torsdag, februari 05, 2015

Till butterhetens försvar


Leende människor brukar göra mig misstänksam. Trevliga och glada människor brukar som regel göra sitt jobb sämre än buttergökar. I Filippinerna ler alla, och inget fungerar heller särskilt bra.

- Vill du ha vitt eller brunt socker till kaffet, undrade den unga servitrisen.
- Vitt, svarade jag.
- Tyvärr är det vita slut, men det bruna är bättre för dig, förklarade hon och med ett leende upp till öronen.

I Europa hade jag utgått ifrån att de drev med mig men inte här. Kanske är min reaktion en form av rasism. På Peking Duck är ankan slut, och Pancake House har inga ägg så de kan inte servera pannkakor. Liknande missöden uppstår varje dag. Men trevligheten och leendena, som alltid verkar äkta tar aldrig slut.

I Tyskland ler inte servitriserna men de tycks inte heller göra några misstag. Saknas något på menyn berättar de från början. Fast de första dagarna på jobbet då de är de är ovana och osäkra kan även tyskar le. Men det går över.

Varje gång jag är i Berlin, och ser hur snabbt och precist servitriser med fyra stora öl i vardera näven arbetar undrar jag hur de kunde förlora kriget. Och varje gång jag är i London, och ser nerklottrade, nerpissade och försenade tåg undrar jag hur de kunde vinna kriget.

Adolf Hitler ska ha varit väldigt trevlig och omtänksam mot sina medarbetare och vänner. Framförallt kvinnorna. När Hitlers unga sekreterare, Traudle Junge, slog i stortån visade han en väldig omtanke. Hitlers medlidande var äkta, men en smula selektivt.

En natt hörde Hitlers betjänt, Heinz Linge, konstiga ljud från diktatorns sovrum i bunkern. När han öppnade dörren stod Hitler, som vid det här laget var ganska skröplig, iklädd pyjamas och balanserade på ett bord i färd med att byta glödlampan i taket. För att nå den hade han varit tvungen att släpa det tunga bordet till mitten av rummet. Här stod andra världskriget och balanserade. Hitler förklarade att han inte velat störa sin betjänt mitt i natten med en sådan småsak.

Churchill var däremot enligt många vittnesmål, även från de som beundrade honom, ganska socialt obegåvad. Han skällde ofta ut sitt tjänstefolk om något inte var perfekt och behövde hjälp med att klä på sig. Han talade mest om sig själv, var nästan alltid full och gjorde ofta folk, även kvinnor, illa till mods. De första två kvinnor han friade till tackade nej. Den tredje önskade ofta att hon gjort det. Churchill blev premiärminister utan att ha behövt vinna en valrörelse, och förlorade valet 1945 trots all prestige han vunnit som krigsledare.

Hur lyckas en del människor vara så hemskt trevliga att man genast gillar dem? Den där svenska mäklaren som visade mig en fastighet för några månader sedan, till exempel. Han verkade från första stund vara en genomhygglig och förtroendeskapande kille. Han visade alla små skavanker på huset men sa naturligtvis inte ett knyst om att fastigheten var i akut behov av stambyte, och att de skulle gå på minst en miljon. Jag har fortfarande inte listat hur hans charm fungerade.

Människor är i regel inte bra på att bedöma varandra efter några korta möten. Forskning visar att det till exempel inte går att förutspå hur bra någon kommer att utföra ett jobb efter en arbetsintervju. Även professionella domptörer låter sig ofta luras. Den brittiska premiärministern Chamberlain baserade sin tro på att han uppnått fred i vår tid på sina möten med Hitler. Han trodde på sin förmåga att bedöma folk. Även seriemördare brukar ju också som regel uppfattas som ärliga och trevliga (Massmördare behöver inte samma sociala talanger). Men det hindrar oss från att fortsätta att rekrytera folk med hjälp av arbetsintervjuer. Eller politiker från att göra prognoser baserade på hur de bedömer andra ledares personlighet.

5 kommentarer:

Björn Nilsson sa...

Nja, kriget i Europa vanns ju av ryssarna som har ett rykte av att vara lite sura ibland ... och Chamberlain var nog inte godtrogen. Snarare verkar det som om den perversa engelska överklassen gjorde en nästan självmordsartad felbedömning när de trodde att Tysklands krigiska aktiviteter direkt kunde styras mot Sovjet medan man själv skulle sitta vid sidan av och titta på och ta hand om det som blev över.

Pierre Gilly sa...

Jo, ryssarna tog hand om 90 procent av den tyska krigsmakten. Det stämmer nog också att de ville att tyskarna skulle tåga österut, men samtidigt trodde man på löftet att Tyskland skulle låta icke tyska delar av Tjeckien vara. Daladier hade inga illusioner om att tyskarna skulle hålla några löften.

martin sa...

Jag har sålt damsugare så jag vet hur det funkar. Jag vägrar bidra till smalltalk på möten, trevliga människor kommer inte åt mig för jag hatar dem, helt utan annan anledning än att de är trevliga. Det har gått så långt att folk tror jag har nån diagnos. Jag har folk som är trevliga åt mig, så slipper jag.

Tricken är många, le, verka intresserad av personen på ett personligt plan, involvera personen i det du vill sälja, få personen att känna ett aktivt deltagande i processen, bjud på dig själv så att personen ser dig som en medmänniska, bekräfta personens sämsta egenskaper, ta tid på dig och skynda aldrig ett sälj. Det finns mer, men man kommer ganska långt med de grejerna.

Ibland ligger jag fortfarande vaken på nätterna och tänker på de jag lurade att köpa en damsugare de inte hade råd med.

Karl Malghult sa...

Churchill vann valet 1951 och var sedan premiärminister 1951-1955:

http://en.wikipedia.org/wiki/United_Kingdom_general_election,_1951


Men visst, hans övriga insatser bortsett från krigsåren 1940-1945 brukar förtigas (den katastrofala kopplingen 1924 av pundet till guld efter det förkrigstida värdet han beslutade om som finansminister gav å andra sidan Keynes gott om ammunition till sina kommande verk. Resultatet blev generella lönesänkningar och minskad brittisk industriproduktion (importen blev självfallet mycket billigare efter revalveringen) medan bankirer i London och New York såg sina fordringar på brittiska staten tryggade).


Ibland är vädret soligt, ibland är det molnigt. Tyskarna brukar ofta peka på Föhnvinden eller något motsvarande meterologiskt fenomen för att förklara humöret.

Anonym sa...

och vad är meningen med detta harang?