söndag, januari 27, 2013

Nämnbara onämnbarheter

Två historiker har rest frågan om stay behind armen var inblandad i Palmemordet, skriver en pensionerad revisor, Inga-Britt Ahlenius, på DN debatt idag. Bortsett från att man kan anta denna organisation ogillade Palme så anges inga som helst skäl att tro att det skulle vara så.

Artikelförfattaren hävdar dessutom att frågan är "onämnbar", trots att sveriges största tidning ger den plats. DN fortsätter också att förvränga innehållet i artiklar genom att sätta citattecken i rubriker som inte är citat.

”Hemlig motståndsrörelse kopplas till Palmemordet” står det i rubriken, trots att det i artikeln är formulerat som en fråga: "De ställer också den onämnbara frågan: ”Var Stay behind-armén involverad i mordet på Olof Palme?”


lördag, januari 05, 2013

DN:s dubbla tungor

DN har mig veterligen aldrig förespråkat att Sverige, Frankrike eller något annat europeiskt land bör införa förbud mot omval. Däremot anser man att Venezuela bör ha ett sådant förbud. Det kan därför knappast handla om något principiellt ställningstagande. DN är pragmatisk: man är bara emot att väljarna ska få välja om ledare som står för en politik man inte gillar.
Dagens DN ongör sig också ledaren över att Venezuelas president Hugo Chavez uttryckte sitt stöd för Khadaffi mitt under upproreT i libyen. Detta säger något om Chavez syn på demokrati hävdar man. Det kanske stämmer, men vad ska man då säga om att vår nuvarande borgliga regering försökte säljs övervakningsutrustning till Khadaffi bara året innan? Eller att en tidigare borglig regering på åttiotalet utbildade Khadaffis officerare i Växjö?

DN

tisdag, januari 01, 2013

Gott nytt år från Manilla



Manilla är lite som Mexico City: en tsunami av människor och händelser med svindlande rikedom och nöd. Det låter inte som det bästa stället för någon som mig som tycker om att vara ensam, lätt besväras av fattigdom och äcklas över rika människors livsstil. Trots enorma klassklyftor tycks det finnas mycket lite politisk medvetenhet. I alla fall som går att iakta från välbeställda kvarter. Politiken tycks i stället rotera kring familjeklaner - den ena rikare och mer korrupt än den andra.
På en fest jag tvingat mig själv att gå på träffar jag en person som instinktivt väcker mitt obehag. Med filipinska mått - vilka mått som helst - är han ovänlig och osympatisk. Trots det är han vald till den filipinska kongressen. Kongressmannen är den enda människan av ett hundratal på festen som inte försöker att vara trevlig. Men varför skulle han vara det. Han äger ett kasino och kan köpa sina röster. Det var hans far - en höjdare under Ferdinand Marcos diktatur - som ville att han skulle bli politiker förklarar någon för mig. Att kongressmannen saknar personlighet och talang är oväsentligt. Kongressmannens mål är att först bli talman och sedan bli president. Kontakter och kontanter är kung här i Manilla. Det hela illustrerar det sociala arvets betydelse. Vem som helst kan naturligtvis inte heller öppna ett kasino i Manilla. Pengar är viktigt men politiska kontakter viktigast.