torsdag, oktober 22, 2015

Barnkorståget

En trettonåring knivhugger en annan trettonåring. En ung kvinnlig student knivhugger en man. En bilist kör in i en folksamling. Andra attacker utförs med skruvmejslar. Det är ett trottoarkrig. Tonårstjejer vid brinnande bildäck kastar sten på militären.

Historien fortskrider med hjälp av hushållsknivar och enkla verktyg. En handfull dödade israeler skapar rubriker över hela världen. Det hela får mig att tänka på barnkorståget: en myt från tolvhundratalet om hur tiotusentals barn i Europa försökte ta sig till Jerusalem för att ”befria” det heliga landet.

Det är inte händelserna i sig som skapar rubrikerna utan de berördas grupptillhörighet. Om ett barn dödas måste opinionsbildare som regel veta dess etniska identitet för att fastställa hur de ska förhålla sig till det. De faktiska omständigheterna är aldrig lika viktiga. Israelisk militär dödar regelbundet ett stort antal palestinier varje år men under de perioder då inga israeliska liv tas spelar konflikten en undanskymd roll.

Palestinier som dödas för att de går för nära någon barriär eller för att de kastat en sten är inga riktiga offer. Eller så är deras död misstag man inte behöver uppehålla sig vid. En israelisk polis som skjuter ihjäl en judisk israel för att denne kastat en sten skulle naturligtvis vara en skandal.

De nya oroligheterna skakar om identitetstänkandet. I alla fall för stunden. När små barn och unga tjejer attackerar både civila israeler och militären utmanas invanda föreställningar. Det är hatpropaganda och antisemitism som ligger bakom menar Israels advokater. Man måste fördöma.

Sätter man höns i för små burar börjar de hacka på varandra eller sig själva. Samma sak händer naturligtvis med människor. Palestinierna har behandlats som undermänniskor man kan hålla instängda och det får konsekvenser. Det palestinska ledarskapet på Västbanken har samarbetat pacifistisk med Israel i tio år utan att kunna visa upp något för det. Det konstanta våldet i Gaza fick i alla fall Israel att ta bort sina bosättningar. På Västbanken och i Jerusalem har Israel belönat den palestinska myndigheten för dess samarbete med att låta bygga fler bosättningar.

Det är mot den bakgrunden som man ska förstå att en trettonåring palestinier knivhugger en jämnårig israel. Våldet har en orsak och ett syfte. Även om det kanske inte alltid klart för aktörerna. Man kan moralisera och säga att trettonåringen och de unga tjejerna kunde ha gjort ett annat val. Så gör man ofta när det gäller kriminalitet i största allmänhet. De flesta palestinier kastar ju inga stenar så varför avstår inte alla från att göra det?

Men sambandet mellan våldet och ockupationen är statistisk precis som sambandet mellan tobak och cancer. Det finns inget direkt kausalt samband mellan rökning och cancer men alla rökare har en förhöjd risk att drabbas. Barnen lyssnar varken på sina föräldrar eller president Abbas. De reagerar inte på ord utan sin livssituation.

Israel är ett slående exempel på att Hegel hade rätt när han påpekade att allt innehåller fröet till sin egen motsats. De allt fler israeliska bosättningarna som omöjliggjort en Palestinsk stat kommer i praktiken också leda till att Israel inte kan överleva som en judisk stat. Israel skulle bli ett säkert hemland för judar har i praktiken blivit den farligaste platsen i världen att i leva i för judar.


publicerad i finska Arbetarbladet
Bild av Banksy, Ericailcane, Faile, Swoon et al, hämtat från Urban art association.

Inga kommentarer: