söndag, februari 22, 2015

Terrorismens ansikte


Efter attentaten i Köpenhamn och Paris har debatten om muslimsk terrorism och faran med antisemitismen tagit fart igen. Men enligt Europol stod muslimsk terrorism för mindre än en procent av alla attentat i Europa mellan 2006-2013. Över 99 procent utförs av höger eller vänsterextremister och nationalister. Om judar stått för mindre än en procent av en viss typ av brottslighet i Europa men ändå fått nästan allt utrymme i media hade alla förstått vad det beror på.

Attentaten mot den judiska butiken i Paris och synagogan i Köpenhamn visar att det finns en våldsam och farlig antisemitism i Europa. Men allt tyder också på att det våldsamma judehatet är ett marginellt fenomen. En undersökning som Le Monde Diplomatique skriver om i sitt februarinummer kom fram till att judarna var den mest accepterade minoriteten i Frankrike.

Siffrorna borde vara glädjande men så uppfattas de inte. I själva verket förbigås de ofta med tystnad. Min erfarenhet är att många rent av blir arga om man tar upp dem. Då ägnar man sig åt oacceptabla jämförelser, relativisering och bagatellisering.

Men det är ett hån mot historien och Hitlers offer att jämföra med stämningar på trettio och fyrtiotalet. Den utbredda antisemitismen avtog inte heller direkt efter kriget utan först i takt med att äldre generationer gick bort.

Idag är det till exempel svårt att förstå att varken de Gaulle, Churchill eller Truman skrev en enda rad om förintelsen i sina krigsmemoarer. De Gaulle förklarade sitt ointresse med att han inte ville att det franska folket skulle tro att han krigat för judarnas skull. I sin dagbok skrev Truman att judarna, när de hade den finansiella och politiska makten, var lika grymma som Stalin och Hitler. Och på tjugotalet skrev Churchill artiklar om att den ryska revolutionen var en judisk konspiration. Inga ledare i västvärlden uttrycker sig så här idag.

Ofta hänvisar man till judars egen rädsla när man beskriver läget idag. Att judar är rädda ska naturligtvis respekteras och tas på allvar. Men det är inget objektivt mått på hur situationen utvecklats. Den absurda verkligheten är att de 7000 franska judar som utvandrade till Israel förra året löper större risk där än i Frankrike.

Undersökningar visar också att araber – med bred marginal – är den minst populära minoriteten i Frankrike. Diskrimineringen mot araber och muslimer är ofta öppen och uppenbar. Det gäller inte minst på arbetsmarknaden. På järnvägsstationen i Marseille ber polisen en ung arab att visa sitt ID kort. Man ber att få titta på mitt ID kort nästan varje dag förklarar den unge mannen uppgivet. Jag som är dubbelt så gammal har bara blivit kollad två gånger under hela mitt liv.

Publicerad i Vasabladet

5 kommentarer:

Kurt sa...

Brottsförebyggande Rådet har ju utmärkt statistik över hur polisanmälda hatbrott fördelas:

72% främlingsfientliga/rasistiska motiv
13% homofobiska motiv
6% islamofobiska motiv
5% kristofobiska & antireligiösa motiv
4% antisemitiska motiv
1% transfobiska motiv.

Nu säger ju inte antalet polisanmälningar så mycket, de grupper som är marginaliserade i samhället är ju inte speciellt benägna att göra polisanmälningar. Tittar man i stället på antalet lagförda hatbrott, så är de i praktiken obefintliga. Men objektiva fakta är ju tydligen inte så intressanta, i detta fall

Pierre Gilly sa...

Högst relevanta siffror att fundera över.

Anonym sa...

Även om "muslimsk terror" inte existerade så skulle den ha uppfunnits. Det är precis avd det handlar om. Vilka tjänar på att blås upp den och förtiga om den verkliga terrorn? Det vet vi.

Pierre Gilly sa...

Enligt Hermann Rauschning, om jag minns rätt, ska Hitler ha sagt att "Om judarna inte existerade hade vi varit tvungna att uppfinna dem".

Anonym sa...

Terrorismens historia sedan 70-talet spåras till Tel Aviv. Terroristen Breivik är produkt av terrorfirman som kallar sig israel.