lördag, maj 30, 2015

Om liberal och kommunistisk terror

Krigsförbrytelser är i sig totalitära, menade Karl Vennberg i sin berömda artikel ”Vietnam som moralproblem”. ”Fråga bara de förkolnade vietnamesiska barnens vålnader, om de inte kände skillnad på demokratisk och totalitär napalm”. Året var 1967 men den kunde ha skrivits idag om Yemen, Libyen, Irak, Afghanistan och många andra krigsdrabbade länder.

Jag tänker på Vennberg när jag läser Henrik Helenius långa recension av Kjell Albin Abrahamsons bok Låt mig få städa klart förstOm kommunism, kryptokommunister och antikommunister i finska Arbetarbladet. Om problemet är massmord och totalitarism bör väl ändå dessa fenomen behandlas i sin helhet och sitt sammanhang. Men Abrahamson ägnar sig åt en märklig sorts städning: det väsentliga är inte smutsen och dess kontext utan vem som smutsat ner.

Världen är som bekant äldre än kommunismen, och den var inget paradis innan denna ideologi uppkom. Kommunism är tvärtom en reaktion på rasism, kolonialism, och folkmord. Utan en historisk analys av totalitarism som helhetsfenomen blir frågan obegriplig.

De som sympatiserar med borgerlig demokrati och liberalism inser sällan att dessa ideologier historiskt sett inte bejakat sina värderingar i universell mening. Historiskt sett har demokrati och liberalism först och främst varit något för vita välbärgade män. Detta är huvudpoängen i den italienske filosofihistorikern Domenico Losurdos bok Liberalism A Counter-History som gör upp med den reellt existerande liberalismen.

USA byggdes upp med slavar på mark man tagit från ursprungsbefolkningen och erövringskrig från Mexiko. De amerikanska ledare som revolterade mot Storbritannien var som regel slavägare. Det fick Samuel Johnsson att undra: ”Hur kommer det sig att de som förtrycker negrerna är de som tjuter högst om frihet?” När USA avstyckade och tog över Texas från Mexiko återinförde man slaveriet.

Begravning efter slaget vid Wounded Knee

Ursprungsbefolkningen i USA utraderades parallellt med att liberala och demokratiska värden blivit dominerande. Utrotningen i Kalifornien tog till exempel fart efter att delstaten infört full manlig rösträtt 1850. På bara tio år minskade ursprungsbefolkningen från över 150 000 till 30 000. Frankrike, Storbritannien och andra västeuropeiska stater delade upp Afrika mellan sig under samma år som demokrati och liberalism slog igenom.

Idag är det populärt att jämföra kommunism och nazism. Bägge sägs vara totalitära ideologier. Josef Stalin likställs med Adolf Hitler. Mahatma Gandhi ansåg att Hitler hade en tvilling. Det var inte Stalin, utan Winston Churchill, premiärministern i det land som koloniserat hundratals miljoner asiater och afrikaner. Nazismen var ett försök att tillämpa koloniala metoder i Europa, menade Gandhi.

Hitler betraktas idag som den absoluta ondskan för att han behandlade vita människor som västmakterna behandlade färgade i sina kolonier. Detta synsätt är rasistisk antirasism. Hitlers inspiration var inte heller den ryska totalitarismen utan västmakternas.

Demokratier som Frankrike, Storbritannien och USA hade rasistiska lagar som liknade Nazitysklands. Muslimer i Algeriet, som formellt var en del av Frankrike, hade till exempel inget franskt medborgarskap. Först 1967 var det lagligt för svarta och vita att gifta sig i alla amerikanska delstater. Ska man tro den gängse retoriken skickades svarta amerikanska soldater till Europa att slåss för rättigheter de själva inte åtnjöt i sitt hemland.
Den brittiske historikern Mike Davis beräknar att mellan 30-60 miljoner människor svalt ihjäl i europeiska kolonier bara under senare delen av 1800 talet. Detta medan kolonierna exporterade livsmedel och bomull till sina europeiska kolonialherrar.

Offer för den stora svälten i Indien 1876-1878

Den stora hungersnöden i Bengalen 1943 var ett resultat av Winston Churchills krav på att indisk spannmål skulle komma engelsmännen till del. Medan tre miljoner indier svalt ihjäl fanns det så mycket billigt bröd i Storbritannien att Churchill fruktade att folk skulle använda det till att föda upp kycklingar.

Faktum är det mesta vi idag uppfattar som kommunistiska brott uppfunnits av revolutionärernas kritiker. Det gäller inte minst att använda sig av svält för politisk utpressning. Under erövringen av Algeriet rekommenderade Tocqueville den franska regeringen att bränna lokalbefolkningens sädesmagasin. Under den stora svälten på Irland i mitten av 1800 talet, som tog en miljon liv, såg den brittiska regeringen till att ön fortsatte att exportera livsmedel. Man såg rent av svälten som en allierad mot den irländska rasen. Under första världskriget inrättade de allierade en sjö-blockad mot som tog 750 000 tyskars liv.

Långt innan någon kommunistisk stat upprättade sina första koncentrationsläger hade britterna inrättat sådana mot boerna i Sydafrika. 26 000 kvinnor och barn avled av svält och sjukdomar i dessa brittiska koncentrationsläger. Sett till befolkningens storlek var detta enormt. Detta var dock inget jämfört med hur den färgade befolkningen behandlades i kolonierna fortfarande långt in på 1950 talet.

Det liberala och demokratiska USA lät så sent som under andra världskriget internera samtliga amerikaner med japansk bakgrund i eländiga läger. Deras hus och mark beslagtogs. Den amerikanska regeringen såg det hela som en rasfråga. Asiater ansåg helt enkelt vara för primitiva för att kunna behandlas som individer.
Det finns goda skäl att kritisera kommunismens historia men kritiken bör inte föras i ett historiskt vacuum. Det förekom till exempel enorma svältkatastrofer i Kina långt innan landet blev kommunistiskt.

Det kinesiska inbördeskriget som till slut förde kommunisterna till makten var ytterst ett resultat av västerländska stormakters militära angrepp mot Kina. Om det inte varit för opiumkrigen hade liberalism och demokrati förmodligen tagits på större allvar i Kina. Om det inte vore för kolonialismen hade länder i tredje världen trott mer på den borgerliga demokratin.

Faktum är att USA störtat demokratiskt valda socialdemokratiska eller progressivt liberala regeringar i Latinamerika som försökt reformera sina länder på demokratisk väg. Guatemala på femtiotalet, Dominikanska Republiken på sextiotalet, Chile på sjuttiotalet. I Nicaragua finansierade USA Contras terror mot befolkningen under stora delar av åttiotalet. Kommunistisk totalitarism är i hög grad ett resultat av objektiva förhållanden. Om Fidel Castro fört en socialdemokratisk politik hade han gått samma öde till mötes som Salvador Allende. Valet stod aldrig mellan kommunism och socialdemokrati eller socialliberalism: det verkliga alternativet stod mellan en kommunistisk enpartistat och en USA-stödd högerdiktatur.

Stalins terror var i hög grad ett resultat av krig och inbördeskrig. Om terrorn bara orsakats av kommunistisk ideologi vore det omöjligt att förklara hur Brezjnevs och Gorbatjovs Sovjet kunde vara så mycket mindre totalitära är Stalins. Eller varför en indisk delstat som Kerala, i åratal lett av ett kommunistparti, drivit en fredlig, demokratisk och progressiv politik.

Om totalitarism främst vore ett resultat av ideologi är det också svårt att förklara varför stater som hyllade liberala ideal koloniserade större delen av jorden och behandlade ursprungsinvånarna som slavar eller undermänniskor man kunde döda.

Trots att USA är skyddat av två oceaner, och således har gynnsamma objektiva förutsättningar har landet ofta fört en oliberal och odemokratisk politik. Vietnam var objektivt inget militärt hot mot USA men fick ändå liberala politiker att organisera massiva krigsförbrytelser. Efter attackerna den elfte september, där nästan 3000 amerikaner dödades, har USA bland annat infört drakoniska lagar som begränsar amerikanerna frihet (Patriot act) och upprättat fängelser där fångar torteras utan rättegång. Man kan undra hur USA reagerat om attacken den 11 september hade haft de proportioner som drabbade Ryssland under den tyska invasionen där 27 miljoner sovjetmedborgare förlorade sina liv.

Röda Khmerernas terror i Kambodja är ett tydligt exempel på de objektiva förhållandenas relevans. Det liberala USA:s massiva bombkampanj mot Kambodja gjorde det möjligt för dem att ta makten. När Vietnam invaderade Kambodja, och stoppade de röda Khmerernas folkmord, protesterade både USA och Sveriges borgerliga regering. Och både Jimmy Carter och Ronald Reagan fortsatte att stödja de röda Khmererna politiskt och ekonomiskt. Det var inte ideologi utan geopolitik som fick USA att stödja massmördarna.

Övergrepp i den kommunistiska världen bör naturligtvis diskuteras men debatten bör föras på samma villkor. Vad beror på ideologi och vad har orsakats av geopolitik? Kommunismens idéer om jämlikhet och det klasslösa samhället bör värderas utifrån sig själva. Vem förkastar demokratin och liberalismen bara för att dess företrädare och teoretiker legat bakom krig, kolonialism och massmord? Det vore lika orimligt som att hävda att nazismens idéer om rasernas ojämlikhet hade varit okey ifall Hitler aldrig startat andra världskriget.

Bilden på den napalmskadade kvinnan är tagen av Richard Avedon.

Artikeln har gått i finska Arbetarbladet

9 kommentarer:

martin sa...

Den våldsbejakande liberalismen.

Det liberala samhället är helt och hållet baserat på våld, det är den grund det står på och det är så det alltid skall vara, iaf enligt den våldsbejakande liberalismen. Det finns inget i liberalismen som har en ambition att avskaffa våldet som samhällsgrund. Hur yttrar sig liberalens våld?

Det vaknar människor i Sverige idag utan att veta var nästa mål mat skall komma ifrån, sk "food uncertainty", ett tillstånd man öht inte kan uttala sig om förrän man upplevt det. Jag har provat. Det finns folk i vårt land som har en vräkningsansökan liggande på hallmattan, som gömmer sig i lägenheten från kronofogdens delgivningsman, en situation jag också provat. Det sitter liberaler i tidningarna, TV och på Internet och kräver laglydighet av dessa personer, de kräver skärpning av dessa personer. Liberalismen är inte bara våldsbejakande, det är en så hycklande ideologi att tanken svindlar. De kräver något av dessa människor, men erbjuder inget i gengäld, det är inte i enlighet med liberalernas beskrivning av människan, de tror inte på altruism men de kräver det. Samhället erbjuder dessa utsatta personer en enda sak för att de skall lyda lagen och inte med alla till buds stående lösa sin situation, våld. Liberalen kräver och ger inget utom våld igen, ett våld inte av nöd utan av bekvämlighet, bekvämlighetsvåld riktat emot den i nöd. Den liberala ideologin erbjuder ingen väg bort från ett samhälle som baseras på våld.

Det är den våldsbejakande liberalismen.

Därför är jag våldsbejakande extremist. Mitt våld är inte av bekvämlighet, inte för att kunna avkräva folk något för inget. Det våld jag bejakar, det är av nöd, det är för att avskaffa våldet som samhällets grund. Jag är våldsbejakande extremist och det är jag stolt över!

Anonym sa...

Liberalismen är till för att skydda bankiren. Har alltid varit det och kommer blir så länge bankirherraväldet råder. De som är emot detta bankirliberalismen blir då stämplade som "diktatorer", "terrorister", "kommunister", "anti" en det ena än det andra. När bankiren tar beslag i länders resurser kläs det i liberalismen namn "frihet" och "-rättigheter" (underförstått friheter- och rättigheter för bankiren, d v s, vampyren).

Anonym sa...

Bra skrivet. Den indiska delstaten heter dock Kerala, inte Karela.

Pierre Gilly sa...

Rättat. Tack!

Kurt sa...

I Kanada har sanningskommissionen dragit slutsatsen att myndigheterna genomfört ett kulturellt folkmord av landets ursprungsbefolkning. 154 000 barn tvingades lämna sina familjer för att uppfostras i religiösa skolor. Fler än 6000 dog och bland dem som levde vidare har många vittnat om övergrepp. Den sista skolan stängdes 1996. Systemet var obligatoriskt i hundra år och dess syfte var att utrota ursprungsbefolkningens kultur genom att skilja barnen från deras föräldrar.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6184651

Jan Wiklund sa...

Det är aldrig ideologier som handlar, det är alltid människor. Och människor handlar i de flesta fall utifrån sitt kollektiva intresse, för att behaga de människor de betraktar som sina likar.

Staters våld mot sina egna medborgare är enligt Charles Tilly: Capital, coercion and European states en fråga om de har pengar eller ej. Om de är rika kan de köpa stöd, om de är fattiga måste de använda våld. Vidsträckt frihet är historiskt sett ett resultat av överflöd. En fattig stat, i synnerhet en som hotas av en annan stat, har inte råd med sådan generositet.

Så att skylla på ismer är att skjuta vid sidan om målet. Ismer är bara något som människor skyler sig med för att få sin hantering att framstå som aptitlig.

FkDahl sa...

Liten petdetalj... i Kalifornien internerades Japanamerikanerna (och förlorade då strax de jordbruksfastigheter de hade lånat pengar till, bla i Santa Clara dalen (Silikondalen).
Men i Hawaii som hade proportionellt mycket större del Japanamerikaner internerades de inte, de var helt enkelt för många, och skull ha upptagit för mycket resurser att flytta dem till fastlandet. Märklig va?

Pierre Gilly sa...

FkDahl ja, det visste jag inte.

Anonym sa...

I borgerlig press kallas forna östblocket för kommuniststater. Ibland kallas även de afrikanska stater som på 60- och 70-talet befriats från kolonialistiskt förtryck och leddes av ledare som sa sig vara socialister för kommuniststater. Särskilt om ledaren, typ Mengistu, gjort sig skyldig till "folkmord". Etiopien har enligt borgerliga medier varit en kommuniststat. Du skriver "Långt innan någon kommunistisk stat ". Kommunism är ett slutstadium då staten vittrat bort. Kommuniststat är därför en anomali!