopp om att säkra vad som säkras kan för att överleva.

Hade staten direkt övergått till att låta kronan flyta, hade bankers likviditet lätt kunna säkras, eftersom det då inte finns någon begränsning i valutautgivningen.
Samtidigt slås valutaspekulanternas möjlighet att sänka ett litet lands ekonomi bort ur deras händer.

Man gick också över till flytande valuta, men helt i onödan sent. Men man har alltjämt dumt nog hållit fast vid en policy som är sprunget ur gamla styrningen med fast valuta, något som fungerar uselt och som är den stora boven till massarbetslösheten konstant ökar över konjunkturcykler och kommer att öka så länge man styr ekonomin på det sättet.

Att hoppas på en konjunkturuppgång i omvärlden likt den GP fick i present är naivt. Inte heller den räckte förresten till att komma i närheten av det man brukade räkna som full sysselsättning.

Simsalablunder sa...

Apropå svenska toppolitiker högre utbildning. Fp:s Carl B. Hamilton är ju professor i internationell ekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm. Trots sin höga utbildning och titel påstod han i dagarna att Sverige skulle hamna i samma sits som Grekland om V fick som de ville.

Den mannen kan antingen inte följa vad som idag sker på akademisk nivå inom hans eget område, eller så står han och ljuger rakt upp och ner.

Grekland har ingen egen flytande valuta de själva styr över, men det har Sverige sedan 1991. Grekiska staten är användare av valutan euro likt Sveriges kommuner och landsting är användare av svenska kronor, medan svenska staten är utgivare av valutan svenska kronor.

Grekiska staten kan tvingas ställa in betalningar för att euron de använder sig av kan ta slut om de inte får in tillräckligt med skatt.

Detsamma kan inte hända svenska staten, dess svenska kronor kan aldrig ta slut, annat än om man bestämmer sig för att inte längre ge ut den.

Förstår inte Carl B. Hamilton den enorma skillnaden, eller ljuger han? Spelar kanske ingen roll vilket…

Pierre Gilly sa...

S: Någon har sagt att motsatsen till sanningen inte är lögn utan övertygelser. Hursomhelst: det mest framgångsrika sättet att ljuga är att själv tro på vad man säger. De som är duktiga på att bedra sig själva är också framgångsrika på att bedra andra. Detta är möjligt då bara en mindre del av vårt tänkande är tillgängligt för vårt medvetande.