onsdag, juni 24, 2015

Våra barn, andras ungar


Under en middag på Ilo Ilo i Filippinerna blir jag presenterad för läkarstudenten Rommil som bor i ett skjul med 16 syskon. Rommil är brilliant förklarar en av hans lärare. De flesta av hans syskon var bäst i klassen i grundskolan men ingen hade råd att studera vidare. Hans bröder jobbar som byggnadsarbetare. Hans systrar är pigor eller hemma med barn. Tack vare några lokala affärsmäns generositet kan Rommil nu som den första i sin familj få en högre utbildning.

Är syskonen lata undrar de flesta välbärgade i Manila jag pratar med. Att se alla samhällsproblem som en fråga om moral och attityd är typiskt för rika överallt i världen. Det finns ingen arbetslöshet i Indien förklarade en indisk bankir en gång för mig. Det är bara latmaskar som hellre tigger än jobbar. Fattiga har karaktärsfel, och hjälper man dem så kan ju de ordentliga sluta att vara skötsamma. Så har även den svenska högern motsatt sig i stort sett alla sociala reformer de senaste hundra åren.

Ger man mat åt svältande skolbarn finns ju risken, om man är ovarsam, att ansvarsfulla föräldrar börjar missköta sina barn, resonerade den svenska högerpolitikern Lars Hildebrand 1913.

Hundra år senare skriver tidningar samma sak: arbetslösa är lata, elever odisciplinerade och fattiga är avundsjuka. När skolresultaten sjunker skrivs det spaltkilometer om hur elever och föräldrar har fel attityd.

Med det här synsättet kan man bara dra slutsatsen att den industriella strukturomvandlingen som började på sjuttiotalet lett till en moralisk kollaps för arbetarklassen. Det är ännu värre i USA där skilsmässorna, tonårsgraviditeterna och kriminaliteten brer ut sig i takt med att jobben försvinner.

Men högern har rätt i att elevers attityd är en viktig faktor. Problemet är att inställningen till studier hänger ihop med elevernas sociala bakgrund. Viktigare än föräldrarnas bakgrund är klasskamraternas.

De sociala normer som grupptrycket skapar har som störst inflytande när eleverna är mellan 15 och 18 år. Det påverkar studieviljan, droganvändande, kriminalitet och konsumtionsvanor. De som kommer från studieovana hem gör bättre ifrån sig i klasser med barn från välbärgade studievana familjer. Då får de högre betyg och läser oftare vidare på högskolan. I vuxen ålder får de högre inkomster. Segregationen är inte bara ett moraliskt problem: den påverkar den ekonomiska tillväxten.

Korrelationen mellan högstadiebetyg och klasskamraternas sociala bakgrund är större än den egna familjens bakgrund. De försämrade svenska skolresultaten beror också främst på att barn från studieovanas hem inte längre gör lika bra ifrån sig som tidigare.

Man kan inte välja till vilken socialgrupp man föds till. Men det fria skolvalet har gjort det möjligt för medelklassen att välja bort skolor med elever från studieovana familjer. Ofta handlar det om invandrarnas barn. Rätten att välja är i praktiken ensidig: de i samhällets botten saknar vanligtvis kunskap och engagemang att sätta sina barn i en medelklasskola.

Den som vill veta hur Sverige kan se ut om tjugo år bör läsa den amerikanske statsvetaren Robert Putnams senaste bok, Our Kids The American Dream in Crisis. Genom intervjuer med skolbarn visar Putnam hur USA förändrats sedan han själv gick ur grundskolan 1959. Boken presenterar också vad sociologer, pedagoger och ekonomer har att säga om segregationen.

För femtio år sedan hade den sociala bakgrunden inte så stor betydelse för vem som skaffade en högskoleutbildning i USA men idag är den avgörande. För femtio år sedan umgicks och gifte sig folk över klassgränserna. Fattiga och rika levde ofta bara några kvarter ifrån varandra och gick i samma skolor. ”Jag levde i stans östra sida, och pengarna fanns på den västra sidan. Men man träffades som jämlikar genom sporter” minns en av Putnams klasskamrater. Kvinnor var marginaliserade, och färgade diskriminerade men socialklass var inte ett oöverstigligt hinder för att komma upp sig i livet. Så är det inte längre. Och mycket talar för att utvecklingen i Sverige går åt samma håll.

Förr var kravaller något man läste om på utrikessidorna. Det var sådant som inträffade i amerikanska slumstäder. På senare år har hamnat i inrikesnyheterna. Vi redan haft kravaller i Kärrtorp, Husby, och Limhamn.

På opinionssidor mässar man om att folk måste ta sitt ansvar. ”Jag ser till mig själv, som vuxit upp utan uns av rikedom – och ser att det går alldeles utmärkt att hålla sig ifrån vapen även om plånboken är skral. Jag valde böcker i stället, och det alternativet har även andra” skriver Kristianstadsbladets Carolin Dahlman i en representativ kommentar. Ska man tro vad som skrivs nu har var och varannan svensk opinionsbildare vuxit upp under fattiga förhållanden men tagit sig i kragen.

Precis som sambandet mellan rökning och cancer är statistiskt är sambanden mellan fattigdom, segregation, skolresultat, kriminalitet och hälsa också statistiskt. När det gäller medicin och naturvetenskap har de flesta förstått detta. Annars hade opinionsbildare kunnat skriva: ”Jag ser till mig själv; i min familj har vi alla rökt som tokar sedan barnsben och ingen har blivit sjuk av det”.

Fattigdom och segregation kan liknas vid en stressjukdom som kan leda till lägre IQ, koncentrationsproblem och antisocialt beteende. Den som kastar en sten ska naturligtvis ställas till svars för det. Men den som vill förebygga stenkastande måste minska segregationen.

Publicerad i finska Arbetarbladet

Inga kommentarer: