fredag, januari 31, 2014

Mummel från Hummelgren


Bild Robert Nyberg

Sossarna i Norrköping driver bort det loka näringslivet, förklarar Correns Maria Björk Hummelgren i en lång ledare idag. Det är visserligen alliansregeringen i Stockholm som har makten över näringspolitiken, erkänner Hummelgren, men sossarna i staden har sabbat allt genom att ha fel attityd. Hur problemen med attityden tar sig konkreta uttryck förklarar hon inte.

Hummelgren nämner bara att en anställd på Seco Tools i Norrköping som blivit varslad har kritiserat företaget. Är det så att Seco Tools varslade för att man i förväg förstod vilken grinig attityd dess anställda skulle uppvisa? Är den varslade i hemlighet ett socialdemokratiskt kommunalråd? Det kan förklara att man flyttar från Sverige – som har företagsskatter på runt 20 procent – till USA där de betalar 35 procent. I USA har aldrig någon klagat på en nedläggning: det är värt lite högre skatt att slippa kritik.

Hummelgren ger annars inga exempel på vad det är för attityd som får företag att lägga ner verksamhet i Norrköping. Sossarna verkar inte ha sagt eller gjort något som kan kränka känsliga företagare. Men attityd kan ju också handla om vad man inte gör. Ska valrörelsen handla om vem som är bäst på att smickra näringslivets ledare? Vem som ler mest underdånigt och vem som bockar djupast?

Höga opinionssiffror för Centerpartiet



Centerpartiet är nere på 3,1 procent i DN/IPSOS senaste opinionsundersökningen. "Sämsta siffran på 35 år lyder rubriken i DN:s webbupplaga. (På "förstasidan")Det är lite vilseledande. I artikeln framgår det att 3,1 är den "sämsta notering sedan sedan mätningarna inleddes för 35 år sedan" men man får nog gå tillbaka betydligt längre än så för att hitta maken till svagt stöd. På sjuttio och åttiotalet hade ju Centern 15-25 procent av rösterna. Det gamla bondeförbundet fick över 10 procent väljarstöd i de flesta valen. 1917 års riksdagsval och 1956 var undantag då partiet fick 8,5 respektive 9,4 procent av rösterna. Det går naturligtvis inte att utesluta att färre än 3,1 procent av väljarna sympatiserade med partiet mellan dessa dåliga val men det förefaller inte så troligt.

Dagens Centerparti har dock inget gemensamt med det gamla Centerpartiet eller Bondeförbundet. Annie Lööfs Center är ett extremt nyliberalt parti som på många sätt står långt till höger om Moderaterna. 3,1 procent är väldigt höga opinionssiffror för den typen av parti. Kanske de högsta någonsin.

SvD SvD2

torsdag, januari 30, 2014

Den politiska adeln



Det knotas inom moderaterna över att den store ledarens son, 20:e år gamla Gustaf Reinfeldt, gjort kometkarriär i kommunfullmäktige i Solna. Trontjänare med längre erfarenhet av kommunalpolitik än Gustaf varit på jorden har petats ner från valbar plats för att bereda plats åt det unga löftet.

”Det är pappas och mammas namn som har placerat Gustaf Reinfeldt högt upp på listan. Det är nästan som i Nordkorea” förklarar en moderat som vill vara anonym för SvD.

Den som vill veta hur toppstyrningen inom moderaterna fungerar rekommenderas läsa Ann-Marie Pålssons bok Knapptryckarkompaniet Rapport från Sveriges Riksdag, som från sin tid som riksdagsledamot för moderaterna har god insyn. I min recension använde jag för övrigt också liknelsen med Nordkorea.

Men den politiska adeln i Sverige utgörs inte bara av avkomman till politiker: det finns också en hel del syskonkonstellationer och giftermål. Fick Lena Elisabeth Adelsohn Liljeroth jobbet – hon med tårtan - som kulturminister för att hon har gott omdöme eller handlar det om att hon umgåtts med partitoppen sedan tonåren och är gift med förre moderatledaren Ulf Adelhson? Hur mycket främjades Carl Bildts karriär av att han gifte sig med Bohmans dotter? Hade den italienska tennisspelerskan verkligen kunnat bli svensk EU parlamentariker om hon inte också blivit Carl Bildts nya fru?

SvD:s Lena Hennel hävdar att nepotismen inte är så farlig ändå:
"...ju högre upp i den politiska världen Gustaf Reinfeldt klättrar desto mer lär han bli bedömd efter egna meriter. En politiker som inte håller måttet löper alltid risken att sluta som kaffekokare när partiföreningen håller årsmöte."


Men om en stor del av alla toppolitiker ramlat in genom någon form av nepotism är det inte självklart. Mona Sahlin och Carl Bildt, kom bägge från den politiska adeln, och konkurrerade mot varandra. Ingen av dem var naturligtvis överdrivet angelägen om att befordra partikamrater som uppenbart hade större talanger än dem själva. Sitter verkligen Beatrice Ask (hon med de rosa kuverten) i regeringen för att hon anses duktig? Eller handlar det om att hon sedan tonåren har odlat rätt kontakter, anses ofarligt korkad och fullständigt lojal?

(Journalisten Anders Isaksson har skrivit en bok, Den politiska adeln, där han försökt kartlägga hur det ser ut. Den tycks vara slutsåld men finns på många bibliotek)


Dn

tisdag, januari 28, 2014

Hur minns vi Auschwitz?



Igår var det 69 år sedan sovjetiska trupper befriade Auschwitz. Detta har uppmärksammats av svenska tidningar i en lång rad artiklar. Men trots den omfattade bevakningen utelämnar de flesta minnesartiklar och krönikor samma detalj. Man tycker inte att det är intressant att förklara vem som befriade koncentrationslägret. Även Forum för levande historia gör så i sitt pressmeddelande: ” Den 27 januari i år högtidlighölls minnet av offren från Förintelsen och dagen då Auschwitz befriades.” Hade det blivit för långt om man fortsatt meningen med orden ”av Sovjetunionen”? Jag kan förstå att man inte alltid tar med den här informationen i en minnesartikel men att nästan ingen gör det säger något om hur ideologiskt laddad förintelsen blivit. Det är viktigt att minnas men vad man minns tycks vara politiskt influerat.


(Rolf Jacobsson på Folkbladet är ett undantag.)
SvD

måndag, januari 27, 2014

Dagens kackerlacksidé



Visst vore det bra att ha en årslön på banken. I stället för att vara skyldig banken många årslöner. Borgerliga opinionsbildare brukar framhålla det här som ett ideal. De hävdar att det skulle vara skatternas fel att de flesta aldrig kommer i närheten av att kunna spara så mycket. I verkligheten finns det dock inget samband mellan skattenivåer och hur mycket folk sparar. En stor del av alla amerikaner lägger i stort sett inte undan en cent, trots att de betalar mycket lite skatt jämfört med svenskar. Reallöner är däremot en avgörande faktor för möjligheten att skjuta upp konsumtion. Lönernas andel av BNP har minskat rejält de senaste årtiondena. De som arbetar får en allt mindre del av kakan: kapitalägarna får mer. Men de som säger att det ska löna sig att arbeta låtsas i regel inte om att detta

Det är naturligtvis tryggt för den enskilda att ha en årslön på banken, inte minst när socialförsäkringarna används till annat än att ge sjuka sjukpenning. Det skulle också ge löntagarna en betydligt bättre förhandlingsposition gentemot arbetsköparna.

Men att öka sparandet så mycket vore naturligtvis en ekonomisk katastrof för samhället i sin helhet. 200 000 på banken innebär 200 000 i minskad konsumtion. Minskad konsumtion innebär också mindre investeringar och mindre arbete. Såvida tanken inte är att staten ska upprätthålla efterfrågan genom att trycka pengar eller låna. Om man vill starta utträde ur vårt nuvarande kapitalistiska konsumtionssamhälle är det här en möjlig start. Det vore bra om folk slutade köpa nya bilar och sa upp sin prenumeration på papperstidningar. Men för att förhindra en samhällsekonomisk kollaps måste man samtidigt göra radikala systemförändringar. Exakt hur det skulle kunna gå till är det ingen som vet. Men en långsam, ordnad reträtt vore förmodligen att föredra.

Frågan är varför borgerliga opinionsbildare, som till exempel Christian Dahlgren i dagens Corren, tar upp årslönen på banken som ett ideal när det så uppenbart skulle leda till en ekonomisk katastrof.

New York Times

måndag, januari 20, 2014

Leninister på Corren?

Vanligtvis nyliberala Corren slår idag ett slag för tobaksindustrin. Det har man gjort ett oräkneligt antal gånger tidigare. Men inte så här:

"llustrativt för hur vi beträtt det sluttande planet ner till hälsofascismens auktoritära träsk är fastighetsföretaget Lundbergs. I deras 7500 lägenheter i Sverige, varav knappt 180 i Linköping, måste nya hyresgäster förbinda sig att varken röka i bostaden eller utanför"

Vad hände med respekten för äganderätten? Kan inte hyresgäster som vill röka lita på att marknaden ger dem vad de vill ha?

Corren

fredag, januari 17, 2014

Pissa i valurnorna



Äntligen ett ställningstagande som gör det värt att rösta i oktober, tänkte jag. Miljöpartiets besked att man vill återinföra SJ:s tågmonopol. Det nuvarande systemet har, som de flesta andra nyliberala reformer, visat sig vara ett fiasko.

Men att återgå till en gammal ordning som fungerade bättre än idag är omöjligt. Infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd påpekade direkt att miljöpartiets förslag är olagligt. Och det har hon helt rätt i. Förslaget strider mot EU- lagstiftningen.

Demokratin har ersatts av en institutionaliserad nyliberalism. Politik är att administrera den enda vägens politik. Klassisk socialdemokratisk politik har blivit olaglig. Hur man röstar har en närmast omätlig effekt på den förda politiken. Man kan lika gärna pissa i valurnorna, som Jan Myrdal påpekat.

SvD

tisdag, januari 14, 2014

Gläfs



Finns det något fånigare än att maktlösa har åsikter och vill något? Maria Björk Hummelgren jämför idag i Corren Vänsterpartiet vid en liten hund som har mage att skälla på stora hundar. De små ska naturligtvis hålla käften och låta ledarhundarna bestämma. Det är så fyndigt att likna vänsterpartister vid hundar. Ja, där fick de små liven.

måndag, januari 13, 2014

Corren förringar Förintelsen


Medlem av Sveriges Nationella Förbund. Denna organisation hade tre representanter i riksdagen på 30 talet

Idag förringar Correns Christian Dahlgren Förintelsen genom att jämföra Sverige 2014 (och andra europeiska länder) med Adolf Hitlers Tyskland.

"...antisemitiska attityder och föreställningar tilltar, den judiska minoriteten mitt i bland oss känner sig alltmera trängd. Vilken tidsepoks stämningar påminner det oss om?"

Bara för att antisemitism existerar idag är det inte legitimt att jämföra med 1930 talet. Och all yttringar av judehat är inte första steget mot en ny Förintelse.

Hur judar i Sverige upplever antisemitism är en sak. Antalet antisemitiska handlingar och dess natur en annan. Det är inte konstigt att det finns en skillnad. Många svenskar upplever att brottsligheten blir allt värre, trots att statistiken säger något annat. Skillnaden kommer att media rapporterar allt mer om allt färre brott. Sedan finns det alltid kortsiktiga fluktuationer, inte minst när det gäller olika typer av brott.

Ju mindre tolerans det finns för antisemitism desto mer tycks media rapportera om det. Ett klottrat hakkors på en vägg hade knappast slagits upp i riksmedia för tjugo trettio år sedan. Lagen om hets mot folkgrupp tillkom 1948 och har skärpts succesivt. Det räcker med att läsa vad den gamle högerledaren Gunnar Heckscher skrev om ”judefrågan” i boken Unghöger för att se hur tiderna förändrats. Till det bättre.

lördag, januari 11, 2014

Spaning



Vid bussterminalen i Stockholm bjuds det ibland på gratis Aftonbladet. Två tjocka travar tronar vid påstigningen. Bussen är full. Jag går upp och synar samtliga passagerare: såvitt jag kan se är det bara två som tagit Aftonbladet. Ingen av dem läser den. För bara några år sedan hade det drällt av tidningar här. Varför skita ner fingrarna när det finns så mycket gratis nyheter, om nyheter nu är rätt ord, på nätet? Ingen åldersgrupp prasslade med några tidningar alls. Några enstaka böcker, annars satt man mest med datorer eller mobiltelefoner. Folk ändrar sina vanor.

Har även biovanorna ändrats? När jag såg Hollywoodfilm i Jönköping i höstas tycktes de flesta i salongen vara runt trettio. Knappt någon tycktes vara under 20 någonting. För tjugo år sedan tror jag man höjde medelåldern i publiken om man var över 24… Kommer jag att tillhöra de yngre biobesökarna om tjugo år. Varför betala och göra sig besväret när världen kan komma till mobilen?

lördag, januari 04, 2014

Om mordet på Olof Palme



Palmemordet och utredningen kring det har genererat över femtio böcker. Och en mängd dokumentärer. En del av det mer fantastiska slaget som kanske inte blivit skrivna om upphovsmännen varit rätt medicinerade. Andra tillåter sig bara att vara lite för spekulativa för att man ska ta dem på allvar.

En bok som står ut är bröderna Kari och Pertti Poutiainens Inuti labyrinten Om mordet på Olof Palme som gavs ut 1994. En stor del av bokens 860 sidor går åt att minutiöst gå igenom och rekonstruera polisens agerande de första minuterna och timmarna efter mordet. Lite som Marcel Proust på spaning efter den tid som flytt men det är inte poeter som håller i pennan utan fysiker.

Ett skäl till att jag först nu läst boken, trots att jag fick den för tolv år sedan, är att jag utgick från att alla konstigheter i polisarbetet har en mycket enkel förklaring. Det är nämligen svårt att överskatta polisens inkompetens. Men som tur är ju många brottslingar inte heller överdrivet duktiga på vad de gör. Den här teorin gjorde mig ganska ointresserad av många av de i sig häpnadsväckande brister i utredningsarbetet som poppar upp nu och då.

Poutiainen visar i detalj hur Stockholmspolisens sambandscentrals agerande gjorde det möjligt för mördaren att komma undan. Polisen på fältet fick leta på måfå och efteråt visste ingen vad som gjorts. Den sammanlagda mängden av regelbrott, den häpnadsväckande passiviteten, och andra konstigheter hos sambandscentralen, under de första timmarna, gör det svårt att tro att det bara handlar om inkompetens. De värsta felen begicks dessutom innan den mördades identitet var känd, varför det inte kan stämma att polisen var handlingsförlamad av situationens allvar.

Bokens senare delar innehåller förödande kritik av utredningen av Christer Petterson, trettiotreåringen och kurdspåret. Det handlar om manipulerade bevis, vittnen som manipuleras eller pressas och tokiga övertolkningar.

Inuti Labyrintens stora förtjänst är att den rekonstruerar händelseförlopp och rättar felaktigheter i officiella utredningar och rapporter. Boken ger händelseförloppets rådata på närmast naturvetenskapligt manér. I den mån det är möjligt. Det gör det möjligt för läsaren att själv ta ställning till om Stockholmspolisens sambandscentral bara var slarvig och inkompetent. Och vad som ligger bakom Hans Holmers fullständigt substanslösa teorier.

Förre finansminister Kjell Olof Feldt skrev så här i DN 1995:

"...BOKEN "Inuti labyrinten" har tvingat mig att börja fundera över om min tillit till myndigheters lojalitet mot sin egen stat är så välgrundad som jag vill tro. Troligen blir den frågan obesvarad."

Bröderna försöker förstå vad som händer utifrån rådata medan polisen väljer och vrakar information beroende på vilken teori man för tillfället håller för sann. Då kan man också släppa information som visar att tidigare spår var felaktiga.

Inuti Labyrinten är spännande som en deckare och man kan fråga sig varför folk läser fiction när verkligheten så mer fantastisk än det påhittade. Det finns en sammanfattning efter varje kapitel för de som känner sig överväldigad av all information. Sverige är uppenbart en slags bananrepublik. Frågan är bara vilken sort.

fredag, januari 03, 2014

Gert Gelottes knipa



Förr hade vi en dålig skola men eleverna presterade bra, för de hade rätt inställning. Idag har vi en bättre skola där eleverna presterar allt sämre därför att deras mentalitet förändrats. Det kan verka långsökt men så är det om man ska tro GP:s Gert Gelotte. "Kanske" lägger han till. Teorin om mentaliteten har den stora fördelen att den är svår att mäta och ännu svårare att säga hur den påverkar elevernas arbete. Det är alltså en vattentät teori. Därför har överklassen alltid skyllt samhällsproblem på bristande karaktär hos de mindre bemedlade.

I Finland, som ligger högt i Pisamätningarna, går alla i offentlig skola. De finska skolorna är alltså skitdåliga (trots att finska lärare tjänar mer än här) men eleverna har en jättefin mentalitet och presterar därför utmärkt.

Det är tur att det är så här för om problemet varit friskolereformen hade Gert Gelotte varit i en riktig knipa. Då hade ju sanningen inte varit förenlig med hans uppdrag på ledarsidan.

Mentalitetsteorin kan tillämpas på fler områden. Ökar arbetslösheten så beror det inte på att det finns färre jobb därför att maskiner tar över eller fabriker flyttar utomlands. Folk är bara obenägna att jobba. Privata vårdcentraler gör aldrig några fel: det är patienterna som misskött sin hälsa. Folk är inte lika hurtbulliga som de brukade vara.

En gång åkte Gelotte till Israel och insåg att palestinierna både existerade och förtrycktes. Men då GP driver en proisraelisk linje enades man om att Gelotte inte längre skulle skriva om mellanöstern.