torsdag, november 28, 2013

Storslam för Iran



Bild: Matt Sesow Krigstrumman hörs mindre….


Helgens avtal med Iran är en diplomatisk seger menar Vita Huset. I själva verket har Irans nya president lurat skjortan av Barack Obama. Det är inte konstigt att Israel, Saudiarabien och republikanerna i den amerikanska kongressen rasar.
Västvärlden har länge krävt ett stopp för all iransk urananrikning. Men överenskommelsen gör det möjligt för Iran att fortsätta. Teheran har gjort mindre eftergifter i frågor som saknar principiell betydelse i utbyte mot lättade sanktioner.

Iran sökt en kompromiss av den här typen långt innan sanktionerna blev så omfattande som idag. 2005 föreslog Teheran en lösning som nästan var identisk med man nu skrivit under. Redan då var man villig att låta IAEA få större befogenheter. Och redan då erbjöd man sig frysa utbyggnaden av kärnkraftsprogrammet. Iran hade då 3000 centrifuger. 2005 föll förhandlingarna på att USA inte ville acceptera att Iran hade en enda urancentrifug.
Trots att Iran idag har över 19 000 centrifuger har Obama gått med på ett avtal som implicit säger att Iran kan fortsätta att anrika uran. Iran har trots drakoniska sanktioner visat man inte viker sig för påtryckningar.

USA sänder däremot ut ett helt annat budskap med helgens överenskommelse. För bara två år sedan anklagade Obama Iran för att ha planerat ett större terrorattentat i Washington. Att en amerikansk president förhandlar med en sådan regim signalerar att USA viker sig för terror. ”Hota oss så kommer vi krypande till förhandlingsbordet redo att ge efter” skulle Obama kunna säga.

Obama är i så fall precis så eländig som han utmålas i den högerextrema propagandan. En mer realistisk förklaring är att han aldrig trott att Iran planerat något terrordåd i Washington. Obama har i så fall ljugit i tjänsten. Så brukar presidenter göra. När Saddam Hussein angrep den kurdiska staden Halabja med kemiska vapen 1988 hävdade amerikanska UD att det var Iran som gjort det, trots att man mycket väl visste att det var Irak som var skyldig. Men Saddam Hussein var då en viktig allierad och Iran en hatad fiende.
Helgens avtal är bara preliminärt och ska gälla sex månader. Att USA gett vika är bra för freden. Tanken är att nya förhandlingar ska leda till en mer permanent och omfattande överenskommelse. Men det är mer sannolikt att det kommer att snöa i juli än att det blir verklighet. Ett problem är att Obama inte har mycket att förhandla om. De flesta sanktioner har fattats av kongressen och den har en egen vilja. De sanktioner Obama kan besluta om har han i stort sett redan hävt.


Bild: Mohammad Ehsai (Iranian, born 1939). The Echo of the Word

Kongressen har en tendens att gräva gropar den inte kan ta sig ur. Efter 54 år av stenhårda sanktioner mot Kuba heter presidenten fortfarande Castro. Trots det tycks det omöjligt för kongressen att ompröva sin politik. En förklaring är att det handlar om sårad nationalism. Både den kubanska revolutionen 1959 och den iranska 1979 upplevdes som oerhört förödmjukande för USA.

2 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

Givetvis ska vi göra allt för att rädda ansiktet på Obama när han ger efter. I alla fall när han ger efter på en idioti som i det här fallet.

Pierre Gilly sa...

Det har minskat risken för krig, kortsiktigt i alla fall.