tisdag, juni 17, 2014

Om de minst utvecklades seger



USA gör bättre ifrån sig på fotbollsplan än på slagfältet, påpekar en kompis som följer VM i Brasilien. Kanske är det ett tecken på att vi gått in i en postimperialistisk fas säger han halvt på skämt. USA har visserligen aldrig varit så överlägsen militärt som idag. Amerikanerna vinner lätt konventionella krig men nuförtiden tycks allt färre fiender vilja utkämpa sådana.

Nuförtiden är det mest på fotbollsplan som motståndare bär uniform. Utanför plan finns ingen domare som blåser av matchen. Det är inte den som dödat flest motståndare som vunnit, utan den som i slutändan behärskar terrängen.

Detta ger naturligtvis alla militära segrar en tillfällig karaktär. ”I slutändan är det”, som Stalin påpekat, ”bara döden som segrar”.

Napoleon förväxlade ibland fotboll och krig. Det brukar ledare för imperier göra. Vietnamkriget är ett klassiskt exempel. ”Ni besegrade oss aldrig på slagfältet” klagade en amerikansk officer under förhandlingarna i Paris. ”Det är kanske sant”, svarade en vietnamesisk delegat, ”men det är också irrelevant”.

När Napoleon kämpat sig fram till Moskva satte han sig ner i tsarens palats och väntade på att ryssarna skulle kapitulera. I stället brände tsaren Moskva, en mängd städer, byar, sädesfält och spannmålsmagasin. Ja, han brände allt Napoleons trupper skulle kunna använda, utan hänsyn till den egna civilbefolkningens behov. Det var general Köld och general Hunger som besegrade den franske kejsaren.

Napoleons Frankrike var i likhet med Romarriket, och Nazityskland på många sätt mer utvecklade än sina fiender. I alla fall militärt och organisatoriskt. Om nazisterna inte varit så besatta av högteknologi hade deras chanser att vinna kriget varit större. Utvecklingen av V1 och V2 raketerna, som saknade militärt värde, kostade en tredjedel mer än Manhattanprojektet i USA. Enligt vissa beräkningar hade tyskarna kunnat bygga 24 000 stridsflygplan med de resurser de lade ut på de högteknologiska raketerna.

Romarriket störtades av nomader som inte kunde läsa, bygga broar och aldrig tagit ett varmt bad. Nazitysklands flygplan, stridsvagnar och militära organisation var överlägsen sina motståndares. I Hollywoodfilmer dödar allierade soldater vanligtvis tre dussin tyskar var. I verkligen var det snarare tvärtom. Hitler hade inga skrupler om att krig skulle följa några regler men förlorade för att de allierade hade en mångdubbelt större industriell kapacitet än Tyskland. Det vägde upp de allierades tekniska och organisatoriska underlägsenhet.

Idag kan man fråga sig vilken betydelse det har att USA ofta ligger tio år före andra länder när det gäller militär teknologi. Och om mängden vapen man har spelar någon större roll. Amerikanerna kan invadera och ockupera men till skillnad från forna tiders kolonialmakter har man aldrig lyckats skapa inhemska styrkor i de ockuperade länderna som räcker till den nyordning man föresatt sig. Inte sedan andra världskriget i alla fall. Belgien hade inga problem med att kontrollera Kongo, trots att kolonin nästan var 80 gånger större än moderlandet.

Nuförtiden är det uppenbart att inga västmakter är beredda att göra de offer som krävs för att ockupera främmande territorier under längre tid. USA har lämnat Irak, och håller på att packa ihop i Afghanistan. Och i bägge länderna tyder mycket på att krafter som är fientliga till USA snart kommer att ta över makten.

I likhet med romarna allierar sig amerikanerna ofta med ”barbarer” för att bekämpa andra ”barbarer” utan att behöva sätta in egna trupper. Rom gav land till germanska stammar i utbyte mot att de försvarade gränsen mot andra stammar. Det fungerade ibland men inte sällan vände sig dem sedan också emot Rom. USA har länge stött sunnimuslimska fanatiker mot fiender i Afghanistan, Libyen och Syrien. Min fiendes fiende måste vara min vän, resonerade Ronald Reagan när han förklarade att Mujahedin var Afghanistans moraliska motsvarighet till de amerikanska grundlagsfäderna. Facit är inte upplyftande.

När de sunnimuslimska fanatiker väst beväpnat mot Syriens diktator nu gått över gränsen till Irak är det plötsligt inte lika roligt. Tio års nationsbyggande som kostat USA en trillion dollar ser ut att ha varit bortkastat. Inga av USA:s allierade i Gulfen kan eller vill hjälpa amerikanerna att rädda regeringen i Bagdad. USA:s allierade i Gulfen tycker inte om demokrati och har sunnitiska regeringar. USA:s enda möjliga allierade är paradoxalt nog det shiitiska Iran.

Imperier tycks varken lära av sin egen eller andras historia. Om John Kerry vore ärlig om vilken linje den amerikanska utrikespolitiken följer skulle han kunna svara som sin franske kollega 1918: ”Densamma som en död hund som flyter med strömmen”. Teknologin utvecklas snabbt, många gånger till ingen nytta, men politiken kan gå både framåt och bakåt.

4 kommentarer:

Björn Nilsson sa...

Tyskarna byggde jetplan i slutet av kriget. Hade de struntat i raketerna och sett till att jetplanen fick nödvändigt bränsle hade kanske kriget på västfronten utvecklats något annorlunda.

Men hade tyskarna gjort så hade kanske de amerikanska och sovjetiska rymdprogrammen försenats pga brist på goda nazistiska rakettekniker?

Pierre Gilly sa...

Fast britterna gjorde minst lika stora felsatsningar. De lade hälften av sin krigsproduktion på bombplan och bomber, som hade rätt lite militär betydelse. De var i princip bara i slutet av kriget, när tyskarna redan förlorat som de allierade lyckades få ner den tyska vapenproduktionen med sina bomber.

martin sa...

USA har demonstrerat gång på gång nu att det bara finns ett vapenslag av betydelse. Infanteri. Det är nu mer eller mindre bevisat att det enda sätt du kan ta ett land är ena foten framför den andra. Enda sättet att besätta marken är att stå på den. Drönare högteknologi av alla de slag spelar ingen roll. De kan sabba festen för fienden, de kan tillse att alla förlorar, men segern garanteras bara genom att marchera. Inte åka mekaniserat infanteri till Bagdad på motorvägen,man besegrar inte fienden genom att man kört förbi honom och tagit flaggan. Det gör man hektar för hektar, hus för hus.

Så USA kan sabba för alla, men i grunden aldrig vinna något. De kan säga att de vann, men talibanen i bergen har inte sett nån amerikansk soldat, deras styrkor besätter fortfarande sitt berg.

Förväntar de sig att folk är så fogliga att de efter ett pressmeddelande accepterar en ny regim? Problemet verkar vara att det inte bor amerikaner eller svenskar överallt.

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.