måndag, mars 02, 2015

Strindberg i försvarsdebatten

Om August Strindberg vaknade upp ur sin grav på Norra begravningsplatsen skulle han snabbt konstatera att mycket lite förändrats under de 103 år han varit borta. Alla dessa larm om ryska ubåtar i svenska vatten som kom strax innan en ny försvarsbudget skulle antas, och utan att man gjort en enda säker observation, skulle kännas märkligt bekanta för honom.

Det sista halvåret av sitt liv skrev Strindberg en serie polemiska artiklar mot militarism och rysskräck. Den drivande kraften var, enligt Strindberg, militärens önskan om att få fler ”pansarbåtar”. Fast han misstänkte också att det kunde handla om en hemlig allianspolitik.

I den första artikeln, som publicerades i Aftontidningen den 27 januari 1912, hävdade Strindberg att manipulationen av allmänheten gått långt och något måste göras.

”En liten lag mot olaglig militaristisk propaganda vore icke ur vägen, och särskilt riktad mot kringresande politiska kolportörer och jobbare som av klådighet sätta landsfreden i fara.”

I februari påminde han om att den svenska överheten har en lång tradition av att lura allmänheten: ”När Gustav III ville ha krig med Ryssland, så klädde han ut finnar till ryssar och lät dem anfalla en bro eller ett uthus eller något dylikt…”

Det är inte säkert att Strindberg verkligen ville inskränka pressfrihet för de ägnade sig åt krigshets. Men det är högst troligt att Strindberg själv idag hade förvandlats till en paria i mediavärlden på grund av sin oförmåga att se ett ryskt hot mot Sverige. Oförmågan att se det hjorden ser anses ofta vara ett tecken på opålitlighet.

Århundraden av fred mellan Ryssland och Sverige visar att Strindberg hade rätt. Inte ens under det kalla kriget då Sovjets makt stod på topp var ryssarna intresserade av att angripa Sverige. Men den empiriska verkligheten tycks ha mycket liten betydelse i den offentliga säkerhetspolitiska debatten.

Bokus

2 kommentarer:

Björn Nilsson sa...

Den gode August fladdrade ju hit och dit i många frågor. Men just vad det gällde synen på Ryssland tror jag han var konsekvent positiv hela tiden. Kan i alla fall inte påminna mig motsatsen. Överklassens militarism, dyrkan av Karl XII (som han kallade "buskungen") och skrämselkampanjer mot Ryssland gav han inte mycket för.

Kurt sa...

I Svenska dagstidningar finns det ju ett antal s.k. "säkerhetsexperter" som precis som dessa s.k. "terrorexperter" lever på att skapa osäkerhet. Det svenska försvaret har ju de senaste 30 åren skurit ned på nästan alla områden, utom just informationsavdelningen, som expanderat monstruöst.