måndag, maj 11, 2015

Resa utan slut

Under rubriken ”Klassresor utan slutmål” kritiserade UNT:s Håkan Holmberg nyligen föreställningen om det klasslösa samhället. Det är lätt att polemisera mot absoluta företeelser då de ofta förvandlas till sin egen motsats. Den enskilda individens absoluta frihet sker till exempel lätt på andras bekostnad. I verkligenheten finns det knappast någon som kräver ett fullständigt klasslöst samhälle. Det skulle väll vara Gracchus Babeuf som planerade ”de jämlikas revolution” 1776. Han satte kravet på jämlikhet främst och ville bl. a. giljotinera alla vars intelligens var över eller under genomsnittet

Men det finns flera problem med ledaren. Holmberg hävdar att klasskamp är ett uttryck för samhället som nollsummespel. Då alla (ofta) tjänar på ekonomisk tillväxt kan man tycka att det är ett felaktigt sätt att se på världen. I traditionell nationalekonomisk teori värderas saker enbart efter sina absoluta egenskaper. Men i verkligheten värderar människa ofta vad hon har i förhållande till andra. Dessa varor och tjänster kan man kalla positionella.

Alla kan inte gå till den bästa frisören eller ha störst lägenhet på den finaste adressen. Om alla eller bara många har råd att köra Rolls Royce lär ingen tycka att det är prestigefyllt. En stor del av vår ekonomi styrs av en social hänsyn som fungerar som ett nollsummespel.

Detta är inte bara av teoretiskt intresse. Det finns överväldigande forskning som visar att den relativa fattigdomen har en rad skadliga konsekvenser.

Kopplingen mellan ojämlikhet och ohälsa är välkänd. Låg social status sliter på hälsan: arbetare lever fler år kortare än tjänstemän. Folk i höginkomstkommunen Danderyd lever sex år längre i snitt, än folk från fattigare Sundbyberg. Klassamhället tär både själsligt och fysiskt på de i botten. Men den är också stressfull för medelklassen som jagar statusföremål som egentligen inte ger dem någon tillfredställelse. För de som anser att det inte finns ett samhälle utan bara individer är detta obegripligt. De kan inte ta till sig socialmedicinska forskningsresultat.

Holmberg tror också helt felaktigt att ökade klassklyftor i form av ökad lönespridning skulle vara ett bra sätt att minska klassklyftor… Så är det naturligtvis inte. Den sociala rörligheten i Sverige, och större delen av Västeuropa, är mycket större än i USA som har större lönespridning. Det vore bra om Holmberg i stället för att hänvisa till andra ledarskribenter och näringslivsfinansierade tankesmedjor intresserade sig för vad oberoende forskare kommit fram till.

1 kommentar:

Jan Wiklund sa...

Sen har vi ju också Thomas Pikettys farhåga att ett allt värre klassamhälle leder till att det inte lönar sig att satsa på utbildning och yrkeskunskap - det blir säkrare att gifta sig med en arvtagare, som på 1800-talet. Vilket givetvis måste leda till att den ekonomiska utvecklingen stannar av. Där kan man verkligen snacka om nollsummespel.

För övrigt undrar jag om vi inte redan är där. Kolla in den ekonomiska utvecklingen för Sverige på http://viharraknatpadethar.se/2015/05/en-hopplos-text-om-ett-samhalle-i-fritt-fall, eller http://viharraknatpadethar.se/2015/04/hur-de-arbetslosa-och-sjuka-fick-betala-for-medelklassens-konsumtion