torsdag, september 25, 2014

Paris tunnelbana 1943

"Som exempel på vad man kan vänta sig vad som helst i ett ockuperat land hörde jag berättas en historia om tyskarna och métron. En dag fann de franska trafikanterna ett anslag i alla stationerna, som förbjöd dem att begagna sig av första klass. Den var reserverad för tyskarna.

I fjorton dagar tycks fransmännen ha åkt andra klass utan en tanke på annat än att förbudet utfärdats precis på samma sätt som alla andra förbud. Man hade redan blivit van vid att judiska trafikanter bara tilläts att åka i sista vagnen i tågsättet. Det här var endast ett steg vidare.

Men när de fjorton dagarna gått, började man undra. Det vill säga tyskarna undrade varifrån förbudet kommit. Ingen tog på sig ansvaret för att ha utfärdat det. Ingen order hade givits om den saken.

Till sist blev det uppenbart hur det hängde ihop. Det var engelska flygare som kastat ned anslagen och fransmän i den aktiva motståndsrörelsen hade satt upp dem. Ingen reagerade; därtill var man alltför van vid nya påbud eller förbud av olika slag. Om meningen varit att åstadkomma oroligheter med det förolämpande anslaget hade man alltså räknat fel. Fransmännen rykte på axlarna och struntade i vilken klass de åkte. "

Ur Célie Brunius bok
Frankrike väntar Intryck från en resa femte krigsvintern
Albert Bonniers förlag 1944

S, 159-160

Inga kommentarer: