tisdag, juli 21, 2015

Rapport från gubbarnas paradis

Sjuttio procent rea. Krigsrea. Gatorna är smockfulla med folk. Men butikerna är öde. Folk lyssnar på gatumusiker, sitter i parker eller står och hänger. Alla lapar sol. Ingen bär shoppingpåsar. En kvinna i åttioårsåldern dansar till allmänhetens förtjusning. I Kiev finns fler blonda människor än i Finland, färre tiggare än i Sverige, och fler vackra kvinnor än jag någonsin sett.

Ryktena är sanna: Ukraina är gubbarnas paradis. Här bli medelålders lätt päronformad män sedda av unga snygga tjejer. De spanar i ögonvrån eller stirrar helt öppet. Är de så vackra för att jag blir sedd? Jag går inte på några raggningsställen men möts ändå av leenden, blickar och vänlighet. I Ukraina bemöts vanligtvis osynliga män nästan som mindre rockstjärnor. Och så undrar somliga hur någon kan vara emot ojämlikhet och fattigdom.

I Kiev ser man inget av kriget. De soldater som kommer på permission till huvudstaden är upprörda, läser jag i en ukrainsk tidningsartikel som översatts till franska. Unga män riskerar livet, blir fysiskt och psykiskt lemlästade, medan Kievborna äter glass, njuter av värmen och umgås.

Flygplatsen är nästan öde när jag landar. Såg jag två eller tre andra plan? Taxichauffören missförstår mig och förklarar att aktiviteten beror på att man nyligen slagit ihop in och utrikesflygplatsen.

Vem vill åka till Ukraina? Inte jag! I likhet med många andra som varit nästan överallt i världen har aldrig satt min fot här förut. Geografiskt är det nära Sverige men psykologiskt kunde det lika gärna vara Pluto. Och det är väll lika kallt på vintern misstänker jag. Kontinentalt klimat innebär att årstiderna går från en överdrift till en annan. Landet är mest känt för det där kärnkraftverket som råkade ut för en härdsmälta på åttiotalet, massakern på demonstranter i början av förra året och det lågintensiva kriget mot de ryskstödda separatisterna i de östra provinserna. För svenskar tillkommer slaget vid Poltava där Kalle dussin krossades. Och så de där vackra leende fattiga lättraggade kvinnorna.

Det var min förläggare som föreslog att jag skulle åka hit. Sista kapitlet i min nya bok, Krigspropaganda Från Cato till Nato, är lite tunt tyckte han. De är ju inte färdiga med det kriget försöker jag. Man måste ha lite distans till händelserna. Jag tror inte på möten. Jag försöker att inte lägga så stor vikt vid det jag ser eller hör. Jag tror inte de flesta säger vad de menar, eller menar det säger. Om jag utgick ifrån vad folk sa till mig skulle jag vara tvungen att dra slutsatsen att Syriens president Basahar al-Assad är en ängel som stöds av en nästan enig befolkning. Minus den där halshuggarsekten. Det har i alla fall samtliga fem, sex syrier som klippt mitt hår i Sverige de senaste åren försäkrat. De har alla haft en kors om halsen. Ni publicerade ju min förra bok, Informationskriget om Iran, utan att jag behövde ta mig till det dammiga Teheran och göra egna inspektioner av några kärnanläggningar. Det är inte heller effekterna av propagandan jag studerat utan metoderna. Men mina invändningar faller platt inför förläggarens tystnad.

Lyckligtvis är det inte så många som talar engelska här. Och min ryska sträcker sig bara till att beställa ett glas billig vodka. En framgångsrik skribent måste kunna begränsa sitt källmaterial. Även misslyckade gör klokt i det. Det är över trettio grader varenda dag. Jag ligger i mitt luftkonditionerande rum och läser när det gassar på som värst.

Sovjetunionen upplöstes år 2000, berättar en ung man som jobbar på hotellet, och pluggat på universitetet. Ett noll till mig tänker jag och stänger in mig på rummet med mina böcker igen. Folk som har ett liv brukar inte ha järnkoll på politik men det visste jag redan.

Krig sägs ibland vara en kraft som ger tillvaron en mening. Många som upplevt det hävdar senare att de aldrig känt sig så levande som när deras livs var i fara. Så säger också många som överlevt svåra sjukdomar. För några år sedan när det var översvämningar i Tyskland såg jag hur folk levde upp. Faran var lagom. Grannar som aldrig talade med varandra stod och pratade om vattennivån med skräckblandad förtjusning. Folk upplevde en ny gemenskap. I Kiev känner jag inget av detta. Kanske sitter jag på mitt rum för mycket. Kanske beror det på att jag inte talar språket. Eller är det så att de ukrainska soldaterna har rätt? Förstår folket i huvudstaden att det råder krig? Intellektuellt vet väll alla det, men känslomässigt? Det kan i så fall vara Putins största triumf. Ett lågintensivt krig som startar, stannar och startar igen. Man vänjer sig vid att en tunn skiva av landet i taget skärs av. Då är man lite som grodan i vattnet som värms upp så sakta att man inget märker innan man kokar ihjäl.

