fredag, augusti 07, 2015

Rapport från skuggan

I skuggan av Oranges triumfbåge. Varje vindpust är välkommen när temperaturen närmar sig fyrtio grader. En uggla hoar oavbrutet. Kanske klagar den också över bristen på regn och den utmattande hettan. Hundra generationer har väll suttit så här i sommartid, i triumfbågens skugga, ojat sig, lyssnat på ugglor och suckat. Tvåtusen år av skugga där folk kunnat söka skydd; är det vad folk fått ut av Roms militära segrar?
Jag kan inte minnas att jag sett något monument som talar om hur romarna senare besegrades. Segrarna var inga byggmästare. Segrarna var inte bofasta; de hade inga arkitekter, ingen egen stat. Romarna besegrades av folk som var tekniskt och organisatoriskt underlägsna i det mesta. Det var inte första gången i historien som det hände. Och det var inte heller den sista…
Triumfbågen i Orange är en av över trehundra som finns kvar eller som i alla fall är kända från mynt från romartiden. I det här fallet har uppenbart förlorarna fått sista ordet.
Romarna gjorde ingen klar skillnad mellan fakta och retorik, menar den amerikanske historikern Susan P. Mattern i en tänkvärd bok, Rome and the Enemy: Imperial Strategy in the Principate (University of California Press, 1999). Så är det även väll så även i vår tid? Retorik ska inte bara förstås som prat, utan tog och tar sig uttryck i arkitektur, utrikespolitik och krigföring. Skälet till att Ceasar bygge en bro för att marschera över Rehn, i stället för att göra det enkelt för sig och bygga flottar, var att det aldrig handlade om att transportera soldater. Han ville visa barbarerna, som aldrig sett något liknande, att Rom kunde överkomma naturen på sätt dess fiender inte ens kunde tänka sig. På samma sätt var det med Hadrianus mur som byggdes mitt ute i den skotska vildmarken. Muren skulle visa hur mäktigt Rom var: den var inte tänkt att användas.
Roms styrka var inte dess legioner, som alltid var för få för att skydda och hålla ihop riket. Legionernas makt var beroende av det mentala avtryck de gjorde. Bilden av styrkan, föreställningen att man var beredd att ta till gränslöst terror. Ju svårare romarna hade att slå ner uppror och invaderande folk, desto blodigare blev freskerna på deras segermonument.
Det som skilde Rom från till exempel Goterna inte var en flod, ett träsk eller en mur resonerade romarna som inte hade någon riktig motsvarighet till våra kartor, påpekar Mattern. Man kan ju bryta sig igenom murar och andra fysiska hinder. Det verkliga hindret var i stället rädslan. Ingen har någonsin överkommit den rädsla som uppstår när man tror sig vara underlägsen resonerade de. Roms verkliga försvarsstrategi vilade inte på geografiskt tänkande utan psykologiskt. Romarnas utrikespolitik var en tävling om heder och status menar Mattern. Idag har vi sattelitkartor där varenda kvadratcentimeter av jorden finns utmärkt. Men vårt geopolitiska tänkande verkar ganska likt romarnas. Det är bara så man kan förstå USA:s invasion av Grenada, terrorn mot Nicaragua och aggressionerna mot otaliga andra små stater. Det hot som USA upplevde var inte av geografisk eller fysisk natur utan psykologiskt. Vilket exempel skulle det sätta i världen om USA lät småstaters trots gå ostraffat? Hur skulle det sluta om omvärlden slutade se sig som underlägsen?
Vår tids kraftfullaste vapen fungerar främst som psykologiskt hot. Det kan bara användas mot stater som själv saknar det. När USA utplånade Hiroshima och Nagasaki var det för att skrämma Sovjetunionen. Japan var redan besegrat, och kärnvapen drabbar främst civila. Alla kan vinna på säkerhet men status och makt är nollsummespel. Om geopolitik bara handlade om säkerhet skulle vi haft fred i årtusenden. Kanske är det också detta som skrämmer med dagens religiösa fanatiker. Hur terroriserar man barbarer som välkomnar sin egen död?

4 kommentarer:

Anonym sa...

Och har man ingen atombomb ännu får man låtsas. Hiroshima blev brandbombat. Kolla upp det.

Anonym sa...

Tja, när ska USA (dvs skurkarna som styr i Washington) lära sig att ryssar inte tillhör de lättskrämdas skara? När man fått ett krig på halsen man med säkerhet inte kan vinna? I Georgien tillsatte USA en marionett som skulle provocera och starta krig mot det ryskstödda Sydossetien och man hade försäkrat Zaakasvili att eftersom man hade "experter" dvs legosoldater från USA på plats skulle ryssarna inte svara på provokationen. När det smällde till försvann experterna snabbt med svansen mellan benen och USA lämnade sin "allierade" i sticket. Det var enligt uppgift Frankrikes president Zarkozy som övertalade ryssarna att stanna innan de marscherade in i Tblisi och därmed räddade skinnet på den numera internationellt efterlysta gangstern Zaakasvili. Jodå, USA är som busen på skolgården som inte vågar ta fajten med de stora grabbarna enligt devisen "varför ge sig på berg när det finns småsten". Numera kör man samma trick med Baltländerna som man förser med vapen och s.k "experter" fast insatsen blir betydligt högre då ju dessa länder är med i Nato. Kanske har man tänkt att någon av baltländerna kan offras för att testa ryssarnas envisa beslutsamhet att fortsätta att vara en nationalstat och vägran att vara en del av EU:s och USA: NWO-projektet.

Benny

Anonym sa...

Inte för att jag vill vara dryg men för att jag tror att du är en sån som bryr dig: Caesar, inte Ceasar!

Anonym sa...

Hej,
Försökte hitta din mail för att höra om du ville ha ett läs/rec exemplar av "Svart potatis" av Pär Lodin om den irländska potatissvälten 1845-50? Läs mer på www.politiskhistoria.se.