måndag, januari 27, 2014

Dagens kackerlacksidé



Visst vore det bra att ha en årslön på banken. I stället för att vara skyldig banken många årslöner. Borgerliga opinionsbildare brukar framhålla det här som ett ideal. De hävdar att det skulle vara skatternas fel att de flesta aldrig kommer i närheten av att kunna spara så mycket. I verkligheten finns det dock inget samband mellan skattenivåer och hur mycket folk sparar. En stor del av alla amerikaner lägger i stort sett inte undan en cent, trots att de betalar mycket lite skatt jämfört med svenskar. Reallöner är däremot en avgörande faktor för möjligheten att skjuta upp konsumtion. Lönernas andel av BNP har minskat rejält de senaste årtiondena. De som arbetar får en allt mindre del av kakan: kapitalägarna får mer. Men de som säger att det ska löna sig att arbeta låtsas i regel inte om att detta

Det är naturligtvis tryggt för den enskilda att ha en årslön på banken, inte minst när socialförsäkringarna används till annat än att ge sjuka sjukpenning. Det skulle också ge löntagarna en betydligt bättre förhandlingsposition gentemot arbetsköparna.

Men att öka sparandet så mycket vore naturligtvis en ekonomisk katastrof för samhället i sin helhet. 200 000 på banken innebär 200 000 i minskad konsumtion. Minskad konsumtion innebär också mindre investeringar och mindre arbete. Såvida tanken inte är att staten ska upprätthålla efterfrågan genom att trycka pengar eller låna. Om man vill starta utträde ur vårt nuvarande kapitalistiska konsumtionssamhälle är det här en möjlig start. Det vore bra om folk slutade köpa nya bilar och sa upp sin prenumeration på papperstidningar. Men för att förhindra en samhällsekonomisk kollaps måste man samtidigt göra radikala systemförändringar. Exakt hur det skulle kunna gå till är det ingen som vet. Men en långsam, ordnad reträtt vore förmodligen att föredra.

Frågan är varför borgerliga opinionsbildare, som till exempel Christian Dahlgren i dagens Corren, tar upp årslönen på banken som ett ideal när det så uppenbart skulle leda till en ekonomisk katastrof.

New York Times

5 kommentarer:

Simsalablunder sa...

Borgerliga debattörer har nästan alltid utgångspunkten att sparande leder till ökade investeringar och därigenom fler arbetstillfällen.

Många är helt fast i tron att banker måste låna in för att kunna låna ut, däribland självaste Gunnar Hökmark, som för inte länge sedan undervisade en mednickande journalist om det i TV.

Andra hoppas att sparandet skall ske i aktier, vilket inte heller det garanterar investeringar i Sverige.

Simsalablunder sa...

Man kan också fråga sig varför man skall spara en fiatvaluta. Konstruktionen bygger ju på att den skall användas i ekonomin, för att den skall ha ett värde.

Ytterligare ett av problemen är att de är fast i guldstandardtänk. Fast det är de inte ensamma om förstås.

Pierre Gilly sa...

Jo, men varför kan näringslivet inte hålla sig med representanter som har lite koll. Varför betala så mycket för att såga av den gren de sitter på?

Simsalablunder sa...

Ja, det är märkligt, men jag tror det handlar om att de är utbildade under neoklassiskt paradigm, där omkastad orsak och verkan i modeller ses som vetenskap. Det otyget har kunnat växa fram för att omkastningen passar deras upplåsta självbild, den att DE är skaparna av allt vårt välstånd.

Konstigheterna har också gynnat dem under en tid, och det har tagits som inteckning för att allt är i grunden korrekt.

Många inom näringslivet verkar heller inte särdeles intresserade av annat sig och sitt, och då blir makro ointressant, om inte makro består av upplåst mikro förstås.

Inte heller konstigt att när neoklassiska skeppet sjunker, så väljer en del av näringslivets toppar att hoppa över till österrikiska skolan. Den tror de kommer gnugga deras ryggmärg på ett skönt sätt. Ett penningvärde kopplat till metall kommer att utan insats rädda värdet på deras ackumulerade förmögenhet, tycks de tro. Utan insats är det som lockar mest, tillsammans med idébygget att statens involvering alltid är dålig, om inte de får styra den fullt ut.

Jan WiIklund sa...

Undrar om inte det här är ett typiskt rentiertänk. Den sanne entreprenören har väl inget intresse i konton på banken och att folk ska spara, han vill väl ut med sin produkt och få den såld... Men den svenska kapitalistklassen består väl inte av grundare utan av tredje generationens dästa ätteläggar från Stureplan och liknande. Eller av byråkrater, som John Ralston Saul föreslår.