onsdag, november 27, 2013

På andra planeter



En annan planet. Så kändes det att besöka Leningrad som fjortonåring 1985. En stad helt fri från kommersiell reklam. Sovjetunionen var ett land med fler kärnvapen än rörmockare. Vattnet i kranarna var brunt. Researrangören uppmanade oss att borsta tänderna i mineralvatten. Det fanns bara ett märke tillgängligt. Det var bubbligt och lite salt.

På hotellet dukade man till frukost direkt efter middagen. Brödet fick ligga på bordet över natten. Kanske var det bakat med importerat amerikanskt spannmål för även om ryssarna kunde skicka satelliter till Mars lyckades man aldrig bli självförsörjande med livsmedel. På morgen hade brödet blivit knaprigt. I hotellets affär köpte jag Det kommunistiska manifestet på franska och en klocka som hade ett foto på kosmonauten Jurij Gagarin. Annars fanns det bara knappnålar med Lenin att välja på. Jag fastnade för en röd. Utbudet skapade sin egen efterfrågan.

1994 besökte jag Kuba. Tänkte att det var bäst att passa på medans det fanns kvar. Havanna var en minst lika främmande planet som Leningrad. Passpolisen på Havannas flygplats var sömnig på ett positivt sätt. Man viftade förbi mig utan frågor.En värnpliktig som satt och sov i ett hörn med ett gevär i knät var den enda synliga vakten. Informationsdisken skulle vara bemannad dygnet runt men tjejen som jobbade där var försvunnen. En yrvaken vakt hjälpte mig att leta men det tjänade inget till. Utanför flygplatsen väntade tre taxibilar. Sista bussen hade redan gått.

Chauffören i den första taxin skakade på huvudet och förklarade att tanken var tom. Den andra taxibilen var lika torr. I den tredje taxin låg flickan som skulle ha jobbat vid informationsdisken och hånglade i baksätet med chauffören. Han hade tillräckligt med bensin för att ta mig till Havannas centrum. Hon rätade ut kjolen och gav mig adressen till ett hyfsat billigt hotell.



Det fanns lika lite shopping i Havanna som Leningrad. Det var som en fransk by där alla affärer håller söndagsstängt och ingen arbetar. Sju dagar i veckan.Det var besvärligt men också avslappnande. Bortsett från någon husvägg som dekorerats med en politisk slogan var också Havanna helt befriad från reklam. På kubansk TV sände man ganska nya amerikanska filmer. Det enda avbrottet var ett extra nyhetsinslag som berättade att president Fidel Castro nu återvänt från ett möte någonstans i världen.

Vi som lever i kapitalismen är så vana vid reklam att vi kanske inte längre tänker på hur intensiv dess närvaro är. Den genomsnittliga amerikanen lär kunna njuta av 2000 reklambudskap om dagen. I Sverige ligger vi förmodligen inte mycket efter. Vem kommer ihåg hur det var innan reklamTV blev tillåten i Sverige? Hur konstigt det var att man avbröt filmen för att göra reklam för bland annat kommande filmer…

När jag bodde i New York kunde jag inte gå ut utan att någon försökte trycka ett reklamblad i handen på mig. På biografernas toaletter spelades reklamjinglar, och det fanns reklam på pappkaffekopparna. Två eller tre telefonförsäljare kunde ringa samma dag. Ofta var det bara ett automatiskt meddelande som spelades upp.



”Är det rimligt” skriver Fredrik Linde i sin bok Desinformation (Vulkan förlag),” att
institutionella informationsanvändare skall få mentalt ofreda och manipulera
allmänheten nästan var, när hur och hur mycket som helst?”. I New York kunde
jag inte värja mig från reklamen ens om jag stannade hemma och lät TV vara
avstängd: den gled in under ytterdörren. Försökte jag prata om valet med mina
grannar citerade de omedvetet nästan ordagrannt de slogans som kandidaterna just då använde i sin TV reklam.

Mitt svar på Lindes fråga är nej.Även Linde tycker att det är orimligt men han ägnar nästan 400 sidor åt sitt nej. Det blir utförligt förklarat. Linde avfärdar den klassiska invändningen att reklam är en del av yttrandefriheten med att det i praktiken alltid finns begränsningar.Det är ”inte självklart att det ska stå fritt för var och en att uppsåtligt bröla och skrika fem meter från en främmande begravning, att sätta upp en 60 meter hög skylt på sin tomt som förstör landskapet…”.

Linde analyserar reklamen och dess effekter som om han vore antrolop från en främmande planet. Allt är intressant och måste redas ut. Det är både bokens styrka och svaghet. Bokens största problem är att den kräver mer av läsaren än de flesta förmodligen orkar
med. Å andra sidan finns här för dem med bibehållen koncentrationsförmåga, eller i alla fall tillgång till ADHD medicin, och inte är lockad av de stora förlagens marknadsföring, en detaljerad bok som tar ett fast helhetsgrepp på vårt reklamsamhälle.

Sverige lär knappast bli en ny sovjetstat om vi begränsar reklamen lite. Men det är kanske en lika utopisk möjlighet som kommunismen.

6 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

Det finns en kortare version på Alternativ Stads webbplats: http://www.alternativstad.nu/Dokument/hotyttrandef.html

Karl Malghult sa...

Sao Paulo förbjöd utomhusreklam 2007 och skulle kunna tjäna som förebild även för våra nuvarande politiker oavsett politisk kulör. Brasilien eller dess storstäder kan inte anklagas för kommunism och lägermentalitet så det bör vara en ok referenspunkt. http://banbillboardblight.org/video/sao-paulo-before-and-after/


Jag antar att du känner till eller har läst svensk reklamdebatts mest ökända bok, Sven Lindqvists "Reklamen är livsfarlig" från 1957?

Pierre Gilly sa...

Karl: Det låter behagligt. Jag skrev om Lindqvist utmärkta bok när den i nyutgåva för ett antal år sedan. Använde den också som underlag till en längre artikel om reklam.

http://pierregilly.blogspot.de/2011/08/lonsamma-slagdangor.html

Pierre Gilly sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Anonym sa...

Jag upplevde samma sak och det kändes/känns som en befrielse att inte behöva bli mentalt våldtagen vid varje möjligt tillfälle. Vitryssland kan läggas till därvidlag.Politik i vissa fall men mest god kultur och estetik ersätter den mördande reklamen i offentliga rummet där. Tillbaka hemma:

Fastän jag är betalande kund i snabbköpet har stunden i kön utstuderats med en tidsstudiemans nitiskhet i minsta detalj av profitörerna och hjärnan fylls av en massa skit jag inte vill ha.

Ett önskemål: skulle uppskatta en liten bloggpost och dina åsikter om denna företeelse i Frankrike:

http://vineyardsaker.blogspot.com/2013/11/is-new-revolution-quietly-brewing-in.html

Pierre Gilly sa...

A 24:9 Oj, det är ett stort och komplicerat ämne. Har bara bläddrat lite i Sorals böcker och det kändes inte som han är en så stor tänkare som det hävdas i länken. Får återkomma.