måndag, juni 02, 2014

Tidlösa Fursten



Den italienske statsmannen och filosofen Niccolò Machiavelli är främst känd för en tunn bok med titeln Fursten, skriven i all hast hösten 1513. Trots att boken alltså nu är över femhundra år gammal är den på flera sätt högst modern bok om hur en regeringschef bör styra en stat. Till skillnad från Platon, romerska filosofer och kristna medeltida tänkare talar Machiavelli inte om en utopiskt idealstat, utan försöker ge praktiska råd om hur en stat bör skötas i vår defekta verklighet. Machiavelli hävdar att onda handlingar kan leda till goda resultat, och att goda handlingar kan leda till värre ont. Några citat som väckte mitt intresse:

Kolonier medför inga stora utgifter. För ingen eller ringa kostnader kan fursten grunda och behålla dem. Han skadar bara dem vars fält och hus han tar för att ge de nya invånarna. De utgör bara en liten del av befolkningen och medför inte heller någon fara eftersom de förblir skingrade och utblottade. Alla andra slipper i stort sett undan och håller sig därför lugna. De är dessutom rädda att begå misstag, eftersom de fruktar att råka ut för samma öde som de plundrade. Jag drar slutsatsen att dessa kolonier inte är kostsamma, är mycket lojala och inte kränker många. De som har förorättats kan inte vålla någon skada, då de som sagt är fattiga och kringspridda. Man kan konstatera att människor antingen ska behandlas väl eller förintas, ty de hämnas mindre oförrätter men kan inte hämnas de större. Om man skadar någon, bör man göra det på ett sådant sätt att man inte behöver frukta för hämnd.
33-34

Man kan för övrigt inte tillfredsställa stormännen på ett hederligt sätt och utan att det skadar andra, men det kan man mycket väl göra med folket. Folkets önskemål är nämligen hederligare än stormännens, eftersom dessa vill förtrycka medan de andra inte vill bli förtryckta.
66

Människor är så enfaldiga och styrs så av stundens behov, att den som vill bedra alltid finner någon som låter sig bedras.
102

Det finns tre slags intelligens. Den första förstår av sig själv, den andra inser vad andra förstått och den tredje förstår varken av sig själv eller genom andra. Den första är utomordentlig, den andra är utmärkt och den tredje värdelös.
127


Machiavellis menar att makthavare bör anstränga sig att verka vara goda snarare än att verkligen vara det:

Det är således inte nödvändigt för en furste att ha alla de goda egenskaper som jag nämnt, men det måste förefalla som han hade dem. Jag vågar till och med påstå att det skulle vara skadligt för honom att alltid äga och visa dem, men att tyckas ha dem är nyttigt. Det är till exempel bra för honom att framstå som mild, trogen, mänsklig, rättrådig och from och att vara det. Men om det visar sig nödvändigt ska han vara det motsatta.
102

För dem som ser och hör honom måste han framstå som helt och hållet barmhärtig, trofast, rättrådig, mänsklig och gudfruktig, och ingenting är viktigare att ge sken av att vara än det sistnämnda. Människor dömer i allmänhet mer efter vad de uppfattar med ögonen än vad de känner med händerna. Alla ser hur du tycks vara, men få märker hur du verkligen är, och dessa få vågar inte opponera sig mot åsikten som har statens majestät till sitt försvar.
103

Niccolò Machiavelli
Fursten
Översättning Paul Enoksson
Atlantis, 2012

5 kommentarer:

hannu.komulainen@comhem.se sa...

Vilken träffsäker bild han ger av Barack Obama, den hycklande drönarkungen! Var han profetisk?

Pierre Gilly sa...

Han beskrev väll mer hur man ska bete sig för att överleva än siade. (Bortsett från det sista kapitlet som är rätt värdelöst). I den mån Fursten också lästs som instruktionsbok är den i viss mån också en självuppfyllande profetia. Lite som folk som blir mer lika homo economicus efter att ha studerat nationalekonomi. Om Machiavelli inte skrivit Fursten hade någon annan, förr eller senare, skrivit något ganska snarlikt.

Jan Wiklund sa...

När boken kom ut betraktade alla den som satir riktad mot den dåvarande regeringen i Florens. Den amerikanske renässanshistorikern Garrett Mattingly menar att det är nog det riktigaste och anför en rad skäl för detta

1. Boken är adresserad till den dåvarande fursten av Florens men den fanns inte i hans bibliotek när han dog.
2. Machiavelli brydde sig aldrig om att göra något annat än ett slarvigt inbundet manus av boken, som under hans livstid cirkulerade bland hans vänner.
3. Machiavelli var hela livet igenom ansedd som hängiven republikan och fortsatte till sin död att umgås i sådana kretsar.
4. "Fursten" vimlar referenser till att "gör så och så så går det lika bra för dig som för Cesare Borgia". Men när boken skrevs var Borgia störtad på det mest ärelösa vis.

Pierre Gilly sa...

Punkt fyra tycker jag verkar vara det tyngsta argumentet för den tesen. Mej frågan är om man verkligen vet när texten skrevs. Punkt två kan ju bero på att hänvisningarna till Borgia gjort textens exempel föråldrade innsn de kommit ut.
Fursten framstår ibland som en sammanfattning av hans tjocka bok, Republiken : diskurser över de tio första böckerna av Titus Liviu, eller i alla fall som ett försök att summera politiska insikter. Nu har jag visserligen inte läst Republiken så jättenoga men mitt intryck är att gubben var konsekvent.

Pierre Gilly sa...

Btw: punkt noll, att samtiden såg den som satir, är kanske, det mest intressanta argumentet. Kan man tänka sig att han använde sig av satir för att framföra ideer som han ändå ansåg riktiga, men som han inte vågade stå för öppet? La Fontaine använde sig av satiriska fabler för att sprida egoismens evangelium.