tisdag, maj 26, 2015

Ett amerikanskt dilemma

Gunnar Myrdals massiva mästerverk, An American dilemma, publicerades första gången 1944. Jag köpte en utgåva i två delar från 1962 i mitten av nittiotalet på ett antikvariat i Stockholm. Det har en handskriven dedikation: ”God jul! till Victor och Rita”. På samma antikvariat fanns en inbunden förstagångsutgåva med en dedikation från Gunnar Myrdal till Herbert Tingsten. Det kan ha stått något i stil med ”till vännen Herbert Tingsten” men förmodligen har mitt minne blivit korrumperat. Avskydde dessa herrar inte varandra? I mitt ex är det säkert Alva som skrivit. Victor är förmodligen journalisten Victor Vinde, och Rita hans fru Margareta "Rita" Wilson. Victor gick bort redan 1970 men Rita levde ända till 1994 – bara några år innan jag hittade boken på antikvariatet. Både Victor-Ritas och Herberts exemplar vara olästa. Eller så är de lästa av folk som var varsammare med böcker än vad jag är...

”Är du från Sverige? Har du läst Gunnar Myrdal?” undrade en ung smart svart affärsman jag snackade med på en hotellbar i Miami 1991. Mycket samtal blev det knappast då jag bara hört talas om denna tegelsten. Min första Gunnar Myrdal var förmodligen den tunna volymen Objektivitetsproblemet i samhällsforskningen som jag köpte på numera nerlagda Bokhandeln Tidsspegeln i Sundsvall 1993 om jag ska tro ett kvitto. Argumenten från den boken hade jag inte större succé med bland lärarna när jag läste historia på universitet.

Den svarte unge mannen som drack öl efter öl sade sig ha läst An America Dilemma två gånger och frågade mig flera gånger vad det för slags människa som kunde skriva något sådant. Det var hursomhelst imponerande att stöta på sådan mix av beundran och förfäran inför något som en svensk akademiker skrivit. Det är ovanligt.

Tjugo år efter att jag betalade en hundring för den slog det mig att An American dilemma förmodligen innehåller sådant jag kan använda till min bok om krigspropaganda. Här är i alla fall några citat som jag eventuellt kommer att sticka in i sista minuten:

”En senator från Georgia som talat länge om hotet mot demokratin utomlands ifrågasattes av en isolationistisk senator som frågade huruvida kampen för demokrati inte borde starta i Georgia. Arrendator negrernas svåra situation, förekomsten av livegenskap (peonage) och lynchning togs upp för att understryka de olösta uppgifterna på hemmaplan och för att vinna negrernas sympati för isolationismens sak”. (Sidan 1004)
”En vit kommentator klagade för några månader sedan att negerpressen är något av en femtekolonn. Han fick ett enigt och argt svar från alla negertidningar att sanningen var precis tvärtom. Negrer står endast för de demokratiska principer som USA försvarar när man för krig. De är otillfredsställda eftersom dessa principer ignoreras i Amerika. De är raka motsatsen till de som undviker kriget och förrädare: de ber om rätten att få kämpa och dö för sitt land och för att få arbeta i krigsindustrin men är exkluderade. De kan med nya förnuftsskäl peka på oförenligheten amerikanska ideal och dess praktik…”(Sidan 1008)
Det republikanska partiets ledare, Wendell Willkie, citerad från ett tal han höll i Los Angeles i juli 1942:

”Idag är det allt mer uppenbart för eftertänksamma amerikaner att vi inte kan kämpa mot imperialismens arméer och idéer utomlands och bevara en form av imperialism hemma. Kriget har gjort detta med vårt tänkande… under trycket från den nuvarande konflikten finner vi att gamla barriärer och fördomar bryter ihop. Försvaret av demokratin mot de krafter som hotar den utifrån har gjort en del av dess misslyckanden hemma uppenbara. Vår egen proklamation om vad vi kämpar för har gjort vår egen ojämlikhet uppenbar. När vi talar om alla nationers frihet och möjligheter blir paradoxerna i vårt eget samhälle så hånfullt uppenbara och tydliga att de inte längre kan ignoreras”. (Sidan 1009)

Diskriminering av svarta i USA undergrävde naturligtvis den amerikanska propagandan under kriget.. Myrdal citerar den amerikanska kommentatorn Pearl S. Buck:

”Japan… säger i Filipinerna, i Kina, i Indien, Malaya, och till och med Ryssland, att det inte finns någon anledning för färgade människor att hoppas på rättvisa från de vita människor, de som styr Förenta Staterna. Japanerna pekar konkret ut hur vi behandlar vår egen svarta befolkning, som varit medborgare i generationer, som bevis. Varje lynchning, varje raskravall, gör Japan glad. Den amerikanska armen, flottan och flygvapnets diskriminering gentemot färgade soldater och sjömän, den färgade arbetskraftens exkludering från vår försvarsindustri och fackförbund, all vår sociala diskriminering, är till vår fiendes, Japans, största hjälp idag i Asien. ”Titta på Amerika” säger Japan till miljoner lyssnande öron. ”Kommer vita amerikaner att ge er jämlikhet?” (sidan 1016)
Myrdal menade att Amerika hade goda avsikter under världskrigen. ”Wilsons 14 punkter var repetition; Roosevelts fyrafriheter var mer allmänna och fokuserade på individens rättigheter”. Denna gång måste man göra allvar av de vackra löftena menade Gunnar Myrdal. För ”det kommer troligen att vara omöjligt att engagera folk med tomma löften en tredje gång. ” (Sidan 1019)

Om USA tog sina ideal på allvar skulle dess ”prestige och makt utomlands öka oerhört. Amerikanska patrioters sekellånga dröm att Amerika borde ge hela världen sin egen frihet och egen tro skulle bli sann. Amerika kan visa att rättvisa, jämlikhet och samarbete är möjligt mellan vita och färgade folk.” (Sidan 1021)

”Det står Amerika fritt att välja mellan om negern ska förbli en belastning eller bli en tillgång.” (Sidan 1022)

För folk som mig, som står till vänster om Gandhi, kan första intrycket vara att Myrdal är lite naiv. En Noam Chomsky hade använt ovanstående citat och argument för att illustrera att USA tal om frihet bara är fernissa, vilket är en rimlig tolkning.

Myrdal använder dock skickligt klyftan mellan ideal och verklighet som ett argument för en progressiv politik. Han använder argument som indirekt kan tilltala de som förespråkar en expansionistisk amerikansk utrikespolitik. Det verkar vara en retorisk strategi av en man som i grunden satt sig in i hur olika politiska schatteringar i USA tänker. Syftet är inte att mobilisera de redan frälsta, utan de som står bredvid med armarna i kors, och velar. Det är i alla fall mitt intryck efter att ha läst det sista kapitlet, och ögnat igenom resten.

Bokus adlibris

Inga kommentarer: