torsdag, juli 24, 2014

Folkmord som politisk strategi

I Tidningen Kulturen Mitt rubrikförslag var "Stor bedrift: Gaza bombat"

Under det förra kriget ville en israelisk minister att Gaza skulle bombas tillbaka till medeltiden. I dagarna förklarade en kolumnist att på Israels största dagstidning, Israel Hayom, att han ville ha ”stenålder” på Gaza.

Läser man gamla Testamentet inser man ganska snart att sådana förslag är milda. I femte moseboken instruerar Gud sina anhängare att marknadsföra sitt krigshot som ett fredserbjudande: ”När du närmar dig en stad för att anfalla den ska du först erbjuda fred. Om staden då vill ha fred och öppnar portarna för dig, skall hela dess befolkning bli tvångsarbetare i din tjänst.”

Det av Gud sanktionerade slaveriet är kanske bättre än det massmord som han beordrar i händelse av att staden inte kapitulerar: ”Om den inte vill ingå fred med dig utan väljer krig, skall du belägra den, och när Herren din Gud, ger den i ditt våld skall du hugga ner alla män i staden. Men kvinnorna och barnen, djuren och allt annat i staden, allt byte som finns där, får du behålla. Du får ta för dig av det byte från dina fiender som Herren, din Gud, ger dig.”

Den här behandlingen är dock bara reserverad åt ”städer som ligger lång bort, sådana städer som inte tillhör folken här i närheten”. Fortsättningen visar att även massmord på alla män inte är den hårdaste politiken. De som bor i trakten ska inte behandlas lika vänligt: ”Men städer som tillhör dessa folk som Herren din Gud, vill göra till din egendom får du inte skona en enda levande varelse. I enlighet med Herrens, din Guds, befallning skall du viga dem alla åt förintelse, hettiterna, och amoreerna, kanaanerna och perisseerna, hiveerna och jevuseerna så att ni inte tar efter allaskändligheter de gör till sina gudars ära, ty då syndarna ni mot Herren er Gud”

I första Samuelsboken finns den sedelärande historien om vad som händer om man inte lyder. Gud ger Saul tydliga direktiv: ”Dra nu ut och krossa amalekiterna och vig dem åt förintelse med allt som tillhör dem. Skona ingen utan döda alla, både män och kvinnor, barn och spädbarn, oxar och får, kameler och åsnor.”

Saul dödar alla utom amalekiternas kung Agag, och djuren. ”…de feta oxarna och lammen och över huvud taget allt som hade något värde: det kunde de inte förmå sig att viga åt förintelse, som de gjort med allt det odugliga och värdelösa”.

När Saul blir påkommen med att inte ha följt sin Herres instruktioner försöker han slingra sig med att påstå att han tänkt offra djuren till Gud. Men Gud ångrar att han gjort Saul till kung.

Samuel förklarar: ”Älskar Herren offergåvor lika mycket som lydnad? Nej, lydnad är bättre än offer, hörsamhet är bättre än bagarens fett. Trots är synd liksom svartkonst är synd, övermod synd liksom avgudadyrkan. Du har förkastat Herrens ord, och han har förkastat dig: du skall ej längre vara konung”

För icke troende kan det vara svårt att förstå kraften i religionen. Den religiösa propagandan vilar först och främst på föreställningen att Gud är den absoluta auktoriteten. Både historien och välkända psykologiska experiment har visar att de flesta människor gärna lyder auktoriteter.

Den religiösa propagandan är inte enbart beroende av den auktoritet som Gudstro skapar: religion är också en så viktig del i kollektiva identiteter att även ateister kan ha svårt att frigöra sig från den. Religionen ökar sammanhållningen och tron på den egna gruppens rättfärdighet.

Den israeliska psykologen George Tamarin har gjort experiment som visar vilken makt det grupptänkande som religiös propaganda kan ge upphov till. I ett av dem fick israeliska skolbarn mellan åtta och fjorton läsa ett stycke ur bibeln som handlade om Jerikos förstörelse. I guds namn dödas alla män, kvinnor, barn, djur och hela staden sätts i brand. Hela 74 procent höll helt eller delvis med om att det var rätt att döda Jerikos invånare.

Men när en annan grupp skolbarn fick läsa samma text, identisk sånär som att man bytt ut Joshua mot General Lin och Israel med ett kinesiskt kungarike, tyckte ”bara” 7 procent att folkmord var rätt.

Vi har svårt att bedöma handlingar oberoende av vem som utfört dem. Under första världskriget gjorde de allierade ett stort nummer av att Tyskland bombande försvarslösa städer. Men när rollerna var omvända väckte det inte samma reaktioner. Vid en procession i Karlsruhe den 26 juni 1916, dödades fem kvinnor och sextiofem barn i en allierad bombräd. Några dagar senare bombades även München. New York Heralds rubrik var ”Stor bedrift: Munich bombat av vågade franska flygare”.

Inga kommentarer: