torsdag, september 25, 2014

Adolf Hitlers plats i historien: Corren 1945


”Den 3 maj 1945”

Rubrik: ”Slutet på en epok”

Efter tjugo ganska allmänna och intetsägande fraser börjar Correns anonyma skribent att resonera om Adolf Hitlers plats i historien:


”I dessa dagar fäller samtiden en utomordentlig hård dom över honom och hans verk. Den slutgiltiga domen kan dock endast historien avkunna, när vad som skett under dessa grymma och tragiska år kan ses i ett klarare perspektiv. Troligen kommer även då ett tungt ansvar att ådömas honom, men att omdömet kommer att i väsentliga avseenden skilja sig från det som i denna upprörda tid avger är sannolikt.

Alla torde dock vara redo att i Hitler se en märklig man, en kraft och viljemänniska av stora mått, som med skickligt använda medel – främst en propaganda av det enklaste och mest demagogiska slaget – svetsade samman det tyska folket och det tyska riket. Ett nydaningsarbete som dock ställde Tyskland i harnesk mot så gott som hela världen, och vars ofrånkomliga konsekvens blev världskriget, ändade u Tysklands djupaste fall och olycka. Lika visst är dock, att det var tiden som födde Hitler. Utan de svåra förhållandena i Tyskland efter förra kriget skulle det inte ha funnits någon jordmån för hans förkunnelse, och Adolf Hitler hade förblivit i obemärkthet.

Många positiva insatser, särskilt på det sociala området, skola helt visst kunna uppvisas, när Hitlers verk fördomsfritt granskas, men våldets metoder, såväl mot oliktänkande landsmän som andra raser och folk, äro dock oupplösligt förbundna med hans namn. Därför måste hans lära, hans strävanden och göranden framstå främmande för dem som grunda sin livsåskådning på demokrati och kristen humanitet.

Det bokslut som för dagen är möjligt kan sammanfattas i att Hitlers liv ändande i ett enda stort misslyckande, förbundet med miljoner dödsoffer och obeskrivligt elände för en hel värld. Det får sin bjärta illustration, när man erindrar om att Hitlers främsta mål vid sidan av att göra det tyska folket stort och mäktigt var att krossa bolsjevismen – och att resultatet av denna kamp har blivit att bolsjevismen nu har gynnsammare förutsättningar än någonsin förut och, man vågar nog gissa det, än Stalin själv tidigare kunnat göra sig några grundade förhoppningar om.”

Resten av artikeln spekulerar kring om Hitler varit en galjonsfigur och varför han utsåg amiral Dönitz till sin efterträdare.

Inga kommentarer: