tisdag, november 10, 2015

Antecknat om friheten (1)

Vem är emot frihet? Benito Mussolini hörde till den lilla skaran som hade principiella invändningar. ”Frihet var okey för grottmänniskor men civilisation innebär en progressiv minskning av den personliga friheten” hävdade han.

Men de flesta håller säkert med om att friheten från förtryck och våld hör till ordets centrala aspekter. Den så kallade negativa friheten är kärnan i denna liberala syn. Friheten är alltså något som måste modereras för att inte vändas till sin motsats. Motsatsen till frihet är inte förbud eller regler utan obegränsad frihet. I ett laglöst samhälle kan de starka döda eller förslava de svaga. Lagen befriar, obegränsad frihet förslavar.

Så är det även med den så kallade marknaden. Den blir inte friare utan lagar och regler utan upphör i praktiken att existera. Utan någon form av myndigheter som övervakar kommer marknader i bästa fall föra en marginell tillvaro.

Idéhistoriskt kan man spåra den negativa friheten till adelns motstånd mot monarkins vålds och skattemonopol. Det är därför som liberaler ofta har svårt att se att enskilda individer, i ojämlika samhällen, kan minska andra individers frihet utan att begå våldshandlingar.

Den positiva frihetstraditionen menar att man även måste inkludera materiella rättigheter. Att till exempel vara undernärd eller analfabet minskar naturligtvis friheten. En skattefinansierad offentlig sektor ökar därför friheten i samhället.

Högavlönades frihet kan ju minska om en del av deras inkomster går till andras bans skola, i stället för ett extra hus, men den totala friheten ökar. En klassisk invändning från de välbeställdas ideologer är att omfördelning egentligen minskar friheten genom att förstöra initiativkraften från de sämre bemedlade. Forskning tyder på att de har fel i det (Se till exempel Eduardo Porters artikel i New York Times: Dissecting a myth about welfare, 15/10 2015).

Ett annat problem som gör begreppet svårt att begripa är vanan att utgå ifrån individen. Metodologisk individualism är grunden i neoklassisk nationalekonomisk teori. Samtidigt är det omöjligt att förstå människors beteenden isolerade från samhället och familj.

Människor äter till exempel mer mat ju fler som delar en måltid. De enskilda individerna fattar ett beslut om att äta en viss mängd mat, i de flesta fall utan att veta vad som ligger till grund till beslutet. Den som känner till fenomenet skulle kunna påverka ätandet genom att begränsa eller öka antalet personer som hen äter med. Men detta är återigen mer en teoretisk frihet än en praktisk.

Man kan kanske till exempel välja att inte bilda familj men det är inte lika enkelt att sedan välja att inte äta med den. Man skaffar inte vänner med baktanken att det kommer att påverka ens matvanor. Val kan ofta inte ses isolerade utan får ofta konsekvenser som påverkar vår praktiska frihet i en rad andra frågor.

Inga kommentarer: