torsdag, oktober 16, 2014

måndag, oktober 06, 2014

Politikens kannibaler

Reaktionerna på SD:s framgångar säger något om vår syn på den representativa demokratin och tillståndet i Sverige. Man kan fråga sig om de hade blivit lika starka om SD fått fler röster men ändå blivit ett av riksdagens mindre partier. Om SD inte blivit riksdagens tredje största parti. Det är svårt att frigöra sig från tanken att det är partiets relativa position, som antyder en möjlighet att utöva reell makt som betyder något.

I en demokrati kan alla kandidera men makten antas alltid vara reserverad åt en demokrat som driver en demokratisk politik.
Det är en slags konservatism med alternerande partier vid makten. Kanske hade Rousseau rätt i att folkets vilja inte låter sig representeras.

SD:s framgångar beror, som den förre statsministern Göran Persson påpekat, på att de två blocken blivit för lika varandra. Retoriken räcker inte längre till att dölja att skillnaderna är rätt små.

Paradoxalt nog är SD framgångar också en seger för den politiska konsensus som regerar. De som velat se förändringar har inte lyckats locka väljarna. Miljöpartiet har förborgerligats, och Vänsterpartiet ignorerades av missnöjda väljare.

I stället för att presentera ett politiskt program för hur de strukturella problemen i ekonomin i allmänhet, och arbetsmarknaden i synnerhet kan lösas, ägnar sig SD åt främlingsfientlighet. Symptomen på krisen görs till dess orsak. I princip säger de samma sak som högerpartiet gjorde för hundra år sedan: arbetslöshet, fattigdom och sociala problem beror på dåliga egenskaper hos arbetarklassen. De är lata, och av sämre ras än överklassen. Det är en form av kannibalism där svaga grupper hetsas mot varandra.

Massmördare och toffelhjälte

Om den diplomatiska scenen i Berlin på 1930 talet:

"En rätt stor roll spelade den turkiske ambassadören Kemalettin Sami Pascha och även hans mycket charmanta fru, född egyptisk prinsessa, som efter några år blev diplomatiska kårens doyenne. Kemalettin hade varit en av de värsta deltagarna i armenienmassakrerna, men mot sin fru spelade han rollen av toffelhjälte."

Ur den svenske ambassadören E. af Wiséns memoarer:
Från Balkan till Berlin
Albert Bonners Förlag, 1943