tisdag, februari 18, 2014

Giriga ger


Bild av Jamorro

"Välfärdsgirigheten har tagit Sverige i ett stadigt grepp" förklarar Marie Björk Hummelgren i dagens Corren. Om folk som vill betala mer skatt för att finansiera offentlig service är giriga får man anta att de som inte vill betala är givmilda.

Girigbukarna förstår dessutom inte att man kan få lika bra service utan att betala, om man ska tro Hummelgren. Om det verkligen inte gör någon skillnad att lärarlönerna urholkats (på femtiotalet tjänade gymnasielärare som riksdagsmän) så borde vi kunna sänka läkarnas reallöner på motsvarande sätt. De bästa studenterna kommer väll fortsätta att söka in på läkarlinjen även om lönerna halveras. Men skulle det uppkomma problem med kvalitén så finns det lösningar som inte behöver kosta något. Även läkarstudenter med 0,1 poäng på högskoleprovet kan naturligtvis prestera lika bra som traditionella toppstudenter.

Sofia Mirjamsdotter på Sundsvalls Tidningen vet hur det ska gå till. Hon presenterar lösningen i en ledare: hon uppmanar lärarna att tillämpa undervisningsmetoder som är baserad på forskning. Så nu är det bara att luta sig tillbaka och vänta på att det vänder. Den här fantastiska insikten kan naturligtvis även tillämpas på läkare, och folk inom det privata näringslivet. Det går att spara hundratals miljarder på löner utan att kvalitén behöver försämras. Ingenjörer skulle kunna avlönas som vårdbiträden. Och så när broar börjar rasa så kan Sofia skriva en ledare och påminna om att inte glömma bort fysikens lagar.

BT

3 kommentarer:

martin sa...

Som en bekant managementkonsult berättade om läkarnas framtid i det nya samhällssystemet, Lean:

I Indien sitter det röntgenläkare i datacenter och tittar på röntgenplåtar 12 timmar om dagen på en skärm. De är de snabbaste och bästa tolkarna av röntgenbilder i världen, för de gör bara en enda sak och blir därför oerhört bra på den specifika saken.

Vi vill införa det i Sverige, men problemet är att Landstinget står i vägen. Det är prestige att ha viss typ av anläggning och expertis i sitt landsting. Därför står de ivägen för denna typ av effektivisering.

När den personen säger något sådant, när en teknokrat i en stor och inflytelserik managementkonsultfirma, säger något, då blir det ofta som han säger. Var tror du politiker vänder sig med sina problem och för att utforma planer för samhällsbyggandet? Jo, de stora managementkonsultfirmorna...

Har man sett angrepp på landstingen på sistone? Först ut var KD. Men det arbetas också med regionförstoringar lite var stans.

Framtiden för läkaren är således att sitta och utföra ett enda moment. Medan patienten fyller i ett formulär och slussas till en läkare som tittat ned i halsen på patienter dagarna i ända sedan hen blev klar på läkarlinjen. Sedan läggs hens observationer till i patientens dokument och antingen skickas patienten vidare till nån som gör ett annat moment, eller får sitt recept.

Framtiden för läkare är sannolikt en halvering i lön, ja. Tanken är nu att med Lean, så behöver vi inte längre kompetens någonstans. Management är den enda kompetensen som behövs i samhället.

Pierre Gilly sa...

Martin: Då får vi säkert läsa ledare där man uppmanar patienterna att ta sitt ansvar för hälsan. Moraliserande är gratis. Amerikanska läkare gör det ibland redan. De flesta vet inte att spädbarnsdödligheten är mycket högre i USA än i de flesta europeiska länder och högre bland svarta amerikaner än vita. De läser inte socialmedicin så sådant har de ingen susning om. Men så fort de får reda på det så skyller gärna på patienterna. Svarta och fattiga tar inte ansvar för sin hälsa. Sådant är rika amerikaner med bra sjukförsäkringar bästa på.

martin sa...

Jo, högerns hälsofascister är de aggressivaste. Det finns lite var stans, men hos högern är det tämligen utbrett att inte förstå poängen med allmän sjukvård. Vi har det för att det är en bra idé, inte för att kontrollera folks beteenden.

Låter man högern härja med allmän sjukvård, så hamnar man i det samhälle som boken Corpus Delicti av Juli Zeh.

Det är högerns vilja att ta del av solidaritetens frukter, men inte dela på kostnaden för dem. Märks tydligt i försäkringssystem, där folk söker att slippa betala höga premier för att andra är sjuk och hejar därför på nedbrytandet av försäkringen i individuella kostnader och hårdare villkor.