torsdag, oktober 31, 2013

Tack alliansen för bostadskrisen



Egentligen borde jag väll tacka regeringen. Min lägenhet har fördubblats i värde på mindre än två år. Den tidigare ägaren fick ut tre gånger vad han betalt efter fem sex år. Värdestegringen är betydligt större än kostnaderna för mitt boende. Jag bor i praktiken gratis.

Att regeringen talar så mycket om att det ska löna sig att arbeta beror naturligtvis på att deras politik har rakt motsatt effekt. Underskottet på boststäder skapar arbetsfria värden åt dem som redan äger, åt de som kan spekulera och åt bankerna. Kort sagt: åt dem som brukar rösta på borgerliga partier. Jag hade aldrig kunnat spara ihop så mycket pengar genom att skriva åt tidningar eller slita på en skola.

Så tack Fredrik Reinfeldt. Tack för att bostadsbyggandet minskat med 73 procent sedan du blev statsmister. (Mellan hösten 2006 till våren 2012 enligt siffor från SCB som byggindustrin sammanställt. )

Att bostadsbyggandet minskat beror inte på konjunkturen. Norge och Finland har byggt dubbelt så många lägenheter per tusen invånare som Sverige de senaste tio åren. Boverkets menar att det svenska bostadsbyggandet sjönk först efter att det statliga stödet togs bort. Nedgången är regeringens förtjänst.

Det finns ett tydligt samband mellan subventioner och byggande. En fjärdedel av hela bostadsbeståndet byggdes på bara tio år på sextio och sjuttiotalet. Det var inte en invändningsfri politik. Högerledaren Gösta Bohman kritiserade miljonprogrammet. Han ville inte ha en miljon subventionerade lägenheter. Bohman ville i stället ha en och en halv miljon statligt subventionerade bostäder. Borgarna då var mer sossar än sossarna. Men nuförtiden skulle den här typen av fakta bara förvirra allmänheten. Nu säger man bara att subventioner och regleringar inte fungerar. Amen.

Det svenska bostadsbyggandets faktiska utveckling är inte så viktigt som insikten att den fria marknaden löser alla problem. Det är tydligen av ideologiska uppenbarelser: inte historien som man kan förstå hur samhället fungerar.

Hade regeringen fått igenom förslaget om att bostadsrättsägare ska få hyra ut utan att behöva be föreningen om lov hade jag genast köpt flera lägenheter och hyrt ut dem. Och när jag känner efter i plånboken så kan jag inte annat än att hålla med om att hyrorna nog blir lägre ju friare hyresvärden är att själv bestämma.

Miljonprogrammet finansierade till viss del med hjälp av statliga pensionsfonder. Idag använder vi i stället en del av pensionsavgifterna till att spekulera på börsen. Dessa pensionspengarna används inte till investeringar i nystartade företag utan går i huvudsak till att pressa upp aktiekursen i befintliga bolag.

Debatten har en märklig skevhet. De flesta som avfärdar bostadsubventioner men har aldrig något att säga om de skattesubventioner som bostadsrätts- och villa-innehavare får i form av ränteavdrag. Varför är det rätt att manipulera marknaden med att låta (i huvudsak) medelklassen dra av trettio procent av sina bostadslån men fel att lägga skattepengar på att bygga nya hyresrätter?

Avdragen bidrar till att trissa upp priset på det befintliga fastighetsbeståndet: direkta byggsubventioner ökar naturligtvis bostadsbeståndet. Räntesubventionerna uppgår till 24 miljarder kronor om året. Det skulle man kunna bygga en massa nya hyreshus för.

Publicerad i Fria Tidningen

Öppet mål för Lööf?


Tysk glesbygdspolitik

Nyliberala Corren har återigen skrivit en ledare som propagerar för avskaffandet av systembolagets monopol. Maria Björk Hummelgren hävdar att förslaget att tillåta gårdsförsäljning visar att Centerpartiet har en bra landsbygdspolitik. Landsbygden ska också få nytt liv genom att man avskaffar strandskyddet och ökar jakten på de utrotningshotade vargarna.

Men partiet har fler kort i skjortärmen. Den centerpartistiske riksdagsmannen Federley föreslog för några år sedan att prostitution skulle legaliseras. Om man som i Tyskland tillåter bordeller utanför stadskärnorna kan man slå ett dubbelt slag för landsbygden. Då kan Svensson lämna sina fruar i stan (Centern var ett tag inne på att tillåta polygami) köpa alkohol på landet och passa på att hyra en prostituerad. Centern är sannerligen det parti som ligger fulla torskar närmast om hjärtat.

onsdag, oktober 30, 2013

Ny bok: After Work Farväl till arbetslinjen



Verbal förlag kommer ut med en antologi om arbetet i början av december. Från mitt bidrag:

"Arbetets muskelkraft har kompletterats och ersatts av först kol, sedan olja och kärnkraft och nu även vindkraft, utan att det har bildats någon politisk rörelse av betydelse som verkar för arbetstidsförkortning. När ångmaskinen ökade produktiviteten tusenfalt minskade inte behovet av arbetskraft. Varken fordismen eller explosionsmotorn har i sig lett till arbetstidsförkortningar. Trots att ny teknik lett till att hela yrkesgrupper försvunnit [ till exempel biografpianister, salpetersjudare, flottare och lykttändare) har det inte lett till minskad arbetsvecka. Den nya tekniken har – för att travestera Albert Einstein – förändrat allt utom vårt sätt att tänka. "



Här är förlagets presentation av boken:

"Arbete är en institution. Partierna är överens om att jobben är den viktigaste politiska frågan. Samtidigt blir arbetstillfällena allt färre. De som har jobb arbetar för mycket, de som inte har det straffas och kontrolleras. Att hålla hjulen snurrande tär också på miljön.

Men det finns alternativ till arbetslinjen. Författarna diskuterar radikala idéer som arbetstidsförkortning, medborgarlön och lokala valutor. De beskriver hur vår arbetsmoral har vuxit fram historiskt och teoretiserar begrepp som arbete och fritid på ett nyfiket och kritiskt prövande sätt.

Vill vi ha jobb till varje pris? Är fler jobb verkligen enda vägen till jämlikhet och ökat välbefinnande? Är alla jobb nödvändiga? Att kritisera lönearbetet är att rucka på det moderna samhällets grundval. Det väcker frågor om kapitalismen, men också om vår existens. Vilket värde har människan i ekonomin och hur kan människan efter arbetet se ut?

Den första svenska antologin om arbetskritik spänner över fält som idéhistoria, ekonomi, sociologi, politisk filosofi och filmvetenskap. Författarna är akademiker, aktivister och journalister som delar insikten att arbetslinjen har nått vägs ände. Boken är en lättillgänglig introduktion till arbetskritik i dag och en plattform för vidare debatt. Med texter av bland andra Birger Schlaug, Linn Spross, Mathias Wåg, Rasmus Fleischer, Ann Ighe, David Graeber och Lasse Ekstrand. Redaktören Kristian Borg är kulturjournalist på Fria Tidningen och driver Verbal förlag. Utkommer 2 december. Förhandsbeställ via förlaget, ange namn, adress och antal ex. Pris 100 kr+frakt. ISBN: 978-91-977495-9-6."

onsdag, oktober 16, 2013

USA:s budgetkris: Evolutionen påverkar politiken



Evolutionen påverkar inte bara flora och fauna, utan också politik. Budgetkrisen är ett resultat av att den amerikanska konstitutionen gynnar egoism.

Amerikanska myndigheter är stängda. Kongressen och Vita huset kan inte enas om en budget. Konsekvenserna för resten av världen blir dramatiska om de folkvalda inte kan enas om att höja lånetaket. Bara det faktum att amerikanska politiker regelbundet förhandlar om huruvida de ska betala sina skulder eller inte skadar naturligtvis förtroendet för landets statsobligationer. Det hela blir inte mindre märkligt av att USA har fördelen att kunna låna i sin egen valuta, till ytterst låga räntor, och under lagar man själv kan besluta om.

Den berömda ekonomen Paul Krugman menar att den amerikanska politiska kulturen blivit allt mer irrationell. I en rad krönikor i New York Times har Krugman kastat skulden på det republikanska partiet som han menar har tagits över av verklighetsfrämmande extremister.

Republikaner har stängt den amerikanska statsapparaten i ett försök att motarbeta Obamas sjukförsäkringsreform. Kanske förhindrar de att låntaket höjs om de inte får igenom sina krav.

Krugman har rätt i att dessa republikaner är verklighetsfrämmande. Deras möjligheter att få igenom sina krav är små, samtidigt som riskerna är enorma. Deras krig mot sjukförsäkringsreformen är också i sig själv absurt, eftersom alla i slutändan kommer att tjäna på den. Men är det realistiskt att förvänta sig att politiker, som också är människor, ska vara realister?

Det finns en imponerande mängd studier som visar att människor ofta överskattar sig själva. De flesta lärare tror sig arbeta mer än sina kollegor. De flesta elever tror att de är mer sociala än klasskamraterna. Och folk i allmänhet tror att de är lite smartare än folk är mest. Vissa självbedrägerier kan vara mer knutna till en särskild kultur eller olika länder. Förbluffande många amerikaner tror till exempel att de är eller snart kommer att tillhöra den rikaste procenten av befolkningen.

Men folk över hela världen är ganska verklighetsfrämmande. Studier visar däremot att deprimerade människor har en mer realistisk syn på sin egen arbetsförmåga och hur omgivningen ser på dem.

Naturen har inte prioriterat hjärnor som är duktiga på att analysera världen objektivt. Om nyföretagare visste hur många som misslyckas, hur lång tid det tar att lyckas och hur mycket arbete som krävs skulle de flesta aldrig försöka. Felaktiga föreställningar kan många gånger vara en fördel. De får oss att må bra och försöka även när sannolikheten att lyckas är väldigt liten. Det gäller inte minst de som raggar på krogen. Om folk hade realistiska föreställningar skulle världen kollapsa. Friska människor ägnar sig åt självbedrägeri: realism är nästan en patologi.

Hjärnan är formad av de mentala egenskaper som ökar våra chanser att få en avkomma. De monogama får färre barn än bedragarna. De som inte försöker ragga även när sannolikheten att få napp är minimal har noll chans.

Sanningen är dessutom sällan uppskattad. Vi säger inte åt mormor att hon har dålig andedräkt eller till flickvännen att grannen är snyggare. Lögnen är en förutsättning för att vårt samhälle ska fungera.



Evolutionen påverkar politik och kultur lika mycket som floran och faunan i naturen. Det är alltid de mest lämpade som överlever. Detta är ingen värdering. Och många har en felaktig uppfattning om vad darwnismen egentligen innebär. Att vara vinnare i samhället innebär inte automatiskt att man är framgångsrik ur naturens synpunkt. Elitidrottare, miljonärer och genier har inte fler barn än folk med små materiella eller mentala resurser. Den nyliberala socialdarwinismen har inget med den riktiga evolutionsteorin att göra.

Den amerikanska budget- och lånekrisen kan precis som politik i allmänhet ses ur ett evolutionärt perspektiv. När altruistiska människor ställs mot egoistiska vinner alltid egoisterna. Men när altruistiska grupper ställs mot egoistiska grupper är det alltid altruisterna som vinner. Vänstern och högern kan ses som det politiska uttrycket för två evolutionära strategier.

För att förhindra politiskt kaos behöver statsvetare och ekonomer anamma en mer realistisk syn på människans natur. Ekonomisk teori och länders politiska system kan inte bygga på idealistiska föreställningar om hur människan borde agera.

Den mänskliga naturen är svårare att ändra än den amerikanska konstitutionen. I dag är det de folkvalda som bestämmer hur valkretsarna ska delas in. Det leder till att man skapat säkra valkretsar. Bara sju procent av de repubikanska kongressledamöterna kommer till exempel från distrikt som Obama vann. Deras väljarbas och politik avspeglar inte huvudfåran i amerikansk politik, utan marginella grupper.

USA behöver nya politiska spelregler som gör det svårare för egoisterna att rasera landets ekonomi och konkurrenskraft.

Publicerad i Fria Tidningen

svd dn

torsdag, oktober 10, 2013

Hopp om fred i Mellanöstern?



Konflikten mellan USA och Iran skulle kunna vara löst på bara tre till sex månader förklarade nyligen den amerikanska utrikesministern John Kerry. Irans nya president, Hassan Rouhani, tycks efter en charmoffensiv helt ha förändrat läget.

Varför Obamaadministrationen nu säger att en diplomatisk lösning är inom räckhåll är oklart. Det är inte länge sedan Vita Huset anklagade Iran för att ha planerat ett stort terrorattentat i Washington. Är det så att president Obama inte längre tror att Iran, via en bilhandlare med psykiska problem, försökt anlita den mexikanska maffian för att spränga Saudiarabiens Washingtonambassadör i luften? Eller är det så att man tycker att det är bäst att förhandla med Iran för att förhindra framtida attacker?

I sak är det svårt att hitta några skillnader mellan den nya iranske presidenten position och hans företrädare. Iran har alltid hävdat att man aldrig kommer att skaffa kärnvapen. Och både IAEA och den amerikanska underättelsetjänsten säger samma sak som tidigare: ingenting tyder på att Iran försöker tillverka kärnvapen. Iran har alltid varit beredd att acceptera utökade inspektioner från IAEA, och begränsa sin upparbetning av uran till fem procent vilket är långt under vad som krävs för att tillverka kärnvapen.

I utbyte kräver man att omvärden erkänner att Iran har rätt att upparbeta uran till sina kärnkraftverk, och lättnader i de ekonomiska sanktionerna. Att det knappast finns någon skillnad mellan Rohanis och Ahmadinejad position har en enkel förklaring: ytterst är det Irans högsta ledare Ali Khamenei som bestämmer över kärnernergiprogrammet.

Att Iran är beredd att göra kompromisser för att slippa västvärldens sanktioner är begripligt. Däremot är det osäkert om USA verkligen menar vad man säger. USA har visserligen också goda skäl att normalisera sina relationer med Iran. Men tidigare har man misslyckats med att svara när Iran sträckt ut sin hand.

2004 försökte Iran visa sin goda vilja genom att avbryta sin upparbetning av uran. Men när Iran efter två års förhandlingar fortfarande inte fått något i utbyte återupptog man kärnenergiprogrammet.

2011 fick Brasilien och Turkiet Iran att gå med på en amerikansk plan som byggde på att Iran skulle deponera delar av sitt kärnbränsle utomlands. Men då så sa USA märkligt nog nej till sitt eget förslag.

Oavsett tidigare diplomatiska fiaskon är det möjligt att USA och västvärlden menar allvar den här gången. Men då återstår ändå frågan om det verkligen är möjligt för president Obama att ändra den amerikanska politiken.

Det är närmast omöjligt tänka sig att Iran skulle gå med på USA:s krav utan att kraftiga lättnader av de ekonomiska sanktionerna. Idag har USA till exempel lyckats isolera de iranska bankerna från resten av världen. Banker som gör affärer med Iran får inte göra affärer med USA. Detta försvarar irans export av olja och har nästan omöjliggjort import av mediciner.

Problemet är att de flesta amerikanska sanktioner mot Iran är fattade av kongressen. Presidenten kan inte på egen hand upphävda beslut som Kongressen redan tagit. Presidenten har inget retroaktivt veto. Det är alltså oklart vem som egentligen bestämmer över USA:s Iranpolitik.

Amerikansk inrikespolitik visar hur disfuntionell det politiska systemet är. Kongressen har svårt att enas om en budget och om hur man ska hantera skuldtaket. Oenigheten har gjort att USA vid flera tillfällen, helt i onödan, varit nära konkurs. Det skulle få förödande konsekvenser för ekonomin. Frågan är om ett land som under galjen inte kan enas om sin inrikespolitik har lättare att komma överens om en rationell utrikespolitik.

måndag, oktober 07, 2013

Rasistisk rabbi har gått bort


Rabbi Ovadia Yousef med Israels premiärminister Benjamin Netanyahu

Idag gick en av israels mest inflytelserika rabiner bort. TT beskriver helt korrekt Ovadia Yousef som en "mäktig israelisk rabbin" och skriver att en del kritiker ansåg att han gjorde rasistiska uttalanden. Nekrologer är normalt snälla men det var journalister även när Yousef levde. Så sent som i augusti förre året bad han Gud att "förstöra och utplåna Iran". "Gör gott Gud, utplåna dem, döda dem" bad rabbinen.

Yousef representerade mycket av det värsta inom judendomen och med Israel. Men svenska och internationella medier som så gärna citerar muslimska ledares dumma uttalanden drar sig som regel för att rapportera vad Yousef och andrar dårar till rabiner säger och gör. I Informationskriget mot Iran skriver jag om hur media behandlar Israel och muslimska länder helt olika:

"I vissa ortodoxa skolor, finansierade av den israeliska staten, får barnen lära sig att icke-judar är "talande djur". Och rabbin Ovadia Joseph har förklarat att "ickejudar bara är födda för att tjäna oss". Han har utvecklat tanken: "Tänk dig att din åsna dör: du skulle förlora din inkomst. (Åsnan) är din tjänare. Det är därför som han (icke-juden) har ett långt liv: att arbeta väl åt juden"


Trots att man skulle kunna fylla tjocka böcker med liknande historier om rasistiska judar som har nära band till regeringen eller lever på bidrag från den israeliska staten, skulle inga svenska medier drömma om att analysera Israel utifrån ortodox judendom. Bortsett från nynazistiska tidningar har jag bara sett det i israeliska Haaretz: "Netanyahu´s messianism could launch attack on Iran". En del pikanta historier blir till notiser i västerländska tidningar men de når aldrig opinionssidorna."



Dagen

söndag, oktober 06, 2013

Nu som talbok

Informationskriget mot Iran finns nu också som talbok. Inläsare är Mattias Pleijel. Talboken går att beställa via bibliotek.