torsdag, september 24, 2015

Tystnadens rike

Ljudet av knäckta fingrar hörs från andra änden av tunnelbanevagnen. Sen blir det återigen helt japanskt. Folk mellan sju och sjuttio stirrar på sina mobiltelefoner eller slumrar. Ingen skulle drömma om att ens viska i sin telefon.

Ett kapselhotell i Shinjuku. Kunde ha varit på ett rymdskepp i en science fiction film. För dem som inte lider av cellskräck. För dem som gillar att vara tysta och tystnad i stora grupper. För dem som kan hålla stora avstånd på små ytor. På planeten Japan där gatorna är smockfulla men folk ändå mirakulöst lyckas undvika att stöta till varandra.

Sen eftermiddag i Rikugien Gardens. Organiserad spontanitet så långt ögat kan se. En del spelar bollsporter, andra övar något instrument. Några har tagit med egna överkast till parkbänkar. En vit mans terrier gläfser och jagar med entusiasm en boll. Men japanernas hundar är nästan lika mycket självkontroll som blindhundar.

En labrador pissar mot en ett träd på trottoaren: matte sköljer rent med vatten från en flaska. Det ska vara en vanlig scen. ”Jag har sett folk torka hunden där bak med toapapper” säger min svenska kompis N som jobbat här sedan något år. ”Titta där” säger M som bott här tio år, och nickar åt ett par som rullar omkring en barnvagn med en uppklädd bulldogg. ”Det finns fler hundar än barn under 15 i Japan” lägger han till.


”Min sambo säger nästan inget på hela dagen till mig. Hon säger inget men menar något. Och när hon väl öppnar munnen gäller det att läsa mellan raderna. Så är det också i traditionell japansk musik och poesi”, säger min gamla kompis som levt med en japanska i över femton år nu. Tystnaden sägs skapa sammanhållning. Man visar respekt genom att inte inkräkta på andras tystnad.

Inga kommentarer: