torsdag, oktober 08, 2015

Sett ur ögonvrån

Sjuksköterskan i den skumma baren i Shinjuku börjar prata efter att hon spillt öl på mig. Hon ställer samma fråga som många andra. ”Det kan inte vara lätt att vara japan!” svarar jag alltid. ”Men tycker du inte att vi japaner är underliga?” frågar hon igen. Dagen innan utbrast svenske Martin, som bott i Tokyo i tio år, och har barn med en japanska: ”Jag kommer aldrig att förstå hur de tänker”.

Att japaner är udda har varit ett genomgående tema sedan västerlänningar började skriva reserapporter om landet på 1600 talet. Dessa öbor gör allt tvärtom sades det. Idag får man till exempel ofta röka inomhus, men inte på uteserveringar. Men det finns en viss logik i det. Inomhus är privat: ute hör till det offentliga.

Japaner brukar diplomatiskt beskrivas som konformister. Myror säger rasister. Med en genomsnittlig IQ på 105 – en bra bit över svenskars och andra västerlänningars resultat – men utan några originella tänkare. Japan är en ledande tekniknation men knappast något av landets många universitet kvalar in bland de hundra bästa i världen när det gäller samhällsvetenskap.

Japaners hjärnor fungerar annorlunda än andra människors professor hävdar Tadanobu Tsunoda som själv är japan. Vokalerna gör att japanskan processas i den högra, emotionella hjärnhalvan, i stället för den vänstra, där det logiska tänkandet sker. Tsunoda påstår att detta leder till att japaner inte kan skilja på argument och känslor så bra.

Oavsett vad man tror om det så finns det många studier som visar att språk påverkar självförtroende och beteende. Själv har jag en tendens att avbryta folk mer när jag talar franska eller spanska än svenska (Finnar är kända för att kunna tiga på två språk). Japaner som talar engelska uttrycker sig ofta mer direkt och odiplomatiskt än på sitt modersmål. När jag gick åt fel håll på Tokyos flygplats, Narita, vrålade en anställd no! efter mig. Hans kroppsspråk sa pucko. På japanska finns det ett halvt dussin uttryck man ofta använder i stället för nej, och ofta börjar man med att bocka och säga ursäkta. Upphör japaner att vara japanska när de talar främmande språk?

En annan teori är att det är skrivtecknen som gett upphov till det man uppfattar som japanskt. Fonetisk skrift behandlas i den vänstra hjärnhalvan men Kanji, de kinesiska tecknen, i den högra. Fast det är ofta svårt att isolera kultur från språk. En del forskare har kommit fram till att asiater har ett mer holistiskt tänkande än folk i väst. Men asiater som växer upp i USA tänker inte annorlunda än amerikaner även om de talar och läser sina föräldrars språk.

Är japaner kanske en slags korsikaner? Deras kultur har i alla fall uppkommit i en liknande geografi. En önation där folk levt i skilda dalar. Historiskt sett har man varit dubbelt isolerade: från resten av världen av hav och från varandra av berg. Det skapar sammanhållning med den egna gruppen och misstänksamhet mot främlingar.

Men det finns en stor skillnad. Bevattningsanläggningar för risodling krävde inte bara samarbete, utan också konsensus, eftersom en enda missnöjd individ lätt kunde sabotera allt. Den begränsade ytan gjorde också att man inte kunde odla upp ny mark vid konflikter. Vete och potatisodlare på kontinenterna var mindre beroende av andras goda vilja. En japansk professor, Takeshi Ishida, menar att detta gett upphov till att Japan integrerat konformitet och konkurrens. Det som fungerade bra för risbönder har också gjort Japan till världens tredje största ekonomi.

De grupper där samarbetade inte fungerade bra blev utkonkurrerade av grupper där man höll ihop. Har gener som predisponerar folk för egoism och individualism gått under?

Dagens Tokyobor verkar i alla fall vara andliga ättlingar till dessa risbönder. Den unga kvinnan bredvid mig på fiket lämnar sin dator och försvinner in på toaletten en lång stund. Jag ser det gång på gång: man lämnar sina värdesaker i offentliga lokaler, eller till och med på uteserveringar, utan att ens be någon främling att hålla ett öga. Enorma plånböcker sticka upp ur männens bakfickor. Tokyo kunde vara ficktjuvarnas paradis, men det tycks inte finnas några.

Ni japaner är som troll säger min franska halva, som gillar att provocera, till den ölskvalpande sjuksköterskan. Så länge man ser trollen ur ögonvrån är de tydliga. Men så fort man tittar direkt på dem ser man plötsligt bara underligt formade stenar eller skuggor. Tittar man direkt på en japan ser man bara en människa som kan bete sig lite olika beroende på ålder, utbildning, kön och annat.

Väldigt mycket av det som ses som Japanskt historiskt sett har mycket lite eller inget med dagens Japan att göra. Både den självvalda isoleringen och imperiebygget är över. Vad har dagens pacifistiska japaner gemensamt med trettiotalets aggressiva nationalister? Det Japan som hade dödstraff för japaner som reste utomlands och kom tillbaka, eller lärde ut japanska till utlänningar, har kanske större likheter med Saudiarabien än med dagens Japan där ingen tycker att det är konstigt om en japanska dricker för många öl med turister. Jag vet inte vad det är att vara finsk eller japan. Men det är något, en ständigt föränderlig social och historisk konstruktion. Det är en verklighet som främst kan observeras ur ögonvrån.

Bilden föreställer 9hour capsule hotel på Narita









Sent from my iPad

1 kommentar:

skvitt sa...

Mycket intressant läsning.

/kvitt