Vem sköt ihjäl demonstranterna i Majdan förra året, frågar jag kallskänkan på hotellet nästa morgon. ”Inget vet” svarar hon sorgset. ”Vi kommer nog aldrig att få veta det”. Att veta att man inte vet är höjden av upplysning tänker jag på väg upp till rummet. I lobbyn vet man inte heller något. Inte heller på gymmet. Jag imponeras över hur många som tycks veta hur lite de vet. Sokrates hade känt sig överflödig i Kiev.

Men föreställningen att man inget kan veta kan också vara resultatet av en manipulation. Målet med den ryska propagandan är inte så mycket att få utlandet att tro att Putins version är Sanningen, som att undergräva föreställningen att det finns en objektiv sanning. Min bok med alla dess exempel på krigspropaganda från de senaste två och ett halvt tusen åren skulle kunna användas som propaganda. Se så mycket man ljugit och lurats i historien. Anta att det är så nu också.
Så är kallskänkan upplyst eller grundlurad?



Krönika i Fib.se

5 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tycker själv att det är väldigt svårt att förstå vad det är som pågår i Ukraina. Men efter att ha undersökt både sidors narrativ så gott jag kunnat, på mitt amatörmässiga sätt, så måste jag säga att jag finner den ryska sidan mer i kontakt med verkligheten än den västerländska. Till att börja med borde det stå bortom allt tvivel att USA låg bakom regimskiftet i Ukraina 2014. Obama har själv sagt det:
https://www.youtube.com/watch?v=EVFhCgWIy5U

Dessutom, vad gäller Victoria Nulands uppmärksammade uttalande "Fuck the EU", så sades detta i ett sammanhang där hon diskuterar med den amerikansk ambassadören i Ukraina vilka personer de ska sätta på vilka poster i Ukrainas nästa regering.
http://www.bbc.com/news/world-europe-26079957

Dessa två fakta ignoreras dock fullständigt i det västerländska narrativet. Om någon tog upp detta som argument för att Kiev-regimen installerades av USA skulle det förmodligen avvisas som "konspirationsteorier", trots att bevisningen torde stå bortom allt tvivel.

Vad gäller den ryska sidan är det förstås inte helt trovärdigt att Ryssland inte har fört in vapen och soldater, åtminstone vissa specialstyrkor, i Ukraina, åtminstone till en början. Detta innebär dock inte att det i nuläget är ryska armén som strider i östra Ukraina, vilket har tillbakavisats av en ukrainsk officer:
http://www.globalresearch.ca/ukrainian-government-no-russian-troops-are-fighting-against-us-sanctions-against-russia-based-on-falshoods/5428523

En av de hemsidor jag finner mest trovärdiga i Ukrainakonflikten är en blogg som drivs av en rysk militäranalytiker som skriver på engelska:
thesaker.is

Vad gäller rysk statlig media så tycker jag inte den är mer propagandistisk än svensk media. Den har förstås en annan linje men den far inte med osanning. Jag skulle rekommendera alla att se deras talkshow CrossTalk, och avgöra på egen hand om det är propaganda eller inte, om det hjälper en att förstå saker på egen hand eller om det bara spelar på rädsla och enkla fiendebilder.
http://www.rt.com/shows/crosstalk/

Hoppas detta är av intresse.

Hälsningar fritänkare (ej ryss, ej Putinist, ej Kremlin-troll)

Anonym sa...

Fritänkare
Tycker du förstår situationen bra, pga massiva propagandan i väst.

Pierre
Väldigt vad du reser, tjänar man så bra med pengar på frilans idag? Grattis i så fall!

Pierre Gilly sa...

Jag har inte tjänat anständigt på frilansandet på över tio år. Men jag tror inte heller på arbete :)

Anonym sa...

Det är märkligt att allsidig information framhålls som ett kärnvärde i vår demokrati. Att ha tillgång till många kanaler, tidningar m.m hyllas i högtidstalen men samtidigt är man så rädd att en avvikande röst från Ryssland ska få den ensidiga bilden som ges i msm att krackelera. Den oron är ett tecken om något, läs här
http://www.svd.se/m-ateruppratta-det-psykologiska-forsvaret

Anonym sa...

Man kan väl konstatera att så mycket lögner som väst-media spytt ut om Ukraina slår väl alla bottenrekord! Om inte annat visar detta på att MSM i väst styrs av intressen som sammanfaller med Washingtons. Nå, hur kommer Ukraina 2014 att bedömas i historiens ljus? Detta beror givetvis på om det sker en politisk omsvängning i Bryssel där man distanserar sig från Washington och slutar vara deras lakejer. Annars är jag rädd för att den lögnaktiga bilden kommer att cementeras i historien precis som med så många andra historiska lögner. I väst håller man på att skriva om andra världskrigets historia och detta har pågått i ett antal år och man har även gått över till att polera upp bilden av Vietnamkriget så att den bättre passar USA:s historieskrivning. Med pengar till indoktrinering s.k dokumentärer i TV-kanaler och avlönade "historiker" bygger man upp en bild av USA som världens ljus och räddare medan man i själva verket ligger bakom det mesta av krig och elände på jorden. Sanningen är satt på undantag i dagens värld och det är propagandan som styr allt medan skurkarna bakom alla lögner är i full färd med att hitta på nya!

Benny